Jag måste erkänna att jag var lite nervös innan jag åkte till högskolan i går eftermiddag. Nervös för att jag skulle hamna i ett gäng med tjugoåriga programstudenter och känna mig gammal och utanför, nervös för att jag skulle tycka att det var flummigt och tråkigt, att det inte skulle vara värt ansträngningen. Jag hade inte behövt vara orolig. Bildpedagogik 1 verkar bli den absolut roligaste högskolekurs jag någonsin läst, och jag har läst många!
Det som fascinerade mig mest är att jag så lätt hoppar in i uppgifter och grupperingar som jag trodde att jag hade svårt för. När jag läste på konstlinjen i Gävle (för sexton år sedan!) så hatade jag att få få fria uppgifter utan fasta ramar, att göra installationer kring ett tema, att leka med ord och bild inför andra människor. Jag ville (och vill egentligen fortfarande) vara själv med mina tankar först, att ha tid och lugn att pröva olika idéer innan jag presenterar dem för andra, men här tvingas vi tänka och skapa tillsammans på kort tid. Och jag upptäcker att det är kul! Det är lek. Inte så allvarligt.
En av anledningarna till att det känns avslappnat med det gemensamma skapandet är att det är ett trevligt gäng människor som går kursen. De flesta arbetar med barn och ungdomar på något sätt. Det är förskollärare, lärare, bibliotekarier och barnskötare. Många är nybörjare på att måla och teckna, vilket också sänker prestationskraven. Det här kommer att bli en roligt höst!
Yesterday was the first day in my Art Education class at the University and I loved it!
2 kommentarer:
Åh vilket mecka!
Jag håller med om det där att man blir inföst och skall skapa kollektivt, jag upplevde den där ensamvargs-känslan också när jag gick på konstkola. Jag gillar inte alls att ha någon som står och kikar över axeln när jag skapar. Jag har dessutom nu fått frågan om jag kan ha någon kurs i akvarellmålning och jag vet inte inte riktigt hur jag ställer mig till det. Samtidigt undrar jag om jag är någon vidare bra pedagog. Men det kanske kan vara nyttigt, vem vet:)
Jag tror att för min del är det skillnad på om jag ska skapa något "på riktigt" eller som nu när det mest är ett utforskande. Om man inte tar det så allvarligt så är det riktigt roligt att göra det i grupp, men skulle jag ha folk som tittar på när jag målar mina tavlor så skulle det kännas lite jobbigt.
Skicka en kommentar