Farbror Frost

Favoritkopp med Farbror Frost

Utanför fönstret vräker snön ner och snart ska jag ge mig ut i ovädret för att hämta småtjejerna på dagis. Jag fryser redan och värmer mig med en kopp te med det passande namnet Farbror Frost. Det går inte som jag vill idag. Jag har jag all tid i världen och ändå händer det ingenting. Hela dagen har jag vandrat mellan staffli, dator och kök. Kolla mailen, koka te, försöka måla lite... Det blir varken hackat eller malet. Teet kallnar i koppen, mailen blir inte besvarade och målarfärgen torkar på paletten. Jag gick till och med och lade mig i sängen och drog täcket över huvudet ett tag, men blev störd av en kelsjuk katt som spann i örat på mig. Vissa dagar borde man inte kliva upp överhuvudtaget.

Nu vet jag...

Idag fick jag ett samtal från Petra Lindgren som arbetar för Gästrik Konst. Äntligen är det beslutat var alla konstnärer ska hålla till under påskveckan. Min placering blev en överraskning. Jag och fyra andra konstnärer ska vara på Göransson Arena. Det blir nog bra. Jag har aldrig ens varit inne i arenan men det är stora fönster och mycket ljus och dessutom ligger det bra till för att få många besökare. Och så är jag inte ensam där. Nackdelen är väl att jag måste hänga mina tavlor på skärmar, vilket kanske betyder att jag inte kan ha med mina större tavlor... Det visar sig. Det går säkert att lösa på något sätt. Vi ska få komma dit och titta när det har lugnat ner sig lite med schlageryran som drar igång snart.

Inredningsbild II

Målningen "På väg" ovanför tv-soffan

Förkyld och trött sitter jag i soffan och försöker tänka på något klokt att skriva. Det går inte särskilt bra. Det har varit en lång dag i skolan, men en inspirerande sådan. Vi arbetar med sagor i sexan och det får igång mina tankar. Jag längtar till torsdag när det är målartid igen. Det kommer kanske att bli lite sagotema på mina målningar framöver. Det känns så.

Jag gör som alla andra...

Jag har gett upp. Nu finns även jag på Facebook. Hur man gör och vad man gör där har jag inte riktigt koll på. Men jag finns där i alla fall. Det ger sig väl så småningom...

Praktiskt arbete

Grundmålade dukar

Idag var jag ensam hemma med småskruttorna och eftersom jag hade en del praktiska saker att göra i målarrrummet, bredde jag ut en vaxduk och plockade fram pennor och papper åt dem. Det fungerade utmärkt. En stund. Resten av tiden hjälpte de mig. Greta var riktigt duktig på att trycka ner häftapparaten när jag skulle häfta fast duk på kilramarna, det kan hon få göra fler gånger, men Sonia sprang mest omkring. Det fungerade i och för sig det med. Grundmålningen av dukarna väntade jag dock med till Peter kom hem. Det kändes säkrast så.

Bra och dåliga färger

Jag målar i huvudsak med två olika sorters akrylfärger: Liquitex Heavy body och Winsor&Newton Artists´ acrylic. Anledningen är att det är de konstnärsfärger som finns i den butik jag beställer ifrån. Ibland händer det att jag beställer färg i studiekvalitet men jag brukar ofta ångra mig. De har fel färgnyans, för lite pigment eller bara konstig konstistens. En gång försökte jag mig på att använda superbillig akrylfärg från Rusta i en undermålning, med resultatet att pigmenten vandrade genom de ovanpå liggande lagren färg och hela tavlan blev rosa. Det gör jag inte om.

När det gäller de två konstnärsfärgerna märker jag ingen större skillnad.  De har lite olika sortiment och jag beställer ungefär lika mycket från dem båda. En stor skillnad finns det dock mellan dem som jag faktiskt inte har tänkt på förrän den senaste veckan. Korkarna! Winsor&Newton har små små skruvkorkar i plast som är väldigt svåra att skruva på om (när) det har kommit lite färg emellan. Det hjälper inte att försöka pilla bort färgen heller utan man får skruva på den lite halvt och hoppas att det sitter. Liquitex däremot har större plastkorkar som inte alls lider av samma problem. 1-0 till Liquitex alltså - om man köper de mindre tuberna.

