Ingen ordning på konsten

Rensning av garderoben resulterade i åtta kassar fulla med kläder som ska bort

Det går lång tid mellan blogginläggen den senaste tiden. Eller senaste åren faktiskt. Så pass lång tid att jag missade bloggens tioårsjubileum den 23 mars i år. Skandal. Jag som hade tänkt att det här skulle bli året jag återtog bloggandet på allvar.

Bristen på inlägg handlar inte om att jag har tröttnat på att skriva, bara att jag inte har haft tid och har känt mig tvungen att prioritera annat. Jobbet till exempel, där jag både har skrivit en förstudie och en bok under hösten. Nu är dock båda färdiga (i princip) och jag kan fokusera på nya projekt.

Ändringen av arbetsuppgifter och mitt beslut att gå ner i tid på jobbet som jag skrev om i ett tidigare inlägg blev dock inte av, eftersom jag fick ett nytt och roligt uppdrag som Kultursamordnare istället (samtidigt som jag är kvar på Litteraturhuset Trampolin 25%). Det börjar jag med på riktigt nästa vecka, och jag kommer säkert att lägga ner alldeles för mycket tid på den uppgiften också. Jag har lite svårt att sluta när det är roligt, men förhoppningsvis får jag lite lättare att hitta en balans mellan familj, måleri, arbete och hälsa.

Under tiden jag inte har skrivit blogginlägg har jag ägnat mycket tid åt att få ordning på allt annat. Jag har sorterat skåp och lådor, rensat garderober, renoverat matrum och börjat planera för rust i källaren, hallen och vardagsrummet. Jag har organiserat mina tankar och uppgifter i anteckningsblock på dator och på papper. Jag har tränat och försökt äta hälsosammare (äter i stort sett vegetariskt sedan ett och ett halvt år tillbaka). Men det spelar ingen roll hur mycket ordning jag har på resten av livet när måleriet inte fungerar. Då blir jag bara deppig och irriterad på allt och alla. Det är ingen ny insikt, men ändå gör jag samma misstag om och om igen.

Det går inte att ersätta tid i målarrummet med annat fixande, och jag behöver någon form av tvång för att ta mig dit regelbundet. En planerad utställning, ett blogginlägg som måste publiceras eller en kreativ utmaning att hålla sig till.

Så. Då vet jag det. Men hur jag ska lösa och hitta en bättre balans det vet jag inte än. Till att börja med ska jag i alla fall spendera helgen i målarrummet. Sedan får vi se.

I sista minuten med målarkursen

Tidigt i våras, eller det kanske till och med var i höstas, anmälde jag mig till en e-kurs i måleri med konstnären Melinda Cootsona som skulle börja i april. Jag gillar verkligen hennes sätt att måla och namnet på kursen Six Approaches to Abstracting the Figure, lät väldigt bra. Just då kändes det som om det var precis vad jag behövde för att få lite ny inspiration i måleriet. Sedan råkade jag anmäla mig mig till en kurs på högskolan, fick nya uppdrag på jobbet och ställde ut under årets Gästrik Konst... Behöver jag säga att det blev lite för mycket?

Från början trodde jag att jag ändå skulle hinna delta lite grand, men jag insåg snart att det var helt omöjligt. Nu gjorde det inte så mycket tyckte jag, eftersom jag ändå hade tillgång till kursen i sex månader, dvs september ut. Jag hade ju hur mycket tid som helst på mig. Tyckte jag då. Nu börjar jag bli lite stressad. Tiden går fort och snart försvinner den. Så nu är det dags.

Kursen är upplagd i sex olika avsnitt och i varje avsnitt finns två till tre olika ingångar till måleriet. Olika sätt att  måla människor utan att fastna i detaljer. Göra dem mer abstrakta. Här finns inga exakta uppgifter eller tekniker utan mer förslag på hur man kan ta sig an ett motiv, hur man börjar en målning eller vad man kan inspireras av.

Det är sju helger kvar innan september är över, så om jag tar ett avsnitt varje helg hinner jag genomföra kursen innan den försvinner. Jag får naturligtvis anpassa måleriet till den tid jag har. Inga stora målningar som ska blir färdiga, utan mer experiment i mindre format. Kanske till och med på papper? Det borde jag klara. Och framförallt känns det roligt. Som en utmaning. Jag gillar som bekant utmaningar.

