Mitt 2015

2015 kommer inte att gå till historien som en av de bästa åren i mitt liv, men troligtvis inte det sämsta heller. Det har varit ett grått år. Ett mellanår. Visst har det varit en del toppar, men också en hel del dalar - även om de inte varit avgrundsdjupa. Jag har känt mig nere, målat alldeles för lite och jobbat och grubblat alldeles för mycket.

Jag har inte hunnit med att göra någon nyårskavalkad det här året, men en lista på höjdpunkter och bottennapp under året kommer här:

Årets köp: Vår stuga i Örnsköldsvik. Vi kom just hem därifrån och skulle gärna stannat längre. Jag trivs verkligen där.

Årets sorgligaste: Att vi var tvungna att ta bort vår hund. Det känns tomt här hemma utan en lurvig klumpeduns.

Årets utställning: Galleri K i påskas.

Årets bragd: Vi målade huset på semestern. Den enda riktigt varma veckan på hela sommaren. Fast det är skönt att ha det gjort.

Årets konsert: One Direction. Inte för att det är min musiksmak utan för att tjejerna var så lyckliga.

Årets stad: Umeå. Jag var där på jobbresa och blev kär i staden.

Årets fasa: Att sverigedemokrater och andra rasister får större utrymme i Sverige. Jag vill inte tro att det är sant.

Årets vardagsnöje: Biomåndagar med min kompis Helena. En välbehövlig paus i veckostressen.

Årets sådär: Icas matkasse. Hiss hos föräldrarna - Diss hos barnen.

Årets bästa: Att jag har en fantastisk familj och att alla jag älskar har fått vara friska. Så klart!

Nu gäller det bara att se framåt. Jag kan inte lova att 2016 blir bättre, men jag kan i alla fall försöka.

Möblerat om i ateljén

En målarvägg i ateljén

Det är den fjärde advent och jag trotsar blåsten och bristen på snö och stänger in mig i ateljén medan mannen och de två yngsta hämtar årets julgran. Jag kan skylla på att jag håller äldsta dottern sällskap (hon är sjuk) men det stämmer inte. Jag väljer måleriet framför julförberedelser idag.

Hela gårdagen ägnade jag däremot åt att fixa i ordning mellandotterns rum. Hon har saknat skrivbord sedan vi tog hennes upp till stugan och igår flyttade jag in ett gammalt skrivbord från min ateljé. Hon blev supernöjd och jag fick en länge efterlängtad vägg att måla på. Staffli i alla ära, men med riktigt stora målningar blir det lite vingligt. Målningen på väggen är fortfarande inte färdig, men nu har jag åtminstone ordentligt med utrymme att jobba med den.

Greta är nöjd med sitt "nya" skrivbord

Folder till Gästrik Konst 2016

Tiden rinner iväg och jag får panikstress när jag inser att det inte är många helger kvar till påsk. Eller åtminstone inte många helger som är vikta för måleri. Därför har jag förhandlat med maken om att fira hans födelsedag en dag för tidigt, nämligen idag, så att jag kan få måla ostört hela dagen i morgon.

Mellan brakfrukost med paket och kvällens middag och Jonas Gardell-föreställning har jag ändå hunnit med lite tid i ateljén, fast idag bara framför datorn. Jag har fått i uppdrag att göra framsidan till nästa års folder för Gästrik Konst, och nu är ett förslag färdigt och ivägskickat. Det känns skönt att beta av en punkt på att-göra-listan. Dessutom blev jag riktigt nöjd med den. Hoppas alla andra blir det också.

Att formulera sig kring sitt skapande

En av bilderna jag visade i söndags.

Söndagens gästspel på Konstföreningen Odens adventsfest gick riktigt bra. Vi åt god julmat och jag fick mycket positiv feedback på mitt lilla föredrag om mig själv och min konst. Det är bra att tvingas formulera sig kring sitt skapande ibland, det gör det lättare att hitta svar när man får spontana frågor på utställningar och i andra sammanhang. "Vad målar du då?" är den vanligaste frågan jag får från människor som inte kommer på mina utställningar. Det kan vara i fikarummet på jobbet eller vid privata tillställningar och jag blir alltid lite generad av frågan. Nu kanske jag skulle kunna svara:

"Jag målar nästan uteslutande människor, oftast kvinnor och återkommande teman är saker människor bär med sig som kanske inte alls syns utåt, men också hur vi människor påverkar och påverkas av vår omgivning."

Eller så säger jag bara att jag målar damer. Det beror på hur intresserad den som frågar verkar.