Lite förvirrad

Jag målade verkligen hela dagen igår - från morgon till kväll. Kanske var det därför jag snurrade till det lite när jag tänkte avsluta med att teckna några av mina 365 ansikten. Vanligtvis är jag väldigt noga med att kontrollera vilket nummer jag är på, men igår blev det tydligen fel och jag upptäckte det inte förrän jag numrerat och fotograferat alla bilderna. Då var det för sent att ändra något så det får vara. Hittills har jag alltså gjort 271 ansikten. Färre än hundra kvar!

Att vägra ge upp

Idag fyller jag år och istället för att fira med kalas, ägnar jag hela dagen åt måleriet. Det är det enda jag önskar mig just nu. Tid att måla. För det är nästan omöjligt att få ihop ekvationen med heltidsjobb, familj, hus och allt annat som kräver tid. Fast jag vägrar ge upp. Det är inget alternativ att inte måla. Jag kan bara inte göra det lika ofta som jag vill. Just nu.

Två bilder i en

Sex nya ansikten till mina 365 faces, med svart tunn tuschpenna och proMarkers i två olika grå nyanser. Jag hade tänkt stoppa där, men insåg när jag vände på dem att jag hade sex ansikten till att räkna. Lite fusk kanske, men eftersom jag har hittat på den här utmaningen själv, så får jag bestämma reglerna. Jag måste säga att jag tyckte de var lite bättre på baksidan. Mer uttrycksfulla.

Hänger i ateljén idag

Härinne tänker jag spendera åtminstone största delen av dagen. Jag har lovat tjejerna att vi ska göra en tårta också, men det är fuskvarianten med färdiga bottnar och tårtlock så det går ganska fort. Det blev ingen tårta förra helgen när vi egentligen skulle ha kalas, eftersom storasyster blev sjuk, så vi tar igen själva tårtätandet den här helgen. Fira ordentligt får vi göra någon annan gång.

Tillbakablick på återvinningskonsten

Efter gårdagens lek med färger och återvinningsmaterial, rotade jag lite i gamla mappar med fotografier och hittade några bilder på gamla återvinningstavlor. De första gjorde jag redan för fem år sedan, men de har sett ganska lika ut hela tiden. Det har blivit en hel del husformer, men också människor, skålar och tydligen fiskar. Blommor och blad har jag också gjort en hel del av, men jag hittade ingen sådan bild just nu. Prickar, korsstygn och knappar har alltid varit populärt - och så färg förstås. Mycket färg. Som vanligt.

En ny återvinningstavla

"Återvinningskonst 56", 2014, blandteknik, 15x15 cm

Det var länge sedan jag kände lust att göra lite ny återvinningskonst, men idag kändes det alldeles rätt. Det har gått så lång tid att jag glömt bort vilket nummer den sista hade, men efter en tillbakablick i bloggen är jag ganska säker på att det här är nummer femtiosex. Tidigare har jag alltså gjort femtiofem bilder av återvinningsmaterial, i samma format och med liknande formspråk. Enkla och utan alltför mycket grubblerier, ofta med ett inslag av text, och alltid väldigt roliga att göra.

Dagens bild består av en del dukspill, ett gammalt slaktat exemplar av Mobergs Utvandrarna, lite broderigarn och glansigt godispapper och skulle kanske kunna tolkas som en dröm om någonting gladare och mer glittrigt. I alla fall är det så jag tänker. Men du får tänka precis som du vill. Det är bara roligt.

Att skriva för hand

Jag har alltid skrivit mycket för hand. Dagbok började jag med när jag var sju och även om jag inte har skrivit varje dag, eller ens varje månad vissa perioder, så har det blivit ganska många böcker vid det här laget. Under en lång tid har jag också skrivit upp alla böcker jag läst i en särskilt anteckningsbok, med en kort notering om handlingen, varför jag läst den och vad jag tyckte.

På senare år har alltmer av mitt skrivande flyttat över till datorn. Mycket av det som tidigare hamnade i dagboken, skriver jag nu här på bloggen, och böckerna jag har läst har istället rapporterats på boktipset.se, efter ett kort försök att starta en egen bokblogg. Men nu tar jag ett steg tillbaka och återgår till skrivandet i en pappersbok. I alla fall när det gäller att skriva om böcker. Jag vill kunna skriva ner mina tankar utan att behöva tänka på att andra ska läsa. Då tar det för lång tid, och blir i värsta fall inte av. Istället ska jag ha min nyinköpta skrivbok framme, så att de blir lätt att hasta ner några tankar när en bok är utläst, så att jag snabbt kan gå vidare till nästa.

Ibland är det enkla det bästa.

Hurra, hurra, hurra!

Idag fyller två av världens bästa barn år. Sonia fyller sju och Greta fyller nio. På samma dag. De är så lika till utseendet, men så olika till sättet. Och ändå är de varandras bästa kompisar. Gullungar!

Mer tecknat

Jag gjorde åtta till av mina 365 ansikten när jag ändå höll på igår. Det var så skönt att sitta i lugn och ro i ateljén, lyssna på en ljudbok och fly undan alla andra måsten i huset. Städ och tvätt får jag ta tag i någon annan gång.

Det går sakta men säkert

Förra årets utmaning att teckna ett ansikte om dagen pågår fortfarande. Det tog lite längre tid än väntat. Nu har jag gett mig sjutton på att avsluta utmaningen innan det blir ännu ett nytt år. Idag är det sextio dagar kvar till den 1 januari, och jag har hittills tecknat 247 ansikten. 118 till ska göras, vilket betyder att jag måste göra nästan två stycken varje dag. Det ska jag fixa!