Först ska jag dock ta med de två yngsta till affären för lite påfyllnad i byxgarderoben inför skolstart. (Hur kan ben växa så fort?) Och så ska vi måla tak i matrummet. Men sedan så!

Helgens måleri

Veckans bild 4, Elin Folkesson

En stor del av helgens måleritid gick åt till att fotografera målningar och redigera bilderna för att eventuellt kunna göra konsttryck av dem. Jag har ännu inte bestämt mig hur jag ska göra med det. Det är ganska mycket jobb, men samtidigt vet jag att det uppskattas av utställningsbesökare som inte har råd eller plats för en originalmålning.

Jag hann i alla fall med att göra veckans bild. Den här gången blev det någon form av trassel, och blev det en kvinna utan huvud igen. Varför vet jag inte. Jag grubblar inte så mycket på det, utan lägger den till handlingarna och siktar på att göra en ny nästa vecka. För än har jag inte tröttnat.

Veckans bild 2

Den här helgen har jag dukat upp mina färger vid köksbordet igen, eftersom det är varmare där än i min ateljé. Igår gjorde jag den här veckans bild, en dam med lång prickig kjol, och jag kan nästan inte vänta en hel vecka på att få göra en till. Det är något så befriande i tanken att jag gör det bara för min egen skull, att jag ger mig tillåtelse att bara leka med färgerna utan tanke på slutresultatet.

Idag är det tänkt att jag ska fortsätta på en målning jag påbörjade förra helgen, men jag känner mig mer lockad att fortsätta leka, så vi får se hur jag gör. Kanske hinner jag båda delarna.

Veckans bild 2, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

En bild varje vecka

Inspirerad av Katja som har bloggen Nordljus har jag funderat på att göra en liten målning på papper varje vecka under hela året. En målning utan krav, där jag kan leka, testa och experimentera utan att känna press på att det ska bli ett färdigt resultat som ska visas upp för andra. Som en övning i att vara lite friare. Den första bilden gjorde jag idag, och det var så roligt att jag lade ner alldeles för mycket tid på den, men det gör inget. Jag kan göra precis vad jag vill. Det ju det som är meningen.

Några små regler har jag dock satt upp för mig själv:

- underlag ska vara vanligt akvarellpapper i storleken 20x30 cm
- måla helt ur fantasin och inte lägga så stor vikt vid att få alla proportioner rätt
- göra färdigt bilden vid ett tillfälle
- inte grubbla - bara göra

Just nu känns det här jätteroligt och jag ser redan fram emot nästa vecka när jag får göra nästa målning. För mig är ramar och utmaningar väldigt inspirerande, men samtidigt vet jag att min lust kan förändras väldigt snabbt och därför tänker jag ge mig själv friheten att följa den här utmaningen så länge jag vill. Orkar jag hela året så är det bra, men två veckor är okej det också. Det kanske dyker upp något annat om känns mycket mer inspirerande.

Veckans bild 1, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

En kreativ utmaning i juni?

Kreativa utmaningar finns det gott om på nätet. Det kan till exempel handla om att skapa på ett visst tema, att göra och byta vykort eller att vara kreativ varje dag i en hel månad. Jag har deltagit i hel del genom åren och till och med hittat på några egna, men nu var det ett tag sedan. Kanske tog mina 365 ansikten musten ur mig?

Hursomhelst så gillar jag tanken på att skapa med ramar och deadlines. Det sätter igång idéer i huvudet på mig.

Här är två som sätter igång nästa vecka. :

Bild: Twinkle Twinkle

Det här är en ny bekantskap för mig men det är tydligen femte året som den finns. Kristin på bloggen Twinkle Twinkle har skapat en utmaning som börjar på måndag nästa vecka och som går ut på att varje vecka skapa något på ett visst färgtema. Alla tekniker är välkomna och utmaningen pågår i sex veckor.

Bild: jessicaandersdotter.se

Monthly Makers är en imponerande årslång utmaning som redan har pågått i fem månader. Det är tolv bloggare som skapar varsitt månadstema som presenteras den 10:e i varje månad. Skapandet är fritt och alla får delta. Temat för maj var Magi.

