Även om mitt måleri har hamnat i skymundan sedan jag bytte jobb så händer det lite bakom kulisserna i alla fall. Den här veckan har jag sökt till en jurybedömd utställning i Ljusne, som jag har varit med på ett år tidigare. Förra året hann jag inte med att söka, men i år hade jag några tavlor kvar hemma som jag tycker passar in på årets tema demokrati och integration. Vi får se hur det går.
Jag trodde faktiskt att det skulle gå bättre att kombinera mitt nya arbete med måleriet, men hittills har det varit stört omöjligt. Jag har jobbat alldeles för mycket och varit dödstrött när jag väl har kommit hem. I början saknade jag det inte så mycket eftersom mina arbetsuppgifter gav mig så mycket nytt och spännande att tänka på, men jag borde ha insett att det inte räcker i längden. Jag har skrivit det förut: Jag måste måla för att må bra! Men när? Och hur? Det återstår att lösa...
2 kommentarer:
Å, tänk om man kunde trolla med tiden så att den räckte till allt man vill hinna.
Hursomhelst,dina målningar är fantastiska, att vara förälder och yrkesarbetande och konstnär är en balansgång precis som du säger i dina målningar.
Ha det fint! Kram Christina
Ja, några timmar till varje vecka skulle inte sitta fel.
Skicka en kommentar