Trassel

"Trassel", 2018, akryl på duk, 30x40 cm

Ibland är min kropp inte överens om hur den ska känna. Huvudet kan tycka en sak och magen en annan. Så har det varit flera dagar den här veckan. Jag har gått omkring med en diffus ångestklump i magen, trots att jag vet att jag egentligen inte har någon anledning. Tyvärr spelar det ingen roll, för det är svårt att säga åt magen hur den ska reagera. Det enda som fungerar någorlunda är att prata. Att släppa ut oroligheterna i luften. Ofta hör jag själv hur dumt det låter när jag sätter ord på det som skaver.

Men idag känns allting faktiskt riktigt bra. Kanske för att jag har pratat av mig hela veckan. Kanske för att det är fredag. Och kanske för att vi ska åka och titta på en liten hundvalp i morgon. En liten sheltietik som kanske ska flytta hem till oss i juni. Jag längtar.

Tid för långsamma tankar

Den senaste målningen lutad mot matrumsväggen.

Solen skiner in genom matrumsfönstret och jag sitter i soffan och tittar på min senaste målning och funderar över vad den ska heta. I helgen har den blivit färdigställd med ram och upphängning eftersom en köpare hörde av sig och ville köpa den efter att ha sett en bild på instagram. Nu behöver den bara en titel och sedan är den färdig för hämtning. Fast det är inte så bara...

Jag vet ju vad jag tycker att den handlar om, men det är inte alltid lätt att sätta ord på. Oftast behöver jag lite tystnad och tid för långsamma tankar för att verkligen känna in och hitta rätt, och den här helgen har det varit svårt att få till det här hemma. Så fort jag sätter mig ner är det någon som ropar och vill något, eller så surrar luften av femtioelva youtubeklipp eller teveprogram samtidigt.

Jag behöver köpa hörselkåpor. Eller så går jag och lägger mig.

Det går nog bättre i morgon.

Vårkänslor?

Utan titel än så länge, 2018, 30x40 cm, akryl på duk

Det är fortfarande mycket snö kvar utanför fönstret, men solen skiner och det droppar från taken. Jag blir alltid lika lycklig varje vår när ljuset återvänder och dagarna blir längre. Allt känns så mycket lättare och jag har mer energi. Kanske var det vårkänslor som lockade fram de färgglada blommorna på den här målningen? Från början var min tanke att låta henne smälta in i omgivningen, att bli en del av bakgrunden, som en önskan om att inte vilja synas. Det temat har jag återkommit till många gånger i mina målningar. Men den här gången känns det som om färgerna och energin tog över och resultatet blev (som så ofta) ett annat än jag tänkt mig. Jag tycker hon ser ut att trivas där bland blommorna och känner mer att hon är en del av alla färger än att hon försöker smälta in och gömma sig.

Nu ska jag fortsätta med färgsprakande blommor, men inte i ateljén. Jag ska åka till jobbet. Vi har vårens sista familjelördag på Litteraturhuset Trampolin idag och vi ska skapa fantasifulla trädgårdar med barn i olika åldrar. Det kommer nog att bli en hel del energi och färg i de blommorna.

Om Gästrik Konst

Vacker lokal på Wij trädgårdar i Ockelbo under Gästrik Konst 2018

I år deltog jag inte i den årliga konstrundan Gästrik Konst. Det hade inte gått med det pressade arbetsschema jag har haft den senaste tiden, men när jag åkte runt och besökte några av årets utställare så insåg jag att jag saknade det. Jag saknade förberedelserna, samlandet av tankar och färdigställandet av skapade verk. Att sätta punkt för ett lång period av arbete. Sedan saknade jag förstås också spänningen inför öppnandet. Hur många besökare kommer det? Och hur ska mina målningar tas emot? Och samtalen om mina målningar. Hur jag tänker kring mitt måleri och hur besökarna tänker.

