Trassel

"Trassel", 2018, akryl på duk, 30x40 cm

Ibland är min kropp inte överens om hur den ska känna. Huvudet kan tycka en sak och magen en annan. Så har det varit flera dagar den här veckan. Jag har gått omkring med en diffus ångestklump i magen, trots att jag vet att jag egentligen inte har någon anledning. Tyvärr spelar det ingen roll, för det är svårt att säga åt magen hur den ska reagera. Det enda som fungerar någorlunda är att prata. Att släppa ut oroligheterna i luften. Ofta hör jag själv hur dumt det låter när jag sätter ord på det som skaver.

Men idag känns allting faktiskt riktigt bra. Kanske för att jag har pratat av mig hela veckan. Kanske för att det är fredag. Och kanske för att vi ska åka och titta på en liten hundvalp i morgon. En liten sheltietik som kanske ska flytta hem till oss i juni. Jag längtar.

Nya stora konsttryck

Nya konsttryck 

Nu är nästan allt förberett för årets Gästrik Konst. Hängningen igår gick bra och idag ska jag bara fixa i ordning lite småsaker. Dörrarna öppnas klockan 11 idag och jag hoppas på många glada och intresserade besökare. Det är alltid svårt att bedöma innan själva utställningen vilka tavlor som lockar till samtal, men det brukar ofta vara en eller två som är de mest populära. Vi får se vilka det är i år.

I år har jag också sju nya stora konsttryck (A3+) i en begränsad upplaga om fem ex. av varje. Det är de bilderna som syns här ovanför. Jag har valt att inte göra dem i den mindre storleken den här gången, mest på grund av tidsbrist, men också för att de är så fina i större format. Vill man ha en mindre storlek finns flera av dem som vykort.

En lång målarhelg

Det har varit en lång målarhelg. Egentligen skulle vi ha åkt till stugan torsdag till söndag eftersom det är sportlov, men jag ligger efter med måleriet till Gästrik Konst och resten av familjen hade inget emot att stanna hemma så vi struntade i det. I stället har jag målat, målat och målat. Ateljén ser ut som ett bombnedslag, mina händer är fulla av färg och jag är riktigt trött (och förkyld!) men det känns bra. Nu har jag tio nya målningar som jag kan ta med till utställningen, och tillsammans med några äldre som inte blivit sålda vid tidigare utställningar, kan det räcka. Helst skulle jag bara ha nya målningar, men jag jobbar heltid och läser bildpedagogik på halvfart den här teminen, så tiden räcker inte riktigt till.

Nu tänker jag lägga mig i badet, skrubba bort färgen från fingrarna och vara nöjd med det jag har gjort i stället för att grubbla över allt som inte hinns med. Gästrik Konst är under kontroll. Alla målningar som blir till efter den här helgen är bara en bonus.

Att lura sig själv

För att hinna med måleriet den här hektiska våren har jag schemalagt tid i ateljén. Jag låtsas att jag går på kurs eller något liknande och måste vara där just den tiden. Det fungerar faktiskt riktigt bra att lura mig själv på det sättet. Mycket lättare att säga nej till annat också när jag har bokat in målartid.

Idag har jag målat i minst fem timmar och äntligen känns det riktigt roligt igen. Jag lyssnade på Frida Hyvönen på hög volym, sjöng för full hals och dansade mellan penseldragen. Tur att vi inte bor i tättbebyggt område.

Den färdiga målningen är jag faktiskt också riktigt nöjd med. Den hänger just nu på min köksvägg och jag sneglar på den lite då och då. Slutresultatet skiljer sig en hel del från det första skissade lagret färg, men det är ju så mitt måleri fungerar. Mycket färg och många lager innan det känns helt rätt. Jag planerar inte i förväg utan testar olika färger, linjer och former och försöker lita på känslan. Bakgrunden i den här bilden har haft flera olika färger och mönster innan jag fastnade för harlekinrutor i orange, rost, lila och turkos och i sista sekunden målade jag över hela huvudet och gjorde om alltihop.

Nu får bilden vila en vecka till nästa målartid och så håller vi tummarna för att jag fortfarande tycker om den då. Men det tror jag faktiskt att jag gör.

En lyckad målarhelg

Work in progress...

Efter en helg i ateljén känner jag mig härligt uppfylld av färger, linjer och former. Jag funderar över berättelser och titlar och kommer på nya bilder att måla. Tyvärr måste jag lägga tankarna åt sidan, för i morgon är det jobb igen. Roligt jobb visserligen, men just nu är jag uppe i måleriet och det känns lite tråkigt att avbryta. Särskilt när jag vet att det troligen kommer att dröja lite till nästa gång. Fast för lång tid får det inte dröja, för jag måste måla minst två målningar till innan oktober är slut. Hur nu det ska gå... Jag brukar ta ganska lång tid på mig för att bli riktigt nöjd med en målning och helgerna försvinner fort.

