Nytt målarrum - en dålig idé?

Det här är min absoluta favoritplats i vårt hus. Ett ganska orustat rum som ligger i fil med matrummet. Parkettgolvet från femtiotalet är slitet av livliga barn, övervattnade blommor och oförsiktiga ommöbleringar och väggarna är vitmålade för femton år sedan när vi inte stod ut med den gröna medaljongtapeten längre. Möblerna är gamla Ikea-varianter som har fått lite färg eller nya överdag. Men ändå. Här finns alla mina böcker, en skön sittplats, utgång till altanen och min fina målning som jag köpte från Helena Linder på årets Gästrik Konst.

Och ändå använder vi inte det här rummet särskilt mycket. Vi ser det varje dag, eftersom det är inte finns några dörrar från hall och matrum men vi sitter inte här annat än när vi har gäster och även då sitter vi oftast kvar runt matbordet. Vardagskvällar hamnar vi oftast i tv-rummets hörnsoffa där hela familjen får plats samtidigt.

Det kändes så onödigt att ha ett rum som inte används, samtidigt som vi egentligen skulle behöva ett till sällskapsrum på övervåningen där tjejerna kan spela tv-spel och hänga med kompisar. Efter mycket grubblande har jag nu bestämt något som jag kanske kommer att ångra. Jag har gett upp min ateljé på övervåningen och flyttat ner staffli och färger. Jag får ett kombinerat bibliotek/arbetsrum/målarrum i anslutning till matrummet och ett förråd för mer skrymmande målningar och material där uppe. Tjejerna får varsitt stort sovrum och ett gemensamt tv-rum på övervåningen. Det blir nog bra. Hoppas jag. Jag har inte hunnit känna efter än.

Fördelar med flytten:

• Jag har närmare till staffliet och kan måla på kvällarna utan att hela familjen tycker att jag är frånvarande. 
• Rummet är mysigare och jag kan sitta i soffan och fundera över om jag är färdig med en målning eller om det behövs något mer. 
• Jag har dator, skrivare och böcker i närheten och behöver inte springa upp och ned för trappan när jag ska kolla upp något. 
• Det är bara att kliva ut genom altandörren om jag vill sitta utomhus, eller om jag ska fotografera en tavla.
• Jag slipper kliva igenom minsta tjejens röriga rum för att komma till min ateljé!
• Om jag är ensam hemma med hunden är det så mycket lättare att hålla till på nedervåningen. Jag kan bara öppna altandörren om hon vill ut och kissa.

Det finns såklart en del nackdelar också. Som att jag inte kan stänga någon dörr om mig, att jag inte kan kladda lika mycket och att jag inte kan ha allt material framme, men jag tror faktist ändå att det kan bli bra. (Och om det inte blir det så kanske vi kan få till bygget av den där attefallsstugan på tomten som jag tjatat om ett tag.)

Vilka tapeter i matrummet?

För en tid sedan fick jag för mig att göra ett litet hål i taket i matrummet. Det är ett av de sista rummen vi har kvar att göra i ordning ordentligt, och jag var nyfiken på hur taket såg ut under de tjocka, fula takplattorna som sattes upp på femtiotalet. Och precis som jag hoppats på, var taket lika fint som i övriga rum med breda limfärgsmålade plankor.

Strax innan semestern var slut hade vi äntligen tid att ta ner resten av skivorna. Vi tvättade bort limfärgen och målade vitt med Gysinges matta linoljefärg som vi har gjort i övriga rum. Det blev så bra.

I min iver att få reda på hur rummet sett ut tidigare, gjorde jag också ett hål i väggskivorna. Vi tänkte att det kanske var en fin timmervägg bakom som vi skulle kunna ha framme, men det visade sig att vi inte hade lika stor tur där. Visst är det en timmervägg, men den är urhuggen för el, och lappad med brädor där den ursprungliga murstocken varit. Nu grubblar jag mig blå på hur vi ska göra, om vi ska sätta panel, måla väggarna eller tapetsera. Och vilken tapet skulle vi i så fall ha?

