Ska det ta ett år att sy ett lapptäcke?

För nästan exakt ett år sedan började jag klippa lappar ur Sonias urvuxna skjortor. Ett litet barnplagg ger inte så många rutor så en av mina och en av Peters avlagda skjortor fick också smaka på saxen, och det grön- och vitrandiga tyget kommer från ett gammalt nattlinne jag hade som barn.

I julas sydde jag ihop lapparna till långa remsor, men sedan fick det vila igen. Under tiden köpte jag ett baksidestyg och fleece till stoppning. Det tog nästan ett halvår...

Snedremsor till kanterna glömde jag att köpa så det fick jag tillverka av ett gammalt överblivet tyg. En trälist från tidigare rambygge och en blyertspenna fungerar utmärkt. Jag är inte så mycket för att vara noggrann. Det är därför jag bara syr till mig själv eller min familj - det blir sällan perfekt. 

Jag är inte så mycket för att mäta och nåla heller. Den här rullen är allt kantband som blev över när täcket var klart. Och jag som trodde att jag gjort för lite...

Ibland inser till och med jag att det blir lite för mycket fel och att jag måste sprätta. Fast då ska det vara ordentligt fel. Sprätta är det tråkigaste jag vet.

Om man inte synar det alltför noga så är det jättefint. Och skönt. Sonia kommer säkert att bli nöjd - trots att hon fick vänta lite på att det skulle bli färdigt.

Nationaldagsfirande på mitt sätt

Jag väljer bort regnigt nationaldagsfirande och flyttar ner symaskinen i köket i stället så jag slipper stänga in mig i ateljén för att sy färdigt Sonias lapptäcke. Det tycker jag är mycket roligare än att frysa i Stadsparken.

Ett gammalt projekt

Det är skönt att äntligen ta tag i projekt som legat alldeles för länge. I helgen sick-sackade och tvättade jag ett tyg som köptes in för många månader sedan. Det ska bli baksida till mitt senaste lapptäcke som jag sytt av Sonias gamla skjortor. Eller mitt och mitt förresten... Sonia anser att det är hennes eftersom hon stått för tygerna. Vi får väl se om hon vill ha det när det är färdigt.

Klart hunden ska ha jeans!

Jag gillar återbruk. Det är trippel lycka att skapa något eget och nytt av gamla saker, att vara lite mer miljövänlig samt att få lite mer plats i hyllor och garderober.

Vi har länge letat efter en passande hundfilt till Måns. Han sover helst direkt på golvet, och har tydligt visat att han inte trivs på fluffiga hundfällar eller i mjuka soffan. Samtidigt är det bra med något som markerar hans plats (och som går att tvätta!).

För någon vecka sedan plockade jag fram symaskinen, några sparade gamla jeans och en ful babyfilt i fleece från när barnen var små. Resultatet blev ett litet lapptäcke som passar perfekt för en varm hund. Även om han fortfarande gärna ligger mitt på golvet, så händer det faktiskt att han kryper upp i hörnet på sin filt också. Och jag har mer plats i mina hyllor!

Återbruk på årets sista dagar

Det är jullov och äntligen tid för lata dagar med böcker, promenader, filmer och fikastunder. Tid finns också för att plocka fram ett gammalt projekt från i somras, som nu nästan är färdigt. Det är lätt att spendera några timmar vid symaskinen när man kan titta på film samtidigt.

Att återanvända små skjortrutor

Vår yngsta dotter älskar skjortor. Rutiga och randiga, blåa och gröna. Hon vill klä sig precis som sin pappa. I veckan gjorde vi en nödvändig rensning i hennes garderob och det var många urväxta plagg som fick hamna i påsen som med skänkes-kläder, men skjortorna kunde jag inte riktigt skiljas ifrån, och inte hon heller tror jag. Det måste nog bli ett nytt lapptäcke. Det var ett tag sedan det senaste, så jag har hunnit glömma att jag oftast tröttnar innan de är färdiga, men jag har inte bråttom. Det får ta den tid det tar. 