Anledningen till att jag har behöver två nya målningar är att jag vill söka till Länskonst i år. Jag har sagt många gånger tidigare att jag ska söka, men aldrig fått till det av någon anledning. I år ska utställningen vara på Konsthallen i Sandviken och inlämningen sker därför i samma hus där jag jobbar, så nu borde jag passa på. (Sen är det ju inte säkert att jag kommer med bara för att jag söker, men det är en helt annan sak.)

Blir det ingen Länskonst så har jag i alla fall anmält mig till nästa års påskrunda, Gästrik konst. Det är alltid trevligt att delta, och just nu känns det som om jag har hur mycket tid som helst på mig innan det är vår. Vi får väl se hur det känns lite längre fram. 

Tillbaka i ateljén

Det tog lång tid att ta sig tillbaka till ateljén den här gången. Sommaren fylldes av sommarstuga, semesterresa och diverse hemmafix, men nu är vardagen här igen och med den lite mer rutiner. I helgen städade jag ur allt gammalt damm ur ateljén och tog mig äntligen tid att plocka fram färgerna igen. Det känns fantastiskt bra även om det som vanligt är lite trögt i början.

Jag ville att det skulle vara lekfullt och roligt första gången efter ett så pass långt uppehåll och inte så mycket grubblerier, så jag plockade in några olika blad och fröställningar från trädgården som jag använde som inspiration, och det var nog en klok idé. Måleriet gick lätt och ledigt och jag hade roligt när jag testade olika former och färgkombinationer. Jag lyckades till och med skissa upp en dam som jag kände mig ganska nöjd med innan det var dags att göra kväll. Målningen är dock långt ifrån färdig och jag tvivlar på att det kommer att gå lika lätt nästa gång. Det brukar gå både upp och ner i måleriprocessen och nästan varje målning går igenom minst en fulfas innan den är klar. Det är ju lite det som är charmen med det hela egentligen. Det skulle inte vara så roligt om det bara var lätt hela tiden.
SparaSparaSparaSpara

Nur har den hittat sin ägare

"Ett annat mönster", Elin Folkesson, 2015, akryl på duk, 60x73 cm

För nästan två månader sedan skrev jag om den bästa målningen som inte blev såld under årets Gästrik Konst. Nu har den äntligen hittat sin ägare. Och en riktigt trevlig person dessutom, som redan äger en av mina favoritmålningar. Dessutom har hon placerat den i en fin miljö, och skickat bildbevis vilket gör mig extra glad. Jag säger ju det. Det brukar lösa sig till slut.

Att måla stort eller sälja tavlor?

"Sammansatt", Elin Folkesson, 2016, akryl och collage på duk, 120x145 cm

Målningen på bilden här ovanför var den som flest personer tittade på och pratade om under min senaste utställning. Jag fick många komplimanger och frågor om hur jag gjort och tänkt. Många gick närmare och tittade på strukturen och upptäckte detaljer som inte syns på avstånd. Många såg former i rutmönstret när de tog ett steg bakåt och berättade vad de såg. Flera frågade om jag inte hade något liknande fast i mindre format.

Och det är det sista som är problemet.

Stora tavlor är svårare att sälja. De kräver utrymme och större plånbok. Och mod kanske. Det är lättare att passa in en mindre målning bland allt annat som redan finns i hemmet.

Så egentligen borde jag bara måla mindre tavlor. Men det tänker jag inte göra. Jag gillar att måla stort och det tänker jag fortsätta med (även om den här senaste är i största laget och inte ens går in i bilen...). Kanske kan jag bygga ett lite större förråd att förvara mina stora målningar i tills rätt köpare dyker upp? För de brukar dyka upp. Till slut.

Målningar till salu

Nu har jag uppdaterat sidan Målningar till salu här ovanför och fyllt på med fyra av dem som inte blev sålda under Gästrik Konst. Är du intresserad av någon av dem så hör av dig till mig via telefon eller mail. Målningar på duk kan skickas med Bussgods.

Bästa målningen kvar?

