Lågmäld feminism eller hur man botar morgontrötthet

I morse sov jag lite längre än vanligt. Det är min målardag, men jag tänkte inte ställa mig framför staffliet, och energin var i botten efter att ha ägnat varenda ledig minut (känns det som) den senaste tiden åt att förbereda utställning och skolarbeten. Jag bläddrade lite planlöst i morgontidningen till mitt kaffe, och höll nästan på att sätta det i halsen när mina damer helt plötsligt dök upp på en helsida i kulturdelen. Jag hade inte väntat mig en recension förrän i morgon, och jag var inte helt övertygad om att den skulle bli så positiv. Visserligen har recensenten varit positiv tidigare, men jag fick ingen klar bild av vad han tyckte vid pressvisningen i onsdags. Men nu vet jag. Han skriver bland annat att han ser en "lågmäld men bestämd feminism" i några av mina tavlor, och det känns som om han har förstått precis vad jag vill säga. Helt plötsligt är morgontröttheten borta och jag har hur mycket energi som helst.

Här nedanför kan du se texten i något större format.