Det här med intuitivt måleri

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. När man målar kan det vara ganska trevligt. Det blir liksom lite mer spännande då. Igår gjorde jag till exempel målningen här ovanför. Den är långt ifrån färdig, men jag undrar ändå. Hur tänkte jag? Vad vill jag säga? Samtidigt känner jag mig ganska lugn. Det är kul att måla när man inte grubblar för mycket, när man bara ser på ytor, färg och form och gör det som känns rätt.

Flickan på bilden kommer från ett tidningsurklipp som jag av någon outgrundlig anledning sparat. Egentligen hade jag tänkt måla något helt annat, men så fick jag syn på urklippet och tecknade av det i stället. På bilden höll hon i en trädgårdsspade, men jag tänkte mig en sax, och då måste hon ju ha något att klippa av, och på den vägen är det. Vem vet hur den kommer att se ut efter dagens målarsession. Kanske har den inte förändrats så mycket, eller så är det en helt annan tavla. Jag har några idéer, men det dyker säkert upp nya under arbetets gång. Det visar sig.