I tv-soffan med målarkläder på
Idag har jag målat hela dagen. Till och från. Jag har också hunnit med att titta på Bolibompa, göra pizzamackor till kvällsmat, sortera pussel på småtjejernas rum, plocka bort bebisleksaker som Sonia inte leker med längre (eller plocka bort är inte helt sant - de hamnade i en kartong i vårt sovrum och där kommer de säkert att stå ett tag om jag känner mig själv rätt...) och lugna ner en ilsken Sonia som inte ville sova medan Peter tittade på femmilen på tv.
Så här är det oftast när jag målar, i alla fall när barnen är hemma. Jag blir ständigt avbruten i mitt måleri för att jag behövs någon annanstans. Det kan vara störande ibland, men oftast tycker jag det är ganska mysigt. När jag står i målarrummet har jag full kontroll över vad som händer i huset, och det är nästan en förutsättning för att jag ska hinna måla överhuvudtaget.
Jag arbetar inte som konstnär på heltid. Jag har halva torsdagarna att ägna åt måleriet på allvar, resten måste ske på helger och kvällar, och då är jag mamma i första hand. Ibland drömmer jag om att bygga en stor och ljus ateljé på gården, och det kanske jag gör någon gång, men för tillfället skulle det inte fungera. Jag är glad för mitt målarrum. Det är ganska stort och ganska ljust och fungerar alldeles utmärkt. Och det allra bästa är att det finns en dörr som man kan stänga om röran när man är färdig för dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar