"Överallt fanns det färger", 2009, akryl på duk, 50x50 cm
Den här målningen började jag på för ganska länge sedan men kände att den inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Jag var på väg att måla över den men bestämde mig för att ge den en chans till. Det är det bästa sättet att måla. Helt kravlöst. Det gör inget om det blir fel eftersom den ändå skulle målas över. Det är när det börjar bli bra som det är jobbigt. Tänk om jag förstör den nu? När ska jag sluta?
Flickan på bilden har för en gångs skull ingen förebild i morgonens tidning. Hon är ett verk ur min fantasi. Hon ser lite fundersam ut, tycker jag, som om hon just upptäckt något nytt. Det är lite så jag känner mig sedan jag tog tag i målandet igen. Jag ser färger och former överallt. Saker som jag sett många gånger förut blir plötsligt väldigt intressanta när man ser dem ur ett annat perspektiv. Som till exempel snö. Hur många nyanser finns det i en flinga egentligen?
SÅLD!