Tankar på årets första dag...

Hela tjejligan

Ibland blir jag stressad över att jag inte har tillräckligt med tid för måleriet, eftersom hem och familj oftast måste gå före. Jag kan bli så frustrerad när barnen kräver min uppmärksamhet; när Mira vill ha hjälp med något nytt projekt, Greta vill äta yoghurt för elfte gången på en dag och Sonia river hela huset när jag vänder ryggen till. Ibland drömmer jag om att få en vecka bara för mig själv, att få ägna mig åt måleriet utan något som stör, men den drömmen kommer nog aldrig att bli verklighet, eftersom jag av erfarenhet vet att jag bara blir rastlös när familjen är borta en längre tid. Innan tänker jag att jag ska göra så mycket, men sedan går jag bara och längtar efter att de ska komma hem igen. Egentligen är det barnens förtjänst att jag målar överhuvudtaget. Innan de föddes hade jag hur mycket tid som helst, men inte målade jag då. Jag var alldeles för feg och vågade inte göra det jag ville. Jag tyckte inte att jag hade något att säga. Som mamma kan jag inte vara feg. Det är mitt ansvar att våga stå för det jag vill och visa mina tjejer att allt är möjligt. Mina barn gör mig dessutom mer kreativ, eftersom deras skaparglädje smittar av sig på mig. Jag har skrivit om det förut, om hur deras kreativitet är så självklar. De skapar mästerverk varje gång, bara för att det är så roligt. Något annat är inte möjligt. Det försöker jag verkligen att tänka på de gånger jag kör fast. Att måla för att det är så fantastiskt roligt, och inte för att producera något som andra ska tycka om. Sedan kan det hända att inspirationen kommer vid de mest oväntade tillfällen när barn är med i bilden. Häromnatten vaknade Greta och ropade på mig. Det gör hon nästan varje natt och jag brukar inte vara på världens bästa humör när hon för femitelfte gången vill ha ett glas vatten. Den här gången var det dock inte det hon ville säga. I stället sträckte hon lite på sig och sa: "Jag är på väg till månen." Sedan somnade hon om. Hur ska man kunna vara på dåligt humör då? Jag gick tillbaka till min säng med huvudet fullt av bilder som säkert kommer att hamna på en tavla i framtiden. Om jag bara får tid att måla...