Det är dags att ta itu med något vi borde ha gjort för länge sedan. Måla huset. Senaste gången var för nitton år sedan då Peter stod på en ranglig skylift för att hjälpa min pappa. Det var innan vi köpt huset, min farmor och farfar bodde fortfarande kvar, och det var sommaren innan vi gifte oss. Peters slit med penseln fick sedan vara med i pappas bröllopstal då han skämtade om vilken duglig man jag fått tag på. Nu är det alltså dags igen och den här gången är det väl min tur att visa mig duglig. Fast jag tror jag håller mig till de nedre delarna, skyliften får Peter ta hand om.
2 kommentarer:
Jag gillade skyliften - men vår var riktigt stadig trots blåst - både att stå på och köra. Det är skönt och fint när det är målat och klart, det är så man måste tänka. Lycka till.
Jag är inte så förtjust i höjder så jag lämnar gärna skyliften åt Peter :)
Skicka en kommentar