En glad Mira med en av sina kärlekar Fotograf: Mira Folkesson |
Sedan hände något som fick mig att helt tänka om. Jag fick höra några positiva ord från ett oväntat håll, och helt plötsligt var många av mina grubblerier som bortblåsta. Det blev en påminnelse om att jag inte ska tänka så mycket utan ge mig själv en klapp på axeln och tycka att jag duger som jag är. Jag trodde att jag hade lärt mig den läxan tidigare, men det är så lätt att glömma.
Från och med nu ska jag fokusera på allt som är bra i mitt liv och lägga det andra åt sidan. Förhoppningsvis påverkar det mitt humör. Jag är trött på att explodera.
3 kommentarer:
Hej! Vilken fin blogg du har och vilka underbara tavlor du målar ;o) På återseende! // Mia
Jag är också himla arg jämt nu! Och jag grubblar precis som du. Ska försöka klappa mig själv också ordentligt på axeln för jag har mest bara dåligt samvete för jag är så hopplös ;) Men det blir nog bättre när bara sommaren är igång på riktigt och vårens hets lugnar ner sig.
Sv: Ja, en del kilon är verkligen seega! Hoppas du snart övervinner det! Själv har jag ju hemskt många kilon tillbaka till där jag var för fem år sedan när jag blev gravid med min son. Men nog ska det gå!
Mia: Tack. Du är så välkommen tillbaka!
Elin: Ja, kom ihåg att klappa dig själv på axeln. Du är bra!
Skicka en kommentar