Sorterar och organiserar

Idag har jag äntligen tagit tag i lite bokföring som skulle ha gjorts för länge sedan. Jag gruvar mig alltid lite innan jag sätter igång, för det brukar alltid bli något krångel. Konstigt nog gick det ovanligt fort och lätt den här gången, så jag passade på att sortera och organisera om lite här på bloggen också. Inget som märks särskilt mycket dock. Jag har bara gjort en direktlänk till alla mina bilder från 365 faces (jag kunde inte låta bli att göra en till en tidigare utmaning också...) Det gör mig lite glad att se alla tillsammans. Det blir så påtagligt att jag gjort en hel del då.

365 faces - Äntligen färdig!

Sonia är modell

För två år sedan bestämde jag mig för en helt galen utmaning. Att teckna ett ansikte om dagen i ett helt år. Det lyckades jag inte riktigt med, men jag gjorde i alla fall 200 av den ursprungliga planens 365 faces (varför jag använde det engelska ordet har jag helt glömt). Jag hade kunnat nöja mig med det, men någonstans gnagde det i mig att jag inte var färdig, så utmaningen fortsatte under 2014, trots att jag aldrig haft så lite tid som nu till att teckna. Men skam den som ger sig. Jag skulle bli färdig.

Igår hade jag ett tecknarmaraton för att göra de sista sjuttiofyra bilderna. De flesta är gjorda i appen Ritplatta på min iPad, och jag har bara använt fingret att rita med. Det är en riktigt rolig app, och ett bra hjälpmedel om man ska orka göra så många bilder på en och samma dag. Bilderna på min familj och mig själv gjorde jag genom att först fotografera dem med olika ansiktsuttryck, rita på fotot och sedan byta ut det till en vit bakgrund. Lite fusk kanske - men det är ju min utmaning så jag bestämmer reglerna.

Greta gör grimaser

 Mina två yngsta ville mer än gärna hjälpa till och hade många olika ansiktsuttryck att bjuda på.

Inte så smickrande bilder av mig själv

 Mitt eget ansikte är jag så van att teckna, och jag har mängder av foton där jag gör olika grimaser.

Mira hade svårt att hålla sig för skratt

Mira ställde också upp, även om hon var på väg in i duschen och inte alls hade lust. 

Uttryckslösa ansikten

En hel del bilder gjorde jag på det gamla vanliga sättet - utan fotografi i bakgrunden. Största problemet då är som alltid att hitta intressanta ansikten med något slags uttryck. Det blir mycket vackra människor med uttryckslöst ansikte.

Färgat i Ritplatta

 Ett tag lekte jag med färg på fotografier, men det blev så kladdigt även om det var på iPaden.

Fotoredigering i Picmonkey

Och så tröttnade jag ordentligt ett tag på allt tecknande och redigerade några bilder av mig själv i Picmonkey. Det får också räknas.

Det här var ett urval av alla bilder jag gjorde igår. Alla är inte fantastiska eller skickligt gjorda, men tillsammans är de i alla fall ganska imponerande tycker jag. Och utvecklande.

Äntligen färdig!

Lite förvirrad

Jag målade verkligen hela dagen igår - från morgon till kväll. Kanske var det därför jag snurrade till det lite när jag tänkte avsluta med att teckna några av mina 365 ansikten. Vanligtvis är jag väldigt noga med att kontrollera vilket nummer jag är på, men igår blev det tydligen fel och jag upptäckte det inte förrän jag numrerat och fotograferat alla bilderna. Då var det för sent att ändra något så det får vara. Hittills har jag alltså gjort 271 ansikten. Färre än hundra kvar!

Två bilder i en

Sex nya ansikten till mina 365 faces, med svart tunn tuschpenna och proMarkers i två olika grå nyanser. Jag hade tänkt stoppa där, men insåg när jag vände på dem att jag hade sex ansikten till att räkna. Lite fusk kanske, men eftersom jag har hittat på den här utmaningen själv, så får jag bestämma reglerna. Jag måste säga att jag tyckte de var lite bättre på baksidan. Mer uttrycksfulla.

Nä nu jävlar!

