Mitt förra inlägg om att bli lycklig av en perfekt linje visade ett tillrättalagt hörn av vårt hem. Så ser det naturligtvis inte ut jämt (eller nästan aldrig) även om jag skulle önska att det gjorde det. Verkligheten liknar nog mer den bilden här ovan. Det är minstingen Sonias rum en helt vanlig dag. Kaos. Det här rummet måste jag passera för att ta mig till min ateljé och varje gång känner jag hur energin liksom rinner av mig och lägger sig på golvet tillsammans med nallar, bandyklubbor och smutsiga kläder.
Den senaste tiden har jag känt ett enormt behov av att rensa, organisera och förenkla mitt liv (så pass att jag häromnatten drömde att jag rensade bort mina barn!) och Sonias rum var i stort behov av en rensning. Halva lördagen ägnade vi åt att sortera ut hälften av alla hennes kläder, slänga gammalt skräp och organisera hennes lådor. Vi skruvade fast knoppar på garderoben som vi köpte för två år sedan (!), skruvade fast en tappad knopp på byrån och skurade fläckar på skrivbord och golv. Äntligen.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns inget som sätter igång kreativiteten som ett nystädat skrivbord. Jag tror Sonia håller med mig.
2 kommentarer:
Ja, vad skönt! Jag förstår dig precis och är lite likadan: Det tar ett tag tills jag samlar ihop orken och tar tag i rum/ lådor/ hyllor/ förråd som behöver rensas, men efteråt är det så himla gött. :)
Det är väl just därför det känns så extra härligt - för att det samlats en hel del innan :)
Skicka en kommentar