Det går aldrig att beräkna vilka målningar som ska säljas och vilka som blir kvar. Inför en utställning har jag såklart mina egna favoriter, men jag kan också ha gissningar om vilka målningar som kommer att falla besökarna på läppen så pass att de är villiga att ta dem med hem. Mycket handlar då om storlek. Mindre målningar säljer snabbare, vilket inte är så konstigt. De kostar mindre och tar inte så stor plats på väggen hemma hos konstälskande människor som redan har tusen tavlor. Men det handlar också om vilka bilder som visats upp innan utställningen öppnar, och vilka kommentarer jag får på det.

Ibland händer det att det blir ett stort intresse för en målning i förväg, och sedan blir den ändå inte såld. Så var det till exempel med min tidigare målning I skuggan som var med på Galleri K förra året. Jag fick flera förfrågningar om den i förväg, men sedan blev den ändå kvar. I årets Gästrik Konst blev den såld på första dagen, och resten av dagarna var det många som sa att det var deras favorit. Lustigt.

Målningen här ovanför Ett annat mönster, fick en otrolig spridning genom att den var framsida på årets Gästrik Konst-folder. Den hängde sedan i Sandvikens konsthall och många i Gysinge undrade var den var och tyckte att det var min bästa. Men var det någon som köpte den? Nej. Inte i påskas i alla fall. Men jag är säker på att den kommer att hitta sin rätta ägare till slut. Det brukar bli så.

Dagboksbilder eller något större?

Det är lördag och målardag igen. En av de sista innan Gästrik Konst. Nästa helg ska jag till Helsingfors med jobbet, och sedan måste några bilder ramas in. Jag funderar över om  jag ska fortsätta med mina dagboksbilder eller om jag ska göra färdigt en stor påbörjad målning. Det lutar åt fler dagboksbilder. Det känns mest lockande. Och genomförbart på den lilla tid jag har. Två till borde jag hinna med innan det är dags.

Dagboksbild steg för steg

Dagboksbild 8, 2016, 21x30 cm, akryl på papper

Jag tänker ofta att jag ska filma hur en målning blir till, från första grundmålningen av duken till sista penseldraget, men det glöms alltid bort. Eller så har jag bara ingen lust att vara med på bild. Däremot kommer jag åtminstone ibland ihåg att fotografera med jämna mellanrum. Här nedanför syns ett exempel på hur en ganska snabb målning ändå har flera olika lager. Ibland är det lite väl långa hopp när jag har låtit mig uppslukas av måleriet och helt glömt bort att plocka fram kameran, men den visar ändå relativt mycket av processen. Det kan tyckas onödigt att måla så mycket som sedan inte syns, men det men det är genom de olika stadierna som det slutliga resultatet växer fram. Och så är det väldigt roligt och skönt sätt att måla. Kravlöst. 

Dagboksbild 6

Dagboksbild 6, 2016, Elin Folkesson

Det var inte alls meningen att det skulle växa träd ur huvudet på damen i veckans dagoboksbild. Från början funderade jag på fåglar och stjärnor, men inget kändes rätt och när jag satte penseln mot papperet så blev det träd. Så kan det gå. Jag övar mig i att inte tänka för mycket och bara acceptera.

Egentligen är den här bilden lite fusk, för jag har inte målat den idag. Inte ens den här veckan faktiskt eftersom jag visste att det inte skulle bli någon tid för måleri den här helgen. Istället gjorde jag två förra veckan. Det går bra det med.

Utmaning med nytt namn

Veckans bild 5, 2016, Elin Folkesson

Den femte bilden i min serie bilder på papper blev en rödorange dam med ett träd i sig. Motivet var inget jag hade tänkt ut i förväg. Kanske är det en kombination av de kala träd jag ser när jag tittar ut genom fönstret i i min ateljé och det faktum att jag tittat en hel del på sjukhusserier på tv på sistone. Trädens grenar mot den orangeröda färgen får mig att tänka på kroppens inre delar. Eller så betyder det att damen på bilden känner sig splittrad, med huvudet uppdelat i många små delar. Vem vet. Så känner jag mig i alla fall den här veckan. Lite trött efter en hektisk vecka med för många arbetsuppgifter.

Jag tycker ofta i efterhand att de bilder jag målar säger en hel del om hur jag mår för tillfället, även om det inte var meningen. Särskilt när jag låter intuitionen styra. Därför har jag valt att byta namn på den här utmaningen från Veckans bild till Dagboksbilder. Det låter mer passande, och är en bättre titel om jag beslutar mig för att ta med dem på utställningen.

Veckans bild 3

Veckans bild 3 och min skrivbok har samma färger

Jag fortsätter med mina veckobilder (fast jag skulle hellre kalla dem något annat... funderar över ett roligare namn) och den här veckan verkar jag ha blivit färginspirerad av min skrivbok. Det upptäckte jag inte förrän jag skulle fotografera bilden och såg boken på mitt skrivbord.

