Det har gått en hel månad sedan sist och jag har knappt satt min fot i ateljén. Mina storslagna planer på att måla varje söndag har gått åt skogen. Det är så mycket annat som kommer emellan. Mestadels det dåliga samvetet över ett hus som slammar igen, tre barn som vill se sin mamma, en man som jag knappt hinner prata med och en hund som behöver aktiveras. Och så jobbet förstås. Sedan jag bytte jobb i januari har jag lagt ner mer timmar än jag borde på arbetet. Jag tänker hela tiden att det ska lätta, men det gör det aldrig. Men jag ska inte klaga - jag har ett toppenjobb. Kanske borde jag nöja mig med det? Man kan uppenbarligen inte ha allt. Eller?
Fast jag vägrar att acceptera det! Den senaste månaden utan måleriet har jag mått sämre än på länge. Trots ett kreativt jobb. Jag behöver måleriet. Jag behöver tid att tänka färdigt mina tankar, att uttrycka mig i bild och text. Och det ska jag göra. På något sätt.
Och jag börjar redan i kväll. Med alla lampor tända för att mota bort mörkret i ateljén, lekte jag med barnens kritor på små färgade papper. Det resulterade i sex nya ansikten till min samling av 365. Skit samma att de inte blev så vackra. Jag gjorde dem i alla fall - och det gör mig glad!
3 kommentarer:
Bra jobbat :) de viktigaste bilderna är de som blir gjorda!!!
Helt rätt :)
Jag tycker dom är fina och uttrycksfulla.
Visst är det märkligt att man kan må så dåligt av att inte skapa och att det går så snabbt att komma till det stadiet. Eller är det så att man mår så fantastiskt bra när man skapar så att allt annat bleknar? Tänk alla dessa människor som inte kreerar...
Nåväl! Jag är glad att du skapar igen och att du bloggar!
Kram!
Skicka en kommentar