Det har gått en hel månad sedan sist och jag har knappt satt min fot i ateljén. Mina storslagna planer på att måla varje söndag har gått åt skogen. Det är så mycket annat som kommer emellan. Mestadels det dåliga samvetet över ett hus som slammar igen, tre barn som vill se sin mamma, en man som jag knappt hinner prata med och en hund som behöver aktiveras. Och så jobbet förstås. Sedan jag bytte jobb i januari har jag lagt ner mer timmar än jag borde på arbetet. Jag tänker hela tiden att det ska lätta, men det gör det aldrig. Men jag ska inte klaga - jag har ett toppenjobb. Kanske borde jag nöja mig med det? Man kan uppenbarligen inte ha allt. Eller?

Fast jag vägrar att acceptera det! Den senaste månaden utan måleriet har jag mått sämre än på länge. Trots ett kreativt jobb. Jag behöver måleriet. Jag behöver tid att tänka färdigt mina tankar, att uttrycka mig i bild och text. Och det ska jag göra. På något sätt.

Och jag börjar redan i kväll. Med alla lampor tända för att mota bort mörkret i ateljén, lekte jag med barnens kritor på små färgade papper. Det resulterade i sex nya ansikten till min samling av 365. Skit samma att de inte blev så vackra. Jag gjorde dem i alla fall - och det gör mig glad!

Med fokus på annat håll

Jag har alltid avundats dem som kan sitta och teckna på caféer och andra offentliga platser, där det är fullt med liv och rörelse runt omkring. Det har aldrig riktigt fungerat för mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna koncentrera mig. Egentligen tror jag att det är en träningsfråga, så häromkvällen tänkte jag försöka lite försiktigt framför teven, med resten av familjen (och hunden) bredvid mig i tevesoffan. Det gick inget vidare - men jag gjorde i alla fall fyra nya ansikten till min utmaning.

Syns det att jag tittade på partiledardebatt?

Det blev väldigt konstiga proportioner på den här figuren...

Och här hade jag redan tröttnat. Nästa gång får teven vara avstängd så jag får lite lugn och ro. Det är bäst att träna i små doser åt gången.

Utmaningen som aldrig tar slut...

Sex nya ansikten blev det förra veckan, tre med tusch och tre med blyerts, alla mycket hastigt tecknade. Jag har varken tid eller tålamod för något petande. Snabbt ska det gå. Nu är 225 av 365 gjorda.

Linjeteckningar

Det är långt mellan gångerna, men utmaningen 365 faces pågår fortfarande. Jag ska slutföra den, även om det tar lång tid. Den här gången började blev det några linjeteckningar. De är snabba och otroligt roliga att göra. Fler sådana kommer det att bli. Här hittar du de övriga 213 ansiktena.

Återuppväckt utmaning

Det var ett tag sedan, men nu är jag igång igen. Förra årets utmaning att teckna 365 ansikten, får sträcka sig över två år istället. Ovanan i tecknarhanden känns av. Damen i nedre högra hörnet speglar mina känslor ganska bra.

En vecka i mitt liv

Förra veckan blev jag inspirerad av både iHanna och designmadde att delta i Ali Edwards fotoutmaning week in the life den här veckan. Det handlar helt enkelt om att dokumentera sitt liv i ord och bild under en vecka. För mig innebär det att jag kommer att vara lite extra flitigt inne på instagram (elin_folkesson), och kanske också att jag kommer att skriva om mina tankar här inne, men inte varje dag. Det hinner jag inte med. (Ni ser kanske på bilden att jag ser ganska trött ut?) En summering i slutet av veckan kommer det dock att bli. Nu ska jag slänga ner mig i tevesoffan.

365 faces - jag har inte gett upp

Även om det inte märks så mycket här inne, så händer det fortfarande att jag ritar mina 365 faces. Det händer inte så ofta, och jag ligger hopplöst efter, men jag har inte gett upp om att fullfölja utmaningen. Inte än i alla fall.

Förra veckan blev det inte mycket av eget skapande. Det var första veckan i skolan för eleverna och de skapade för fullt, men jag ägnade målardagen åt att planera undervisning. Förhoppningsvis blir det bättre den här veckan.

Böcker, böcker, böcker

Jag fick en utmaning av designmadde som handlar om sommarläsning, och eftersom jag älskar att läsa kan jag inte motstå att svara på frågorna. Tyvärr är ju sommaren nästan över, så jag fokuserar på höstens läsning istället. 