Den här utmaningen är fortfarande bara lustfylld. Jag leker med färgerna och känner ingen som helst press att prestera, trots att jag har Gästrik konst som jag bör måla till. Kanske är det för att jag målar på papper? Det är lite lättare att kasta bort och börja om då. Fast jag kastar inte bort, jag gillar dem. Så pass mycket att de nog får vara med på utställningen de också.

Veckans bild 3, 21x30 cm, akryl på papper, Elin Folkesson

Veckans bild 2

Den här helgen har jag dukat upp mina färger vid köksbordet igen, eftersom det är varmare där än i min ateljé. Igår gjorde jag den här veckans bild, en dam med lång prickig kjol, och jag kan nästan inte vänta en hel vecka på att få göra en till. Det är något så befriande i tanken att jag gör det bara för min egen skull, att jag ger mig tillåtelse att bara leka med färgerna utan tanke på slutresultatet.

Idag är det tänkt att jag ska fortsätta på en målning jag påbörjade förra helgen, men jag känner mig mer lockad att fortsätta leka, så vi får se hur jag gör. Kanske hinner jag båda delarna.

Veckans bild 2, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

Levererat till Västerbotten och Skåne

Jag drömmer inte om att arbeta heltid som konstnär. Inte sedan jag tog tjänstledigt från mitt "vanliga" jobb och provade det i ett halvår. Det passade inte mig. Visst var det härligt att ha så mycket tid för skapandet, men det var också ensamt och för mycket press att ständigt producera och sälja. Med en fast månadslön behöver jag inte fundera över om mina målningar ska sälja eller inte. En utställning är inte misslyckad för att jag inte har sålt så mycket. Jag rycker på axlarna och tänker att det löser sig, de flesta målningar brukar hitta sina ägare i sinom tid. 

Och när det händer är det alltid lika roligt. För även om jag inte behöver sälja för att klara ekonomin, så vill jag ju att mina målningar ska flytta hemifrån och förhoppningsvis glädja någon annan. 

Här är tre målningar som har flyttat den senaste tiden. En till Västerbotten och de andra två är på väg till Skåne. Det är en lustig tanke - att mina tavlor sprider ut sig över hela landet (och ibland till och  med utanför). Jag hoppas deras nya ägare kommer att tycka om dem lika mycket som jag gör.

Återbruk, lapptäcke och en ratad beställning

I början av sommaren påbörjade jag en stor målning till min äldsta dotter. Hon hade ett antal kriterier som jag skulle försöka hålla mig till, och det började bra, men sedan spårade jag ur någonstans och just nu ser den ut så här. Den är inte alls tänkt att fortsätta i det här skicket, utan det är tänkt som en grund att måla vidare på men jag vet inte riktigt hur än. Det brukar lösa sig. (Däremot tror jag inte dottern är så intresserad längre. Hon har hittat en tavla på Ikea som hon hellre vill ha. Så kan det gå. )

Jag har helt snöat in på återbruk den senaste tiden, och i det här collaget finns både dukrester, gamla akvareller, konsttryck som blivit ratade, kartor, tapeter, tyglappar och gamla tidningssidor. Antagligen kommer de flesta att täckas helt av färg men det känns ändå bra att de finns där under. Jag tycker om lapptäcket som symbol och återkommer ständigt till det i olika former. Alla de små bitarna som bildar en helhet, och som tillsammans skapar något vackert och användbart. Det kan liksom inte bli fel.

Några målningar sålda - och andra fortfarande till salu

I veckan har jag sålt två målningar och det fick mig att äntligen ta mig i kragen och uppdatera min hemsida efter den senaste tidens försäljningar. Nu finns aktuell information under fliken Målningar till salu. Målningarna här nedanför har alla flyttat till nya hem, men det finns en hel del kvar. 

Visst skulle det vara skönt med en stor ljus ateljé

Ibland händer det att jag får en förfrågan om det går att besöka mig för att titta på, och eventuellt köpa någon av mina tavlor. Och visst går det, men jag behöver lite tid för att plocka i ordning först. Tyvärr går det inte att visa tavlorna i min ateljé, eftersom den ligger på övervåningen innanför min yngsta dotters rum (vilket betyder att man måste gräva sig förbi alla kläder och leksaker på hennes golv!). Istället får jag samla ihop allt någon annanstans.

Just nu står mina kvarvarande tavlor på rad i matrummet och konsttrycken ligger på bordet, inför ett besök idag. Visst skulle det vara härligt att ha en ljus, stor ateljé att visa bilderna i istället.