Jag vet varför jag målar. Det gör mig lycklig och stolt över att jag gör något kreativt, att jag skapar något som finns kvar, som går att ta på. Jag blir lycklig när jag ser mina tavlor, även om det stundtals kan vara riktigt jobbigt när färgerna inte beter sig precis som jag vill. Det kan ta många dagar av om- och övermålning innan jag är nöjd ibland, men till slut tycker jag om alla mina målningar. Gör jag inte det så återvinns materialet och blir något nytt. Jag målar för att det gör mig lycklig alltså. Frågan är bara vad jag målar. Den frågan får jag ibland och jag har inte riktigt vetat vad jag ska svara. Människor är det på de flesta av mina bilder, men sedan då? På många av de utländska konstbloggar jag brukar titta på, rekommenderas det att alla konstnärer ska ha ett "artist statement", en kort text som förklarar hur, vad och varför man gör det man gör. Jag har hela tiden tänkt att en sådan text inte är något för mig, i alla fall inte ännu. Jag har ju precis börjat måla, och har tänkt pröva mig fram bland olika tekniker och stilar för att hitta vad som är jag. Samtidigt så märker jag att det ändå blir en viss stil på det jag gör. Att jag kan tycka om och inspireras av andra typer av bilder men att jag ändå målar på mitt sätt. Så kanske jag ska ta och formulera en liten "artist statement" (hittar inget bra svenskt ord). Det tål att tänkas på. Kanske i nästa inlägg?
SÅLD!
2 kommentarer:
Jag ÄLSKAR dina tavlor.
Själv målar jag självporträtt har jag kommit på. Fast dom inte ser ut som mig. Men det är nästan alltid små flickor, gärna med en liten katt. Tråkigt töntigt kan tyckas, kanske precis som jag. Men JAG gillar mina tavlor. Och det är väl huvudsaken?!
Vad glad jag blir att du tycker om mina tavlor! Det kom som en oväntad glad överraskning.
Skicka en kommentar