Julpyssel

Sonia och Greta pysslar

Varje år när julen börjar närma sig önskar jag att jag var en sådan där pysselmamma med oändlig tid och tålamod för pepparkakshusbak och julpyntsfix, men tiden går så fort och jag hinner inte en bråkdel av det jag vill. Och det barnen vill. Just nu fokuserar jag istället på att få sovrummet klart så att Mira kan flytta in där och vi kan få hennes gamla. Ett eget sovrum är vad jag önskar mig i julklapp!

Idag har jag i alla fall tapetserat färdigt. Nu är det bara lister, foder och en panelvägg kvar, men det är Peters ansvar och jag kan ägna mig åt måleriet... och kanske sätta på en julskiva och dekorera ett färdigt pepparkakshus. Det borde jag hinna.

Renovering pågår

De senaste veckorna har Peter och jag sovit i Miras rum, eftersom vi har börjat bygga ett nytt rum där vår säng tidigare har stått. Vi ska äntligen få ett eget sovrum - med dörr som går att stänga! Renoveringen har dragit ut på tiden, som den gärna gör när man har mycket annat som ska fixas också. Det börjar blir riktigt rörigt och jobbigt nu och jag vill bara bli färdig. Idag kom därför barnens snälla (och händiga) farmor hit för att hjälpa mig att hantera tapetsering och barnpassning, eftersom Peter är på skidledarutbildning hela dagen. Vi hann bara med en vägg, men den första är alltid jobbigast så jag räknar med att hinna mer i morgon. Men först lite tapas hos mina föräldrar.

Morgonmänniskor igen

Idag återupptog jag ett av mina gamla projekt för att få igång kreativiteten, nämligen att måla morgonmänniskor. Eller bara en morgonmänniska för att vara exakt. I alla fall idag. Tanken är att det ska vara ett återkommande inslag i mitt målarrum, så det kommer antagligen fler. Formatet och tekniken är samma varje gång (akvarell, 12x12 cm), och bilden föreställer en vanlig människa ur morgontidningen. Enkelt. Och roligt!

En kreativ dag

Det blev som jag trodde. Kreativiteten flödade, men tyvärr inte min. Sonia, Greta och Mira täckte golvet med pappersklipp, tuschpennor utan kork och play-doh. Det sistnämnda hittade jag också i soffan. Mindre roligt. Mira hade lite extra energi efter att ha varit sjuk så hon satte igång och färgsortera sina kulor på hallgolvet. Vackert men ganska farligt om de skulle få ligga kvar.

Vacker utsikt

Hemma med ett sjukt barn och två friska idag. Roligare kan man ha, men jag har bestämt mig för att se det från den positiva sidan. Jag hann verkligen njuta av soluppgången i morse. Det var obeskrivligt vackert med gnistrande snö och dimman som lättade. Ljuset i målarrummet lockade också, men om jag känner mina småtjejer rätt så är det inte jag som kommer att ägna mig åt kreativa övningar i dag. Det får vänta till på torsdag.

Nya grepp

Inramat vykort från Kal Barteski

Tid är ett återkommande bekymmer för mig. Jag upplever ofta att tiden inte räcker till för det jag önskar göra. Att jag inte ens hinner tänka för att det är så mycket hela tiden. Att jag skulle behöva lite lugn för att komma till rätta med saker och ting. Det stämmer inte. Jag har fått mer tid ibland och det löser inte mina problem. Känslan av tidsbrist är densamma. Allting sitter i mitt huvud. Eller kanske inte riktigt allt, men mycket. (Det är svårt att hinna med familj, jobb, gammalt hus och tidskrävande fritidsintressen.)

För att försöka förändra mina tankar, minska min stresskänsla och få mer tid för måleriet har jag tänkt genomföra några förändringar här hemma. Jag ska stänga av teven på kvällarna och jogga oftare. Det är precis tvärtemot hur jag vanligtvis reagerar på stress. Ju mer jag har inskrivet i kalendern, desto längre tid spenderar jag i tv-soffan och desto mindre tid ägnar jag åt träning. Den strategin minskar inte stressen. Det är dags för nya grepp. Jag tror det kommer att ge resultat.

