När jag läste bildpedagogik hade vi ett tillfälle på Länsmuseet i Gävle tillsammans med konstpedagogikstudenter som hade förberett några övningar för oss. Vid en av övningarna var det en av deltagarna som satte handen mot en målning varvid personalen på museet förfärat påpekade att så gör man inte. Jag tyckte då att det var lite pinsamt, både studentens oförsiktighet och personalens onödigt skarpa tillsägelse.
Idag tog jag med mig maken och de två yngsta döttrarna till Avesta Art och innan vi ens hann kliva innanför dörrarna hör jag mig själv säga att de ska ta det lugnt och inte röra någonting. Väl inne upprepade jag att man aldrig får röra ett konstverk på en utställning... och sedan insåg jag tack och lov att så inte alltid är fallet, och påpekade att man för det mesta inte får röra något. För på Avesta Art får man röra och delta i en hel del.
Tjejerna gjorde musik genom att slå med trumpinnar på diverse skrot, snurrade problemhjul och skrev nya ord och hängde upp i ett träd. Vi fotade också en selfie med hashtaggen #iammonalisa för att vara med i en stor pixlig Mona Lisa uppbyggd av många små fotografier.
En lyckad dag för både barn och vuxna.
(Vad konstnärerna och de olika avdelningarna hette hann jag inte med att uppfatta. Det går fort när man tittar på utställning med barn och det finns inte mycket tid för tyst läsning. Jag får nog sätta mig och bläddra i katalogen ikväll istället.)
2 kommentarer:
Så bra at det finnes unntak, slik at barn får oppleve kunsten på sin måte. Naturligvis skal det være slik at en ikke tar på bilder og skulpturer, men altså flott med unntak!
Visst är det :)
Skicka en kommentar