Söndagen bjöd på sommarvärme trots september månad, och tjejerna målade stenar ute på gruset. Jag passade på att rensa undan lite överblommade växter och förundras över att ogräset fortfarande växer. Det finns inte en chans att jag ska hinna med att rensa undan allt. Jag försöker intala mig att jag föredrar en lite vildvuxen trädgård, och det gör jag. Hos andra. Hos mig själv är det lätt att bara se måsten, och brister. Men jag övar mig ständigt på att inte tänka på det. Man måste ju leva också.
2 kommentarer:
Hej! Så otroligt kreativ du har varit sedan jag var inne och läste senast. Härliga bilder på dig i tidigare inlägget! Kul med något som bryter "leendenormen" litegrann. Och när det gäller trädgården, så ta det lugnt - den springer inte iväg och vildvuxet är vackert :)
Kram
Tack för uppmuntran :)
Skicka en kommentar