Båda färgerna har i sitt sortiment även större tuber, eller till och med burkar, och då är det inget problem med svårskruvade korkar längre. Problemet då är snarare att de kostar mer. De lönar sig bara att köpa om det är färger som används ofta. Jag börjar inse vilka färger som tar slut snabbt här hemma och har nyligen köpt in de två till höger: olive green och raw umber.

Inredningsbild I

Vårt vardagsrum med nya tavlan

Här kommer den första inredningsbilden med en av mina tavlor. Det är den senaste målningen som jag hängde upp ovanför soffan för att lätt kunna se den. Nu har jag tittat på den hela dagen och kommit fram till att jag tycker om den. Den är mer dämpad i färgerna än mina andra målningar och det tilltalar mig. Från början tyckte jag att den var för söt, att det blev för gulligt med en kvinna som plockar blommor på en blomsteräng, men jag tycker att de dova färgerna dämpar det söta lite. Dessutom gör de folkloristiska blommorna sitt för att dämpa gulligheten.

Blommorna i famnen är samma blommor som jag målat flera gånger tidigare. De har lite speciell betydelse för mig. Första gången de dök upp var på den här bilden till höger. Jag målade en kvinna som jag tänkte var på väg någonstans, och de där blommorna dök upp av sig själv. Från början hade jag tänkt måla dit en resväska, men det blev inte bra. Inte förrän jag målat dit blomslingorna kände jag mig nöjd. De symboliserar något nytt, något fantasifullt och färgrikt som hon är på väg mot. För mig just då handlade det om måleriet. Jag hade påbörjat något men visste inte riktigt vart det skulle ta vägen, bara att det kändes bra. Den målningen fick sedan namnge min allra första utställning.

Efter det har jag målat blommorna flera gånger, både som klänningsmönster, spirande växtlighet och till och med som återvinningskonst. Jag är säker på att de kommer att återkomma fler gånger. Vi får se i vilken form.

Dagens arbete

Inte bara måleri i målarrummet

Äntligen har jag ramat in mammas tavlor som jag målade i somras. Jag har haft lister legat på golvet i målarrummet i evigheter men inte kommit mig för att spika fast dem. Det finns så mycket annat kul att göra där inne. Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och avslutat arbetet. Det känns skönt.

Jag skrev tidigare om att jag tänkte lägga ut bilder på mina tavlor i hemmiljö. Det har jag inte heller hunnit med, men när jag har lämnat tillbaka tavlorna till mamma ska jag försöka komma ihåg att ta en bild. De gör sig så väldigt bra i deras vardagsrum och det blir förhoppningsvis ännu finare nu när de är inramade.

Förutom att rama in mammas tavlor har jag också spänt upp den stora blomtavlan på en kilram. Tidigare satt den på en träskiva som är lite tung att flytta omkring. Nu kan jag lätt bära med mig den så att jag kan kika på den även om jag sitter i tv-soffan. Jag måste ju känna efter om jag tycker om den.

Var hamnar jag?

Broschyrer från Gästrik Konst

Igår kunde jag inte hålla mig längre utan ringde upp den som är ansvarig för att fördela lokaler till konstnärerna som deltar i årets Gästrik Konst. Jag var så nyfiken på var jag skulle hamna men fick ge mig till tåls ett litet tag till för det var inte färdigbestämt än. Det skulle bli klart vilken dag som helst så jag behöver i alla fall inte vänta så länge. Många konstärer ställer ut i egna ateljéer, andra har haft samma lokal i flera år och dem antar jag att de inte flyttar på, men vad blir då över till mig? Det jag har sagt är att jag inte vill ha en alltför liten lokal eftersom jag målar ganska stora tavlor. Storleken på tavlorna gör också att det blir svårt att hänga på skärmar. Det måste vara stora skärmar i så fall. Helst av allt vill jag såklart ha stora vita väggar. Då gör sig tavlorna bäst. Men det vill väl alla, kan jag tänka. Förhoppningsvis slipper jag ställa ut alldeles ensam någonstans. Det skulle vara lite tråkigt, både för att dagarna blir väldigt långa om det inte finns någon annan att prata med, och för att det blir svårare att locka folk till utställningen. Men, men... Hur nyfiken jag än är tjänar det ingenting till att grubbla. Jag får veta i sinom tid och tills dess måste jag måla. Det spelar ingen roll vilken lokal jag får om jag inte har tavlor att fylla den med.

