Inspiration från en radiodokumentär

På staffliet i morse

Var kommer inspirationen ifrån? Varför målar jag som jag gör? Ibland har jag ingen aning. Det bara dyker upp idéer som jag måste pröva. Ibland däremot vet jag precis vad det är som sätter igång tankarna. De senaste dagarna har jag lyssnat på P1:s radiodokumentärer under tiden jag målar. Det finns så många intressanta ämnen, och det är något särskilt med rösterna i dokumentärerna. De är så lugna och behagliga även när de pratar om allvarliga och svåra saker.

Häromdagen lyssnade jag på "Att laga ett barn", om protes eller inte protes på barn som av någon anledning saknar ett ben eller en arm. De pratade mycket om kraven på att se ut som alla andra, och om friheten det innebar att inte ha protes, att få vara den man är, och om att kunna gå. Jag fick en massa bilder i huvudet och en av dem blev den här målningen som jag arbetar med nu. Det kanske inte är så uppenbart att de har med varandra att göra. Istället för att barn blev det ju en av mina damer, och protes har hon inte heller, men hon tar ett försiktigt steg framåt och fokuserar verkligen på det steget, så en viss koppling finns det.

Under dagen har målningen förändrats en hel del. Mycket mer färg har lagts på, armarna har kortats av och ansiktet fått mer mänskliga drag, men den är långt ifrån färdig. Nu hinner jag dock inget mer. Snart kommer barnen hem från skola och förskola, och ikväll ska jag åka till Gävle och springa Vårruset tillsammans med mina kollegor från skolan. Det är ett säkert vårtecken och ska bli så kul!