Att göra något man kan ta på

När man arbetar som lärare är det sällan man ser konkreta resultat på en gång av det man gör. Visst  vet jag att det blir resultat annars skulle jobbet vara ganska meningslöst, men det är oftast på lång sikt och är ganska svårfångat. Jag ser att eleverna utvecklas, men det är svårt att i tanken göra en direkt koppling till mitt eget arbete. Då är det skönt att ha måleriet som ett komplement. Där ser jag kopplingen direkt. Det jag gör med mina händer dyker upp på målarduken på en gång, och när jag är färdig har jag en målning att visa upp. Det är så tillfredsställande. Av samma anledning tycker jag väldigt mycket om att göra andra saker där man direkt ser resultatet. Som till exempel att fålla upp ett par alldeles för långa jeans. Det går snabbt och lätt och jag blir så fruktansvärt nöjd med mig själv när det är gjort. Konstigt att det ändå oftast tar så väldigt lång tid innan jag kommer mig för att göra det...

* * * 

I like to do things where I can see the result right away.  

Man snor väl åt sig det bästa

Vi har haft alla våra tre tjejer på samma föräldrakooperativa förskola, och då ingår bland annat att föräldrar ska delta i jobbardagar. Det sätts upp en lista på önskade arbetsinsatser som att måla om lekstugan eller laga staketet. Ibland dyker det upp saker som passar mig lite bättre, som att måla en motivvägg eller sy dockkläder. Den här gången snodde jag åt mig uppgiften att sy haklappar. Mycket roligare än att flytta staketet. Och enklare. 

* * * 

I am sewing bibs for our preschool.

Att ta itu med saker på en gång

Det händer att jag köper kläder som inte sitter helt rätt, med tanken att jag ska fixa till det när jag kommer hem. Oftast handlar det om att fålla för långa byxor, men ibland kan det också vara att jag ska sy in lite någonstans. Byxor har till exempel en tendens att glipa i svanken, eftersom jag antingen har för stor rumpa eller för smal midja. Det beror på hur man ser på saken.

Tyvärr så brukar de här sömnadsprojekten aldrig bli av. Jag använder kläderna ändå, viker in eller rullar upp byxor och sätter ett skärp i midjan, men ibland överraskar jag mig själv. Igår köpte jag ett par smala svarta byxor som satt hopplöst fel i midjan. Innan kvällen åkte symaskinen fram och nu sitter de mycket bättre. Och fort gick det. Vad nöjd jag känner mig.

I bought a new pair of trousers but I had to pull out the sewing machine to make them perfect.

Återbruk av gamla tröjor

Jag leker vidare med Picmonkey. Det är något med det där polaroidformatet som tilltalar mig. Dagens bildserie visar ett återbruksprojekt som har tagit riktigt lång tid att göra. Det påbörjades för över femton år sedan. På den tiden var jag väldigt noga med att inte kasta saker i onödan. Vi var studenter och hade inte särskilt mycket pengar, vilket ledde till en hel del kreativa lösningar.

Grytunderlägget på bilderna är virkat av en gammal t-shirt och från början hade jag nog tänkt göra många sådana rutor som jag sedan skulle sy ihop till en lapptäcksmatta. Jag hann bara till tre och sedan tröttnade jag. Lapparna har legat i en låda och följt med i diverse flyttar, och häromveckan hittade jag dem igen och blev sugen på att göra något nytt.

En av Gretas urvuxna tröjor (och som Sonia aldrig skulle sätta på sig eftersom den var rosa) fick bli kant och så på med ett av mina tygmärken, som jag köpte för en tid sedan, men ännu inte haft tid att använda.

Jag tycker den blev riktigt fin... eller åtminstone lite rolig.

I have made something new from two old t-shirts. 

Flytt och fokus

Ännu en väska för tavlor

Gårdagens tavelleveranser gick utan problem. Här ovanför är nummer två av de väskor jag sydde för att frakta tavlorna. Den är sydd av farmors gamla lakansväv och själva tavlan är inslagen i en pappersduk som de reade ut på Ikea för flera år sedan. Den som spar han har.

