Nytt måleri på gång

Två hela dagar har jag spenderat i ateljén, men det är inte mycket av den tiden som har ägnats åt att verkligen måla. Jag upphör aldrig att förvånas över hur lång tid det tar att komma in i måleriet igen efter ett uppehåll. I stället för att doppa penseln i färg går jag mellan staffli, dator, skrivböcker, telefon och kaffekoppen och gör allt för att förhala och inte behöva fatta några beslut. Och inte behöva misslyckas.

Till slut lyckades jag i alla fall komma igång och gjorde några snabba damer på fyra små dukar. De är långt ifrån färdiga, men det känns ändå som en bra början. Och det räcker. För nu känner jag mig på gång igen. Jag längtar efter att fortsätta måla och huvudet är fullt av färger och mönster som vill ut.

Att måla är ibland som att träna. När det görs regelbundet känns det självklart och även om det inte alltid är lätt vet jag att jag mår bra av det. Ofta gör det mig riktigt lycklig. När jag däremot kommer ifrån rutinen, tappar jag lätt fokus och det känns besvärligt att börja igen för jag vet att det kommer att vara tungt.

Det sköna är dock att jag har gjort det här så pass länge nu att jag vet att när jag väl sätter igång så går det där motståndet över efter ett tag. Och så flyter allt på lite lättare igen. I det här stadiet tänker jag hålla mig ett tag nu. Åtminstone fram till påsk.