Vad håller jag på med?

Utan titel än så länge, akryl på duk, 100x100 cm

I morse tog det lång tid innan jag började måla. Jag till och med funderade på att avstå från måleriet och lägga mig i sängen och läsa en bok. Det är så typiskt mig. När jag har ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa, gör jag allt för att undvika att ta tag i det. Jag talar förstås om mitt senaste måleriprojekt som inte blir som jag vill. Egentligen borde jag kanske ställa den åt sidan och påbörja något annat, men det fungerar inte riktigt. Det irriterar mig att ha ofärdiga projekt. Hellre målar jag över alltihop och börjar om. Det är det som är fördelen med akrylfärg. Man behöver inte vänta på långa torktider. Ibland brukar jag till och med blåsa med hårtorken på färgen bara för att den ska torka ännu fortare så att jag kan måla över. Då tar det bara några sekunder. Det passar mig perfekt. Bilden här ovanför har jag ännu inte bestäm om jag ska måla över. Däremot har jag bestämt att jag inte ska göra något mer åt den i den form den är nu. Den känns färdig, men jag är inte helt säker på att jag tycker om den. Jag ska kika på den några dagar så får vi se...

Nybeställning

Det är som julafton när en sådan här låda kommer

Det har gått åt mycket färg här hemma den senaste tiden. Flera tuber konstnärsakryl har klämts platta och hamnat i soptunnan. Dags att handla nytt alltså, men det är lättare sagt än gjort. Jag bor på landet och det är fyra mil till närmaste stad med en konstnärsbutik. Dit åker jag väldigt sällan eftersom jag jobbar två och en halv mil åt andra hållet och tiden räcker inte riktigt till. Jag vill heller inte offra mina målardagar på att sitta i bilen, även om det är nödvändigt med färg för att kunna måla. Tack och lov finns det Internetbutiker. Jag blir lika lycklig varje gång det kommer ett paket på posten. Det är som julafton.

Envis

Tålamod har jag inte, men jag är envis. Det blev inga skisser, trots att jag försökte en liten stund i alla fall. Det passar mig bättre att måla direkt, vilket jag gjorde och så det blev fel - ännu en gång. Nu tror jag dock att jag är på rätt väg. Jag målade över och om... igen... Dags för en paus och lite arbete på småtjejernas dagis.

Otålig

Ritblocket är framplockat

Det är torsdag och jag är tillbaka i rutinerna, vilket innebär målardag för mig. För en gångs skulll känns det inte så roligt. Jag har kört fast i måleriet och vet inte hur jag ska ta mig vidare. Det är den där hemska tavlan jag har arbetat med på sistone. Egentligen borde jag kanske ställa den åt sidan och göra något annat, men det kan jag inte riktigt. Den ligger och stör i mitt huvud. I stället tänker jag göra något jag inte brukar göra - skissa. För det mesta är jag så otålig att jag inte har tid med det. Jag går på duken direkt och om det blir fel målar jag över. Det går åt väldigt mycket färg på det sättet och den här tavlan är stor, så nu ska jag öva mitt tålamod lite. Jag ska skissa tills jag vet exakt hur jag ska gå vidare. Och jag ska göra det nu!

Måndagstrött

Måndagar är längsta och jobbigaste dagen på arbetsveckan och jag är helt tom i huvudet när jag kommer hem. Dessutom är barnen hämtade från dagis av antingen farmor eller mormor så det tar ett tag att få ner dem på jorden igen efter all extra kärlek och uppmärksamhet. Kvällarna ägnas då gärna åt att surfa runt på favoritbloggarna. Jag har precis uppdaterat länklistan med några nya fynd. eplet - ritar fantastiska, fantasifyllda teckningar (och har världens vackraste katt) ihanna - nygammal favorit som har återupptagit bloggandet mia mäkilä - skräckkonstnär

Det är ju jag!

