Ny familjemedlem
Virvelvinden Sonia
Busfröet Greta
Bilderna här ovanför visar vad som håller mig borta från målningen just nu. Målningen av tavlor det vill säga, för måla verandataket gör jag hela tiden och det blir aldrig färdigt. Och om det någonsin blir färdigt har jag fönster, dörrar, en stolpe och ett balkongräcke som också behöver lite färg. Och det är bara utomhus...
Som om inte måleriet vore nog så råkade vi hitta en liten övergiven kattunge förra veckan. Han satt under en traktorvagn och skrek så hjärtskärande i regnet och blåsten att vi var tvungna att ta in honom (efter att ha väntat flera timmar på att mamman skulle komma). Dagen efter hittade Peter en till liten kattunge i närheten som tyvärr inte hade klarat sig. Bosse (som vi kallar honom) däremot mår förträffligt. Han äter, busar och går på lådan själv. Flickorna älskar honom men våra två stora katter är mindre förtjusta. De har inte riktigt förstått hur söt han är.
Under tiden jag målar veranda, matar Bosse och tar hand om småflickorna (Mira har fullt upp med kompisar) så tänker jag på vad jag ska måla när jag väl får tid i målarrummet. Jag vill ha ett tema inför utställningen i höst. En sammanhållande tanke. En idé innan jag börjar. Sedan kanske temat förändras under arbetets gång. Det gör inget. Det händer ofta att jag har en tanke om vad jag vill göra, men att tavlan sedan målar sig själv och blir något helt annat. Ibland har jag tänkt att jag borde göra ordentliga skisser av målningar innan jag börjar, men det blir aldrig av. Någon gång har jag gjort en slarvig skiss på papper först, men det har inte gjort någon skillnad. Slutresultatet blir något helt annat. Jag målar mycket på känsla och det är svårt att planera sådant i förväg. Det räcker med en tanke om vad jag vill uttrycka och ett hum om kompositionen, sedan är det bara att sätta i gång.
Just nu tror jag att jag har tankearbetet någorlunda färdigt. Som vanligt handlar det om mig och mitt liv. Ett liv som för tillfället bäst kan beskrivas med ordet kaos. Ett lyckligt kaos. Det är barn och djur och prylar och ljud och... Allt. Ibland snurrar det i huvudet men ändå känner jag mig så intensivt lycklig när jag sitter mitt i röran och tittar på min fantastiska familj. Den känslan vill jag måla. Ett lyckligt kaos. Cirkus. Vi får se var jag hamnar...
2 kommentarer:
Vilken söt liten kisse ni har tagit hand om!
Ingela
Ja, han är svår att motstå. Fast det gör ont när han klättrar efter benen!
Skicka en kommentar