Utmaningen som dog men återuppstod

Mitt i alla höstens grubblerier över vad jag ska göra och hur jag ska fördela min tid, så tappade jag helt sugen för min utmaning att teckna 365 ansikten på ett år. Jag skrev tidigare att jag bestämt mig för att avbryta alltihop efter 197 teckningar. I en kommentar fick jag tipset om att döpa om utmaningen till 200 ansikten och eftersom en jämn siffra låter trevligare på något sätt, bestämde jag mig för att göra tre teckningar till, så att jag med gott samvete kunde döpa om projektet. Idag var första dagen på länge som jag har haft lite tid att spendera i målarrummet (det har varit sorgligt igenmurat av allehanda skräp de senaste månaderna) och efter tre snabba övningar med torrpastell, börjar jag känna att det kanske är möjligt att fortsätta projektet ändå. Nu när alla grubblerier börjar landa kommer jag plötsligt ihåg varför jag hittade på den här utmaningen i början av året. Det är ett perfekt sätt att kicka igång skaparlusten, och en bra träning på att teckna ansikten. Så jag tror att jag tar tillbaka vad jag skrev i tidigare inlägg. 365 faces fortsätter. Det är ju bara 165 stycken kvar.