Nya länkar



Greta spexar

Det dyker hela tiden upp nya bloggar som jag bara måste lägga till min länklista. Jag har funderat på att plocka bort några som jag inte läser så ofta längre, men så klickar jag in mig på dem och tycker att de ändå har en hel del att ge. Det får bli en lång lista. Här är nytillskotten:
apartofmyart (konst)

Mira Ester Esmeralda  (min gullunge)

(PS Det finns ingen koppling mellan bilden och länkarna...)

Sammanställt

Elevernas konstverk

Dagens arbete resulterade i ett färdigställt verk, men inte mitt utan mina elevers. Jag skrev tidigare om att jag hoppat in som bildlärare. Eleverna fick måla varsin liten fyrkant som jag sedan skulle sammanställa till en helhet. Det dröjde till idag, men då gjorde jag det ordentligt. Tavlan fick en snickrad och målad ram vilket gjorde att den blev så snygg så jag skulle kunna hänga den på min egen vägg. Hoppas eleverna blir lika nöjda som jag är.

Bildspråk

En bild säger mer än tusen ord sägs det. I morgon ska jag måla!

Överraskning

Ett brev på posten...

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en glad Mira som höll fram ett brev. Det såg lite misstänkt ut på baksidan så jag frågade om hon öppnat det men hon nekade. I en sekund. Sedan erkände hon med ett stort förtjust leende att hon inte hade kunnat hålla sig. Jag behövde inte läsa brevet för att förstå att jag fick vara med på Gästrik Konst i år igen. Kul! Det känns bra att ha något att måla till, att ha ett mål. Och en hel del tid tills allt ska vara färdigt. Det är bara att sätta igång.

Målarboksövningar

Konstverk ur målarboken

Småtjejerna fick påfyllnad i pyssellådan på kalaset. Glitterfärger, målarböcker och tuschpennor. Det har varit kreativt kaos sedan dess. Här ser ni mitt pågående konstverk ur Sonias Pippi-målarbok. Inte så krävande att hålla sig innanför linjerna, men tjejerna var mäkta imponerade.

Små spöken

Marängspöken på barnkalaset i helgen

Jag har så lätt för att begränsa mig själv. Jag fastnar i tankar som gör att jag inte vågar göra vissa saker. Det är den största anledningen till att slutade måla en gång i tiden, och när jag äntligen började igen var det för att jag hade bestämt mig för att trotsa alla hjärnspöken och känna efter vad jag verkligen ville göra. Och genomföra det. Utan att tänka alltför mycket.

Det är fascinerande hur lätt det är att göra saker som tidigare känts skrämmande. Lika fascinerande är det att det är så lätt att hamna i samma fälla igen. Jag måste ständigt påminna mig själv och tvinga mig själv att göra tvärtemot, att inte fastna i hämmande mönster. Det gäller i alla sammanhang, inte bara det konstnärliga. På sistone känns det som om jag har varit bättre på att våga när det gäller just konsten, och sämre när det gäller mitt övriga liv. Det är inte bra. De olika delarna påverkar varandra. Den närmaste tiden ska jag därför försöka fokusera extra på att bryta negativa mönster. Jag tog ett första steg idag genom att göra något jag dragit mig för länge. En futtig sak bara. Inget revolutionerande. Men det är ju så mina hjärnspöken oftast är - futtiga. När man tänker efter.

Dubbel födelsedag

Greta bakar kladdkaka...

Sonia gillar chokladsmet

Just nu har jag höstlov men det betyder inte mer målartid utan tvärtom mindre. Idag är det nämligen Sonias och Gretas födelsedag. Greta blir fem och Sonia tre år- på samma dag. Det firar vi med att baka chokladkaka... men roligast är att slicka ur skålarna.

Idag eller i början av nästa vecka väntar jag besked från Gästrik Konst om jag kom med den här gången. Spännande, men jag är nästan inställd på att jag får ett nej. Vi får se.