Under åren har jag hört en hel del kritik mot Gästrik Konst. Att det kostar för mycket att delta (2500 kr för lokal och marknadsföring, ingen provision på såld konst), att kvaliteten på konsten är så varierad, att lokalerna är dåliga och ligger för utspritt och att det bara är ett  konstjippo som handlar om försäljning. Och visst är det varierad kvalitet och visst tar det ett tag om man ska åka till alla utställare, men samtidigt är det ju en del av charmen. Jag uppskattar verkligen att fler vågar och vill visa sina verk - och att fler vågar och vill åka på konstutställning. Och kanske till och med köpa något annat än det som finns på Ikea. 

Jag hoppas verkligen att jag har tid och möjlighet att vara med nästa år.

Kravlöst är roligast

Anteckningsbok med ny pimpad framsida

Jag rivstartade igår med lite kravlöst måleri på utsidan av en gammal vit moleskinbok som jag fått gratis på bokmässan för några år sedan. Det var inget fel på den, men den var fläckig och med ett fult tryck på framsidan som inte kändes särskilt inspirerande. Nu är den färgsprakande och rolig. Precis som jag vill ha den. Ibland känner jag att jag borde vara lite mer seriös och sofistikerad i mitt måleri, men sedan kommer jag på att det är leken som är viktigast. Att våga göra saker som känns roliga och strunta fullkomligt i vad andra tycker. Det är då det blir bra. Det vill jag att den här boken ska påminna mig om.

Ingen ordning på konsten

Rensning av garderoben resulterade i åtta kassar fulla med kläder som ska bort

Det går lång tid mellan blogginläggen den senaste tiden. Eller senaste åren faktiskt. Så pass lång tid att jag missade bloggens tioårsjubileum den 23 mars i år. Skandal. Jag som hade tänkt att det här skulle bli året jag återtog bloggandet på allvar.

Bristen på inlägg handlar inte om att jag har tröttnat på att skriva, bara att jag inte har haft tid och har känt mig tvungen att prioritera annat. Jobbet till exempel, där jag både har skrivit en förstudie och en bok under hösten. Nu är dock båda färdiga (i princip) och jag kan fokusera på nya projekt.

Ändringen av arbetsuppgifter och mitt beslut att gå ner i tid på jobbet som jag skrev om i ett tidigare inlägg blev dock inte av, eftersom jag fick ett nytt och roligt uppdrag som Kultursamordnare istället (samtidigt som jag är kvar på Litteraturhuset Trampolin 25%). Det börjar jag med på riktigt nästa vecka, och jag kommer säkert att lägga ner alldeles för mycket tid på den uppgiften också. Jag har lite svårt att sluta när det är roligt, men förhoppningsvis får jag lite lättare att hitta en balans mellan familj, måleri, arbete och hälsa.

Under tiden jag inte har skrivit blogginlägg har jag ägnat mycket tid åt att få ordning på allt annat. Jag har sorterat skåp och lådor, rensat garderober, renoverat matrum och börjat planera för rust i källaren, hallen och vardagsrummet. Jag har organiserat mina tankar och uppgifter i anteckningsblock på dator och på papper. Jag har tränat och försökt äta hälsosammare (äter i stort sett vegetariskt sedan ett och ett halvt år tillbaka). Men det spelar ingen roll hur mycket ordning jag har på resten av livet när måleriet inte fungerar. Då blir jag bara deppig och irriterad på allt och alla. Det är ingen ny insikt, men ändå gör jag samma misstag om och om igen.

Det går inte att ersätta tid i målarrummet med annat fixande, och jag behöver någon form av tvång för att ta mig dit regelbundet. En planerad utställning, ett blogginlägg som måste publiceras eller en kreativ utmaning att hålla sig till.

Så. Då vet jag det. Men hur jag ska lösa och hitta en bättre balans det vet jag inte än. Till att börja med ska jag i alla fall spendera helgen i målarrummet. Sedan får vi se.