Mitt konstnärliga liv II: Skriv

Att skriva ner sina tankar och drömmar är viktigt. I alla fall för mig. Jag behöver sortera i röran inne i mitt huvud ibland och det gör jag genom att skriva här på bloggen, eller i en av mina många dagböcker. Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas, men det senaste året har mitt skrivande ändrat inriktning. De privata problemen är färre och konst- och kreativitetsdiskussionerna är fler. Dagboksanteckningarna handlar i stort sett om samma saker som jag skriver om här på bloggen, fast formatet är lite rörigare.

Dagboksskrivandet och bloggandet har för mig delvis olika funktioner. Båda skrivsätten sorterar intryck och gör tanketrådarna klarare men på lite olika sätt. Dagbok skriver jag ofta när jag har kört fast, när jag inte vet hur jag ska gå vidare. Det handlar om ett skrivande utan så mycket tanke. Att bara ösa ur sig det som cirkulerar där uppe. Oftast fungerar det förvånansvärt bra. Många gånger har jag fått nya idéer efter några minuters skrivande och kan sätta igång med måleriet igen.

Ett tag försökte jag skriva tre sidor i dagboken varje morgon. Jag hade läst på flera konstbloggar (t ex här) om "morning pages" som var taget ur boken The Artist´s Way av Julia Cameron. Det var underbart att skriva så mycket varje dag men tyvärr också ganska tidskrävande. Morgnarna här hemma är dessutom kaosartade och lämpar sig inte för stilla eftertanke. Jag kan dock tänka mig att återuppta vanan i kortare perioder de dagar jag inte behöver stressa iväg till arbetet.

Bloggandet däremot handlar för mig inte lika mycket om att ösa ur sig. När jag skriver här behöver jag mer eftertanke. Jag väger orden och funderar över formuleringarna. Det är en helt annan sak att skriva om sin konst och sin kreativitet när andra kan läsa. Det är mycket svårare men väldigt nyttigt. Genom att tvinga mig själv att skriva om mina tavlor fokuserar jag mer på varför jag gör det jag gör. Skrivandet har också gjort det lättare för mig att prata om mina tavlor. Tankarna är redan tänkta och orden formulerade så det är inte så märkvärdigt att yttra dem.

En annan stor fördel med bloggandet är att det skapar motivation. Jag jobbar alltid bäst när jag är lite pressad och det är precis vad bloggen gör. Även om jag inte har någon stor läsekrets och det bara är jag som bestämmer, så vill jag uppdatera någorlunda regelbundet. Och då måste jag måla för att ha något att visa. Man kan tycka att den påhittade pressen inte borde behövas. Målandet är väl belöning i sig? Det stämmer inte alltid. Att måla en tavla är inte bara roligt, det kan vara frustrerande och jobbigt också innan processen är klar. Tillfredsställelsen när verket är färdigt, fotograferat och utlagt på bloggen gör dock att det är värt det. Det är en skön känsla att skapa något bestående, i både ord och bild.