När jag målar lyssnar jag oftast på musik. Väldigt ofta lyssnar jag på Frida Hyvönens album Silence is wild. Den är på något sätt förknippad med måleriet för mig. Jag lyssnar på texterna och ser bilder i mitt huvud. Ibland har jag lekt med tanken att inte bara måla till hennes musik, utan verkligen måla hennes musik. Att välja en sång, plocka sönder texten i smådelar och göra en målning till varje liten bit. Min målerilärare på konstlinjen berättade att hon gjort så med en barnvisa en gång. Den tanken lockade mig då och det gör den fortfarande. Att plocka ut en mening eller kanske bara ett ord ur sitt sammanhang och låta det vara titeln på en ny målning. Det kan bli en hel utställning på bara en låttext. Det skulle vara hur kul som helst. Precis en sådan påhittad begränsning i måleriet som sätter igång min kreativitet. Det enda problemet med Frida Hyvönen är att hennes texter är på engelska. Jag vill gärna ha mina titlar på svenska. Det känns bäst. Fast den här textraden från låten "The enemy within" är ganska lockande:
The zebra says she never takes off her coat, she´s afraid to lose her stripes...
2 kommentarer:
Det är en spännande ide. Jag hade en utställning där jag plockade titlar från min poesibok och titulerade alla bilderna. Publiken fattade ingenting, men jag fnissade i smyg. Faktiskt så kunde krocken mellan motivet och orden bli så stor att själva konstverket fick en dimension till. jag har för övrigt en vännina som nästan alltid titulerar sina bilder med strofer ur musik hon lyssnat på under tiden som hon arbetet, det gör jag också själv ibland. Inte alltid, men ibland/H
Hans: Jag har döpt någon tavla efter låttexter men är som sagt lite sugen på att göra det i större skala. Kul idé med poesititlarna. Det måste ha varit roligt att studera åskådarna när de funderade över vad det var du försökte säga...
Skicka en kommentar