Sista-minuten-nervositet

Huset är lugnt och tyst och jag har hela dagen för mig själv. Det behövs. Vi kom hem senare än beräknat från gårdagens släktmiddag och några lister blev inte målade, så det är det första jag ska göra idag. Just nu känns det faktiskt helt okej med förberedelserna. Jag har mycket att göra, men det känns hanterbart.

Däremot har jag  lite ångestkänslor över att visa upp mina tavlor. Lite sista-minuten-nervositet. Som alltid. Jag har hittills varit förskonad från svidande kritik. Det mesta som har sagts eller skrivits har varit positivt och jag väntar bara på den stora smällen (såklart - varför kan man inte bara vara nöjd?). Mina målningar är inte av den sorten som tilltalar konstkritiker. De är föreställande, lite söta och i pastellfärg. Som gjort för en totalsågning på kultursidorna. Och samtidigt så struntar jag egentligen i det. Mitt mål är inte att vara rätt. Mitt mål är att måla det jag vill, det jag tycker känns rätt. Såklart. Det gäller bara att komma ihåg det.

(Det mest troliga är att det inte kommer någon från tidningen alls. Hofors är ett litet samhälle och jag är ingen stor konstnär, men någon gång ska ju vara den första.)