Idag ska konstföreningen titta på mina tavlor och förhoppningsvis bestämma sig för att köpa in någon av dem. Jag hade ju inte så många att välja mellan, men de skrev i mailet att de garanterade ett inköp så det ska bli spännande att se vad de säger.

Det börjar bli lite tomt här hemma nu. Tavlan här nedanför flyttade redan för någon vecka sedan så nu har jag bara två stora kvar. Båda två passar hemskt bra in här hemma så de får gärna stanna, men det brukar inte bli så. De flesta tavlor försvinner iväg till någon köpare förr eller senare. I alla fall har det varit så tidigare. Det återstår att se hur det blir i det här fallet.

"Med öppna ögon", 2012, akryl på duk, SÅLD

Idag ska jag försöka hålla mig borta från datorn under dagen. Jag har en tendens att titta in här alltför ofta och det stör mig i måleriet. Obruten tid är vad jag behöver. Nu väntar jag bara på att resten av familjen ska ge sig iväg till skola och dagis så det blir tyst här hemma. Sedan ska jag fokusera.

Tavelleverans i nya väskor

En väska för tavlorna

Idag är det tavelleverans på två ställen som gäller. För att få med mig allt på ett hanterbart sätt så sydde jag två väskor igår av gamla gardintyger. Dessutom sydde jag små påsar i fleece till de mindre tavlorna så att de inte skulle skava mot varandra. Det gick väldigt fort och är inte särskilt rakt eller ordentligt gjort, men det håller och det är praktiskt. Och jag slipper köpa bubbelplast.

Från början var det tänkt att jag skulle kånka omkring på båda väskorna i eftermiddag, men jag fick oväntad hjälp av mannen som levererar en av väskorna när han åker till jobbet. Det var nog bra, för även om väskorna gör det lättare, så är de rejält stora och det skulle nog se ganska roligt ut med en liten människa som släpar på två enorma väskor. 

Innan eftermiddagens tripp till staden så ska jag måla, som vanligt. Jag känner mig fortfarande en aning osäker på mina senaste alster, men det börjar bli bättre. Jag har insett att jag ofta känner så här kring nya målningar. Oftast tar det ett tag för mig att inse om en målning är bra eller inte. 

Målningen här nedanför, som ska flytta hemifrån idag, var jag väldigt tveksam inför i början. Jag målade om och målade om, men blev inte sådär hundraprocentigt nöjd. Idag är det en av mina absoluta favoriter och jag kommer att sakna den.

"Allt hänger ihop", 2012, akryl och collage på duk, 90x90 cm, SÅLD

En smart idé

Min symaskin

Jag fick min symaskin för en herrans massa år sedan. Så många så jag kommer inte ens ihåg när det var. Det är en Husqvarna, enklaste modellen tror jag, men den fungerar alldeles utmärkt. Den har klarat av både sömnadslinjen jag gick efter gymnasiet och diverse konstprojekt som den inte riktigt är gjord för. Ibland önskar jag att jag hade en lite mer avancerad maskin, men samtidigt känns det inte så motiverat när jag syr så lite som jag gör. Kanske i ett senare liv? 

Igår tog jag i alla fall fram Husqvarnan, lite tyg och en sax för att göra något jag har tänkt på länge. Jag sydde en väska till en målning som skulle förflyttas hem till en eventuell köpare. Det kan vara lite bökigt att ta med sig stora målningar, särskilt om man ska ha flera stycken samtidigt, men med  väskor blir det mycket enklare. Tavlorna skyddas något av tyget, och det blir lättare att bära. 

Modellen var bara helt vanligt fyrkantig, den här var ca 75x75 cm, med två handtag som går att trä över axeln. Tyget jag använde var ett par av farmors gamla blårandiga gardiner, som inte var tillräckligt fina för att användas till något annat, och inte tillräckligt fula för att slängas. En riktigt bra idé alltså - på flera sätt: Det blir lättare att bära, jag slipper använda bubbelplast och dessutom får jag mer plats i tyggarderoben. Jag tror jag ska göra en hel uppsättning i olika storlekar som jag kan använda när det är dags för utställning...