Jag har just upptäckt webkameran

Med risk för att låta uråldrig så har jag just gjort en ny upptäckt. Webkameran. Visst vet jag vad det är och att det fanns en sådan på vår nya dator, men jag har aldrig använt en tidigare. Idag satt jag och lekte lite innan jag skulle läsa mina favoritbloggar och helt plötsligt dök mitt ansikte upp över hela skärmen. Fascinerande. Tänk att teknik kan vara så kul.

Tänka positivt

Saxat ur Arbetarbladet

Min misslyckade tavla från gårdagen har legat och gnagt i huvudet hela dagen. Jag har inte haft möjlighet att måla på den idag eftersom vi har varit i Uppsala på fyraårskalas. När jag skulle hämta datorn för att skriva det här inlägget kikade jag som hastigast på tavlan igen och den kanske inte är så dålig ändå... Ibland är det bra att ta en paus från måleriet. Visst kan det hända att jag målar över den i alla fall, men just nu vill jag tänka positivt. Det blir nog guld, precis som rubriken här ovanför säger.

Jag blir galen

Min palett idag

"Jag blir galen!" är ett av mina favorituttryck. Inte favorit på det sättet att jag medvetet använder det. Jag hör inte ens när jag säger det. Anledningen till att jag ändå vet att det är något jag upprepar ofta, är för att min minsta dotter har börjat ta efter mig. Det låter ganska roligt när Sonia, två år, klämmer i med ett ilsket "Jag blir gaaalen!". När hon säger det hör jag mig själv. Visst säger jag så. Det är ändå ett ganska bra uttryck när allt går snett - som idag. Jag har målat hela dagen, men det blir bara fel. Allt blir fel. Jag har målat över och om hur många gånger som helst, men jag är inte nöjd. Det är så stressande, eftersom jag inte kommer att kunna måla mer den här veckan. Jag blir galen!

Lång dag

Det har varit en lång dag i dag så det blir bara ett kort inlägg. Det var min första arbetsdag på terminen och vi hade en studiedag där vi bland annat fick lära oss att använda facebook och att blogga (!). Dessutom har jag hunnit med ett styrelsemöte på mina döttrars föräldrakooperativa förskola, så det finns inte mycket energi kvar till att tänka på konst. En snabb koll på mina favoritbloggar bara sedan ska jag slockna i soffan. En ny bloggbekantskap som jag gärna läser mer av är Titti Hammarling. Hon målar fina tavlor, men framförallt skriver hon mycket om hur hon tänker kring sin konst. Det gillar jag.

Jag hinner inte med...

Tantattiraljer

Jag hade tänkt lägga ut mina två senaste återvinningsbilder i butiken, men jag hann inte förrän en av dem var såld. Det var ägaren till den prickiga kappan här ovanför som tyckte att en handväska skulle passa bra till. Jag håller med. En riktig tant måste ju ha en handväska. (Det gäller att vara snabb om man vill ha en återvinningsbild, verkar det som. De har en strykande åtgång. )

Att välja ett ord

Del av pågående arbete

I flera dagar har jag tänkt skriva ett inlägg om att välja ett ord för det nya året. Det verkar vara en populär företeelse på flera bloggar jag läser (t ex här, här och här). Tanken är att välja ett (eller flera) ord som sammanfattar det man vill fokusera på under året. Jag började fundera på vilket ord som skulle passa mitt 2010, och insåg direkt att ett ord för ett helt år inte skulle räcka för mig. Så uthållig är jag inte i mina tankar, om några veckor fokuserar jag på något helt annat. Däremot skulle jag kunna tänka mig att välja ett ord för januari. Sedan får vi se om jag väljer något nytt ord för nästa månad, eller om jag har hittat på något helt annat tills dess. Ordet jag har valt för januari är möjligheter. Jag vill fokusera på allt jag kan göra, inte hänga upp mig på saker jag inte kan förändra. Ordet är också den preliminära titeln på tavlan som jag visar en detalj av här ovanför. Den blir förhoppningsvis klar innan månaden är slut.

