Den här sommaren, liksom tidigare år, har jag tagit som vana att lyssna på valda sommarpratare under mina joggingturer. Igår kväll var det dags för konstnären Cecilia Edefalk. Hennes prat var ganska trist att lyssna på eftersom hon läste innantill med ganska entonig röst, men ibland blixtrade det till och jag hade nästan lust att stanna och anteckna vad hon just sagt. Det gjorde jag inte. I stället lyssnade jag på programmet igen nu på morgonen för att påminna mig om vad det var jag fastnat för och ett sådant citat var det här:
"Min roll som konstnär är att ta min känslighet på allvar och att uttrycka det."
Det är något jag har funderat över ända sedan jag började måla igen för sex år sedan. Att ta sig själv på större allvar. Sina drömmar och förhoppningar och känslor. Att lita på att det jag tänker och känner och vill är rätt och att det inte spelar någon roll vad andra tycker om det. Att lyssna mer inåt. Eller som Cecilia Edefalk uttrycker det:
"Konstnärens yrke kan vara att lyssna mer på den inre verkligheten,
och förmedla den till andra,
så att de i sin tur kan komma i kontakt med sin."
Tack för påminnelsen.
2 kommentarer:
Så det var bra. Jag orkade inte med henne så jag slutade lyssna, fick ingen ro i lyssnandet. Det är sant och vackert - att ta sin känslighet på allvar och uttrycka det - det skall jag spara. Tack.
Delvis bra. Man fick plocka ut det gottaste :)
Skicka en kommentar