... men först ska jag måla något att ha i väskorna!

När jag ändå tittade på teve...

Min rödrutiga plåtburk med trådrullar 

Peters tröja har inte längre hål under armen

Som ni kanske har märkt har jag inget veckotema den här veckan heller. Jag har en del jag måste ta igen efter Gästrik Konst och dessutom har jag hela min familj hemma på påsklov. De har lite svårt att förstå att jag vill jobba... Hursomhelst så kom jag på ett alternativt veckotema igår kväll. Det handlar inte om att teckna, men är ganska kreativt ändå, och det går att utföra medan man sitter med familjen och tittar på teve.

Från början var det Linda som påminde mig om att jag har en stor hög med kläder som behöver lagas. De har legat i en låda i mitt målarrum i evigheter och nu var det dags att plocka fram dem. Igår kväll lagade jag fyra av Peters tröjor. Tre hade hål under armen och en hade spruckit i sömmen längst ner på ärmen. Det gick snabbt och lätt och jag undrar varför jag inte gjort det tidigare? Fyra tröjor som han inte  har kunnat använda! (Fast nu ljuger jag... den som var sprucken vid ärmen har han använt hela tiden, vilket har klagat på ett antal gånger... ) Undrar vad jag ska ta tag i ikväll. Pappas skjorta som har legat där i några år, eller?

Först ska jag dock ta mig till banken för att sätta in lite kontanter från utställningen, vilket inte är ett helt enkelt projekt eftersom banken i Sandviken inte tar emot kontanter (!). Dessutom ska jag måla lite,  leverera en beställning, köpa frimärken och undersöka om det finns bättre pappkuvert på Kontorsvaruhuset i Gävle. Men först lite mer kaffe!

Hur min hjärna hoppar mellan olika projekt

Mitt lapptäcke på plats i biblioteket

Jag blir så fantastiskt effektiv när jag får arbeta med det jag allra helst har lust med för tillfället. Idag hade jag inga måsten, inget jag absolut var tvungen att göra just exakt idag. Tanken var dock att jag efter min vanliga datortid på morgonen skulle påbörja en ny målning. Det gjorde jag också, skissade upp ett motiv som kändes riktigt lovande, tills jag fick syn på några hönsnätsrester som blev över när jag gjorde mina anslagstavlor. Min hjärna började fundera över vad man skulle kunna göra med dem, och jag såg framför mig hur jag skulle riva remsor av tyg och på något sätt fläta in dem i nätet... När jag öppnade en tyglåda för att se om jag hade någon bra stuvbit att prova med hittade jag mitt gamla lapptäcke, som ännu inte var färdigt. Det hade jag nästan glömt bort. Helt plötsligt kändes det mycket roligare än att måla vidare, så jag plockade fram lite kantband och sydde färdigt det i rekordfart (jag är inte så mycket för det där med att vara noggrann och använda nålar när det bara är till mig själv). Självklart ville jag fotografera det färdiga projektet, men insåg när jag klev in i vardagsrummet (som jag hemskt gärna vill kalla biblioteket men det låter lite för högtidligt) och såg dammråttorna rulla på golvet att jag måste dammsuga innan jag visade upp mitt hem på nätet. Efter dammsugande av nästan hela nedervåningen, torkning av bord och upplockande av leksaker åt jag en snabb lunch och nu är jag här igen vid datorn. Nu tror jag att jag ska fortsätta på min målning... åtminstone tills något annat lockar.

Återvinna kläder

Våra barn har världens bästa förskola. Visserligen är det bara en av dem som går kvar, men de andra två har verkligen älskat sin förskola och pratar fortfarande om olika upptåg som personalen hittade på. Förskolan är ett föräldrakooperativ som ligger alldeles i närheten av vårt hus, tvärs över åkern.

