Livet med hund 1

Måns 6 månader

Nu har vår lilla golden retriever Måns bott hos oss i drygt två veckor, och jag måste erkänna att det har hänt att jag funderat över vad vi gett oss in på. Inte så att beslutet att skaffa en hund var överilat, det har vi tänkt på i många år, men ändå. Det är ju som att ha ett barn till i familjen. En kontaktsökande, småbufflig, frenetiskt tuggande och alldeles underbart gullig lillebror. Jag kommer på mig själv med att ha liknande känslor som när jag blev mamma för första gången. Jag vill titta på honom och gulla med honom hela tiden, samtidigt som jag känner mig osäker och har en naggande oro över att göra fel, att förstöra honom på något sätt. Tänk om han aldrig kommer att kunna vara ensam? Tänk om han kommer att bli oregerlig som vuxen? 

Nu är jag ju några år äldre och klokare än när jag fick min förstfödda dotter och hon har blivit en fantastisk person, så jag borde kunna slappna av lite. Och det gör jag - för det mesta. Precis som med allting annat gäller det bara att fokusera på det som går bra, att välja vem man lyssnar på (det finns många som har åsikter om allt!) och lita på sin magkänsla. Hittills har det gått alldeles utmärkt och det gör det nog i fortsättningen också. 

Måns älskar sina tuggben