Så länge jag kan minnas har jag haft ett behov av att vara ensam. Jag behöver tid att sortera mina tankar, vila från alla intryck och hämta ny energi. Hur roligt jag än tycker att det är att träffa nya människor eller umgås med familj och vänner, så har jag en gräns för hur mycket jag orkar med, och att ha kalendern fullbokad med spännande kvälls- och helgplaner efter hela dagar på jobbet, har aldrig varit ett alternativ för mig. Ibland (ganska ofta) har jag känt mig tråkig som säger nej och inte vill följa med på olika aktiviteter, men samtidigt så måste jag ju acceptera att det är så här jag fungerar.
För en tid sedan ramlade jag över begreppet högkänsliga människor, eller särskilt sensitiva som vissa väljer att kalla det. Efter att ha läst på nätet (du kan t ex göra ett test här) och lånat några böcker på biblioteket, kan jag konstatera att mycket stämmer precis in på mig (kreativiteten, intensiv lycka över konst och natur, behovet av ensamhet, ovilja att vistas i stora folksamlingar, det dåliga samvetet och grubblerierna över vad som kan hända), medan annat inte alls gör det (jag har inte låg smärttröskel, tror inte på övernaturliga väsen, är ganska spontan och pratglad, tar inte på mig andra människors smärta och gör gärna flera saker samtidigt.)
Oavsett om beskrivningen stämmer in eller inte, så har läsningen bidragit till att jag har fått tydligare syn på och har kunnat sätta ord på det jag redan vet. Då är det också lättare att planera tillvaron för att hitta en bra balans - som fungerar för mig. Det ska jag försöka jobba med framöver.
9 kommentarer:
Intressant det där, känner igen mig. Jag måste med få vara ensam för att må riktigt bra. Umgås inte med stora gäng, det är faktiskt bland det värsta jag vet. Tur man får göra som man vill!
Så fina konstverk du gör.
Tack Anna!
Jag tror att det är ganska många kreativa människor i bloggvärlden som kan känna igen sig.
Jag tyker också om att vara ensam och ha tid för mig själv, och tycker alls om att ha för mycket folk omkring mig. Även om det är vänner och familj. Jag vet inte om det har med högkänslighet att göra (men ska göra testet), men jag vet i alla fall att jag är en höggradig introvert. Det inte alltid lätt att hitta en bra balans i alla fall.
Det finns många likheter mellan introverta och högkänsliga tycker jag mig se - jag har lånat en bok om som heter just Introvert också - men den har jag inte läst än.
Jag tänkte på introvert när jag läste ditt inlägg. En bok jag tycker du ska leta efter är skriven av Linus Jonkman. Jag lyssnade på en föreläsning av honom och skrattade igenkännande hela tiden. Egentid- underbart eller när någon avbokar ett möte- och jag jublar av glädje för det känns som jag fått en gåva :). Han pratar också mycket om hur många som är introverta och att det i dagens samhälle ses som lite skamligt (tidigare var det en dygd). Är det kanske den du lånat?
Jag är helt säkert både introvert och högkänslig. Synd att jag inte kände till begreppen när jag var yngre. Jag kämpade jag mot mig själv för att vara något jag absolut inte var. Jag har gjort många dåliga val som egentligen inte passade mig eftersom jag inte haft tillräcklig självinsikt ... och därmed inte så bra självkänsla heller. Paradoxalt nog hade jag ett omåttligt bra självförtroende. Förmodligen därför att jag tvingade mig själv att göra en massa extroverta saker som till exempel spela teater och sjunga för publik. Något jag inte alls skulle drömma om att göra idag.
Mika: Linus Jonkmans bok har jag reserverat på biblioteket men inte fått än - jag lånade en annan om introverta (kommer inte ihåg vad den heter) men den var så tråkig så jag lämnade tillbaka den. Ser fram emot Jonkmans dock.
Sia: Jag har funderat över hur jag hade blivit om jag hade vetat om och accepterat att jag var högkänslig och/eller introvert när jag var liten... Jag valde medvetet ett yrke (lärare) som krävde att jag skulle ut och träffa folk, eftersom jag befarade att jag skulle bli som min farmor annars - lite folkskygg. Det har gjort att jag har lärt mig att prata inför folk och känna mig säkrare i stora folksamlingar, men jag blir fortfarande väldigt trött av det, och skulle för det mesta helst vara hemma :)
Introvert och högkänslig stämmer bra in på mig också. På ett positivt sätt tycker jag, för jag är social och trevlig bland folk, men gillar också lugn och ro och egentid.
Kram
Ja, jag tycker också att det är positivt - så länge man inte försöker tvinga sig att bli något annat utan ta allt i sin egen takt.
Skicka en kommentar