Nur har den hittat sin ägare

"Ett annat mönster", Elin Folkesson, 2015, akryl på duk, 60x73 cm

För nästan två månader sedan skrev jag om den bästa målningen som inte blev såld under årets Gästrik Konst. Nu har den äntligen hittat sin ägare. Och en riktigt trevlig person dessutom, som redan äger en av mina favoritmålningar. Dessutom har hon placerat den i en fin miljö, och skickat bildbevis vilket gör mig extra glad. Jag säger ju det. Det brukar lösa sig till slut.

Att måla stort eller sälja tavlor?

"Sammansatt", Elin Folkesson, 2016, akryl och collage på duk, 120x145 cm

Målningen på bilden här ovanför var den som flest personer tittade på och pratade om under min senaste utställning. Jag fick många komplimanger och frågor om hur jag gjort och tänkt. Många gick närmare och tittade på strukturen och upptäckte detaljer som inte syns på avstånd. Många såg former i rutmönstret när de tog ett steg bakåt och berättade vad de såg. Flera frågade om jag inte hade något liknande fast i mindre format.

Och det är det sista som är problemet.

Stora tavlor är svårare att sälja. De kräver utrymme och större plånbok. Och mod kanske. Det är lättare att passa in en mindre målning bland allt annat som redan finns i hemmet.

Så egentligen borde jag bara måla mindre tavlor. Men det tänker jag inte göra. Jag gillar att måla stort och det tänker jag fortsätta med (även om den här senaste är i största laget och inte ens går in i bilen...). Kanske kan jag bygga ett lite större förråd att förvara mina stora målningar i tills rätt köpare dyker upp? För de brukar dyka upp. Till slut.