Paus i arbetet

Nya penslar från Artistica

Solen skiner utanför målarrumsfönstret men jag tänker inte gå ut. Inte än i alla fall. Peter har tagit med tjejerna till farmor och jag använder mina nya penslar från Artistica, medan jag lyssnar på Frida Hyvönen på högsta volym. Det blir en stor tavla med mycket färg, åtminstone som det ser ut för tillfället...

Jonglören

"Jonglören", 2009, akryl och collage på duk, 50x50 cm

Morgondagen ska jag spendera i målarrummet och inför det har jag suttit och surfat hela eftermiddagen och letat inspiration och bilder jag kan använda. I huvudet ser jag precis vad jag ska måla men jag behöver ett foto att utgå ifrån. Tyvärr har jag inte hittat något som passar perfekt, trots den enorma mängd bilder som finns, men det löser sig ändå. Jag brukar kunna lösa det genom att pussla ihop lite olika bilder, titta mig i spegeln och använda min fantasi. Precis som jag gjorde när jag målade bilden här ovanför. Den gjorde jag för länge sedan men jag har upptäckt att jag bara har visat delar av den tidigare här på bloggen.

Även om jag inte direkt hittade vad jag sökte idag så hittade jag mycket annat. Bland annat återupptäckte jag fotografen Loretta Lux, vars bilder jag tycker är underbara och lite skrämmande. Bloggen Kurbits är en annan upptäckt som jag har sparat i mina favoriter. Jag har inspirerats av folklore och återvinningskonst på sistone och förstår inte hur jag har kunnat missa den. Bättre sent än aldrig...
SÅLD!

Dagens bild

"Återvinningskonst 11", 2010, blandteknik, 15x15 cm

Snön vräker ner, precis som den ska på ett jullov. Barnen försvann nästan när de hoppade på gräsmattan och Peter har skottat hela rundeln på framsidan, medan jag satt inne i mitt målarrum och gjorde ännu en återvinningsbild. Precis som det ska vara!

Tankar på årets första dag...

Hela tjejligan

Ibland blir jag stressad över att jag inte har tillräckligt med tid för måleriet, eftersom hem och familj oftast måste gå före. Jag kan bli så frustrerad när barnen kräver min uppmärksamhet; när Mira vill ha hjälp med något nytt projekt, Greta vill äta yoghurt för elfte gången på en dag och Sonia river hela huset när jag vänder ryggen till. Ibland drömmer jag om att få en vecka bara för mig själv, att få ägna mig åt måleriet utan något som stör, men den drömmen kommer nog aldrig att bli verklighet, eftersom jag av erfarenhet vet att jag bara blir rastlös när familjen är borta en längre tid. Innan tänker jag att jag ska göra så mycket, men sedan går jag bara och längtar efter att de ska komma hem igen. Egentligen är det barnens förtjänst att jag målar överhuvudtaget. Innan de föddes hade jag hur mycket tid som helst, men inte målade jag då. Jag var alldeles för feg och vågade inte göra det jag ville. Jag tyckte inte att jag hade något att säga. Som mamma kan jag inte vara feg. Det är mitt ansvar att våga stå för det jag vill och visa mina tjejer att allt är möjligt. Mina barn gör mig dessutom mer kreativ, eftersom deras skaparglädje smittar av sig på mig. Jag har skrivit om det förut, om hur deras kreativitet är så självklar. De skapar mästerverk varje gång, bara för att det är så roligt. Något annat är inte möjligt. Det försöker jag verkligen att tänka på de gånger jag kör fast. Att måla för att det är så fantastiskt roligt, och inte för att producera något som andra ska tycka om. Sedan kan det hända att inspirationen kommer vid de mest oväntade tillfällen när barn är med i bilden. Häromnatten vaknade Greta och ropade på mig. Det gör hon nästan varje natt och jag brukar inte vara på världens bästa humör när hon för femitelfte gången vill ha ett glas vatten. Den här gången var det dock inte det hon ville säga. I stället sträckte hon lite på sig och sa: "Jag är på väg till månen." Sedan somnade hon om. Hur ska man kunna vara på dåligt humör då? Jag gick tillbaka till min säng med huvudet fullt av bilder som säkert kommer att hamna på en tavla i framtiden. Om jag bara får tid att måla...