"Ömhet I", 2008, akryl på duk, 50x50 cmI helgen var jag på en konstutställning och jag märker att jag tittar på andra saker nu när jag har börjat måla själv. Förr tittade jag på motivet och färgerna, om jag tyckte om tavlan helt enkelt. Nu går jag nära och tittar på penseldrag, materialval, yta och inramning. Har konstnären lagt på tjockt eller tunt med färg? Varför har färgen spruckit på vissa ställen? Är tavlan målad på duk, pannå, papper eller något annat?
En sak som jag själv har funderat över är hur jag bäst ska rama in mina tavlor. Därför är jag såklart nyfiken på hur andra har gjort. Och jag förvånas över hur slarvigt det ofta är. Inte alltid, men ofta. Listerna är sågade lite för korta, de är inte målade på insidan så att furufärgen syns i skarven mot tavlan, de sidor som har fått färg är slarvigt målade osv. Kanske är det jag som är petig nu (jag har ju inte lagt märke till det förut) men jag skulle inte vilja att mina tavlor såg ut så om det var jag som ställde ut. När dukarna är dåligt sträckta och ramarna slarvigt gjorda börjar jag fundera på hur välgjord själva målningen är. Kommer den att hålla eller kommer collagebitarna att ramla av, färgen att spricka och papperet att gulna om några år? Säkert inte, men det är synd att inte fler tänker på helhetsintrycket av sin konst. Det ska jag försöka att inte glömma om jag någonsin ska ha en egen utställning!
SÅLD!
3 kommentarer:
du gör fina tavlor
din finaste tavla är den med lammen det tycker jag.
från MIRA!GRETA!SONIA!
Du är gullig du Mira! Jag förstår att det är du som skriver åt dina systrar. Du vet att jag tycker att dina tavlor är väldigt fina också. Speciellt den gröna.
Kramar,
Mamma
Ja! Håller verkligen med om att inramningen är viktig. Jag är väl också petig :). Skulle inte köpa en tavla som var slarvigt inramad. Oj, här fanns en massa spännande läsning...
Skicka en kommentar