Ett föräldrakooperativ innebär en del jobb för oss föräldrar, men som tur är så har personalen ibland önskemål om arbetsuppgifter där jag kan utnyttja min kreativitet. I helgen var det jobbardag på förskolan, men i stället för att kratta löv eller släpa ris satt jag hemma och sydde kläder till dockor. Mycket roligare! Och svårare! Jag upptäckte att jag har glömt hur man gör när man syr kläder, och dessutom är jag lite otålig och har inte tid att använda mönster så det blev en hel del fel som måste sprättas.

En jobbardag brukar hålla på i tre timmar, men jag använde minst dubbelt så mycket tid och ändå blev det bara två uppsättningar kläder. Jag är ändå ganska nöjd, och Sonia och Greta har redan varit här och hämtat dockor och kläder så jag gissar att de också är nöjda.

Allt är gjort helt av saker jag hade hemma; en av mina gamla jeanskjolar, en barnpolotröja som ingen ville ha och farmors gamla flanelltyg, spets och knappar och lite resårband. Återvinning alltså. Ännu ett skäl att vara nöjd.

Kreativ med symaskin

Ett uppslaget hål på nya byxorna ledde till ett kreativ samarbete mellan Mira och mig. Hon bestämde hur det skulle vara och jag utförde ordern. Inte världens mest välsydda lappning, men jag tror hon blev nöjd. (Lapparna sitter på samma höjd - hon har bara dragit upp ena benet mer...)

Den som spar han har

Nygamla kuddar i vårt sovrum

Sommarens första lilla syprojekt är färdigt. Kuddarna i vårt sovrum skulle för länge sedan ha behövt nya kläder, och igår plockade jag fram ett tyg från Sandbergs som jag köpte för femton (!!!) år sedan. Från början var det tänkt till en gammal fåtölj som jag ville klä om. Jag älskade tyget då och det gör jag fortfarande, men det var egentligen för dyrt för min magra studentkassa, så jag blev feg och ville spara tyget till något riktigt fint... och så blev det liggande. 

Som den fega och fattiga student jag var, fick jag istället några stuvbitar av samma tyg från min mamma som hade klätt in kökssoffan med det. De bitarna, tillsammans med en hel del oblekt linnetyg blev kuddfodral till samma kuddar som jag har nu. Jag har varit så nöjd med dem i alla år, men tre barn och ett antal kuddkrig senare hade det sköra linnetyget spruckit i hörnen och det var dags för något nytt - eller nygammalt. Samma tyg fast nu över hela kuddarna. Mer slitstarkt och fortfarande fint. Nu borde de hålla i minst femton år till. 

En ljus idé

Hemmasnickrad hallampa

Igår skrev jag om hur svårt det kan vara att komma igång med måleriet trots att det egentligen är det enda man egentligen vill hålla på med. Vid andra tillfällen finns det ingen hejd på min kreativitet, som till exempel i förra veckan när jag saknade en lampa här hemma. Jag har letat på lampaffärer, möbelhus och nätbutiker och hittat många snygga men alldeles för dyra för min plånbok, så jag tänkte att jag skulle kunna fixa en själv. Och det gick alldeles utmärkt med hjälp av två gamla trasiga lampor, lite ståltråd, lim, en gammal gardin och lite bollfrans. Min äldsta dotter var inte särskilt imponerad, men jag tycker att den är riktigt snygg. Och det blev ljust! Dessutom är jag av den bestämda uppfattningen att bollfrans aldrig kan bli fel.

Lapptäcket

Nytt lapptäcke

Nästan helt färdigt! Mest spillbitar från nya tyger, men också farmor Huldas gamla turkosa klänning och mina gulrutiga köksgardiner från första lägenheten. Baksidan är en gammal oblekt linneduk som jag inte använder längre. Kvar att fixa är kantband runt om, men det orkar jag inte idag. Det får bli en annan dag. Städningen i målarrummet också. Nu ska jag ta en joggingtur och sedan ska vi fira min pappa som har fyllt 65 år i veckan.