1. Vilka fem böcker bara MÅSTE hinna läsas i höst?

Just nu läser jag Sigrid Combuchens Spill som jag köpte på loppis i somras, och lyssnar på Little Bee av Chris Cleave så dem måste jag ju läsa färdigt. Båda verkar bra. I övrigt har jag inga måsten. Jag går på känsla, när det är dags att välja en ny bok. Det bästa jag vet är att gå på biblioteket, eller i bokhandeln, titta på böcker, ta ut någon och läsa baksidestexten och känna att jag kan välja precis vilken jag vill. Samma sak när det gäller ljudböcker. Jag prenumererar på Storytel och jag känner mig rik när jag kan lyssna på hur många böcker jag vill. Att ha en hög med böcker på nattduksbordet som ska läsas är ett säkert sätt för mig att tappa lusten.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Någon gång i mitt liv ska jag ha läst Marcel Prousts På spaning efter det liv som flytt, men det känns som ett tungt projekt som passar bättre när man inte har barn som avbryter läsandet hela tiden. Jag älskade Virginia Wolfs Mot fyren och William Faulkners Stormen och vreden när jag läste litteraturvetenskap på högskolan för många år sedan, och borde nog gilla Proust också. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. 

3. Var är det bästa stället att läsa i höst?

Överallt. Det finns inget dåligt ställe att läsa. I alla fall inte om man räknar in lyssnandet. Jag lyssnar på böcker när jag kör bil, städar, målar, gräver i trädgården eller tränar. Pappersböcker läser jag mest vid frukostbordet och i sängen innan jag somnar. Handlar det om studentlittteratur så sitter jag helst i en fåtölj i vårt bibliotek/vardagsrum.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Överallt :)

5. Vilken bok tror du kommer bli höstens bästa?

Den jag ännu inte läst.

6. Vilken bok borde alla läsa i höst?

Om man ännu inte läst Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar, så är det hög tid att göra det nu. Eller ännu hellre lyssna på den - det är en upplevelse. Trots att Gardell ber om ursäkt för sin tolkning av Påls (Pauls?) Eskilstunadialekt så är den helt underbar. Jag skulle aldrig ha fått till den i mitt huvud.

7. Deckare eller roman?

Helst inte deckare. Allt annat går bra, och i brist på annat duger deckare också, men jag blir så trött på allt mördande, och alla poliser med brister. Om jag vill ha något lättsmält vill jag hellre läsa något upplyftande. Som en romantisk komedi... fast det hittar jag sällan utan att det blir alltför dravligt. 

8. Favoritgenre?

Jag har ingen. Jag är allätare. Det viktigaste för mig är språket. Är språket dåligt orkar jag oftast inte läsa klart för jag blir så irriterad. Ett undantag är faktiskt de omdiskuterade Femito nyanser-böckerna. Där var språket så vedervärdigt att jag skrek högt för mig själv ibland, men ändå ville jag veta vad som skulle hända. Jag kände mig som när jag var fjorton och plöjde Harlequin-böcker på löpande band. All läsning är bra läsning. 

365 faces - nummer 17-20

För en tid sedan skrev jag att jag försökte förenkla genomförandet av mina utmaning att teckna 365 ansikten, genom att plocka ihop ett litet ritkit i en plåtlåda. Om någon skulle följa det tipset så kommer ett litet tillägg här. Håll reda på var du lägger plåtlådan! Det blir ganska mycket svårare att teckna när de flesta bra blyertspennorna, pennvässaren och suddgummit ligger i en låda som inte går att hitta.

* * *

If you do like me, and put all your best pencils, sharpener and eraser in a box to make it easier to start drawing when you have some time over, make sure to put it somewhere where you can find it. My box is missing and it makes me crazy!

365 faces - alla vill man inte visa

Jag fortsätter med mina 365 ansikten, med blandat resultat. Hittills har jag inte haft så mycket tid att lägga på tecknandet och för att inte det ska kännas övermäktigt (jag ska ju orka hålla ut ett helt år!) så har jag bestämt mig för att det är okej att bara göra snabbskisser, och att jag inte behöver visa alla bilder här.

* * *

I keep doing my 365 faces with mixed results. I haven´t had much time for drawing lately.