Just nu lutar vi åt (efter att hela familjen fått säga sitt) att ha stående hyvlad panel på två väggar. Gärna i två olika bredder för att det ska bli lite mer levande. Egentligen passar det inte med vanlig slät panel i ett gammalt hus, men vi har pärlspont i hall, kök och badrum så det blir lite mycket att ha det här också. Vi funderade ett tag på att ha panel på halva väggarna och tapet ovanför, men det dissades av tonåringen i huset. Dessutom ska vi bygga någon form av bokhylla på en del av väggen så då blir hel panel bäst.

Panelen kommer att bli vitmålad, eller åtminstone nästan vit. Vårt matrum har inte så mycket ljus och med mörkare färger på väggarna blir det som en grotta. Det var ganska mörkt gröna tapeter när min farmor och farfar bodde här, och det fungerar inte för mig. Jag  behöver ljus för att må bra, särskilt under långa mörka vintrar.

Väggarna i matrummet har tidigare varit vitmålade, men det känns lite kallt och tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer ombonat och mysigt - utan att vara mörkt. En mönstrad tapet känns därför som ett bra val. Men vilken? Just nu är jag mest sugen på William Morris-tapeten Pure Willow Bough (mitten i raden längst ner). Det sitter ett tapetprov på väggen som jag kikar lite på då och då medan jag skriver och än så länge känns det bra, men det kan ändra sig om någon timme. De andra är ju också så fina. Och det finns många fler... Beslutsångest!

Återbruk när det är som bäst!

I min iver att rensa och röja här hemma i sommar så blev en gammal stor ekskänk bortsorterad och utställd i ladugården (det kommer nog till användning någon gång). I stället behövde vi ett mindre skåp som kunde få plats i matrummet och rymma en del av de prylar som förvarats i det gamla, men vi hittade inget som riktigt passade.

Trots att resten av familjen tyckte att jag var lite galen, plockade jag upp ett annat gammalt skåp från källaren (den som spar han har). Skåpet är från Ikea och tillhörde ett möblemang som mina föräldrar köpte när de flyttade till Stockholm för länge sedan. Då var det laserat i mörkblått och hade ett överskåp med vitrindel. När jag var liten ägdes skåpet av min farmor och farfar men då var det ommålat i en mörkgrön blank färg.

Nu är all gammal färg bortskrapad, vitrindelen avplockad och det är ommålat med linoljefärg i en mintgrön nyans. (Färgen stod också i källaren och hade blivit kvar sedan ett tidigare måleriprojekt.) Jag är så nöjd. Jag älskar utseendet, den praktiska funktionen, de sparade pengarna och skåpets historia. Återbruk när det är som bäst!

Och så här ser det egentligen ut...

Mitt förra inlägg om att bli lycklig av en perfekt linje visade ett tillrättalagt hörn av vårt hem. Så ser det naturligtvis inte ut jämt (eller nästan aldrig) även om jag skulle önska att det gjorde det. Verkligheten liknar nog mer den bilden här ovan. Det är minstingen Sonias rum en helt vanlig dag. Kaos. Det här rummet måste jag passera för att ta mig till min ateljé och varje gång känner jag hur energin liksom rinner av mig och lägger sig på golvet tillsammans med nallar, bandyklubbor och smutsiga kläder.

Den senaste tiden har jag känt ett enormt behov av att rensa, organisera och förenkla mitt liv (så pass att jag häromnatten drömde att jag rensade bort mina barn!) och Sonias rum var i stort behov av en rensning. Halva lördagen ägnade vi åt att sortera ut hälften av alla hennes kläder, slänga gammalt skräp och organisera hennes lådor. Vi skruvade fast knoppar på garderoben som vi köpte för två år sedan (!), skruvade fast en tappad knopp på byrån och skurade fläckar på skrivbord och golv. Äntligen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns inget som sätter igång kreativiteten som ett nystädat skrivbord. Jag tror Sonia håller med mig.

Att bli lycklig av en perfekt linje

Jag behöver en viss ordning och reda här hemma för att fungera som bäst. Det betyder inte att allt måste vara skinande blankt och putsat, men jag trivs bäst när det inte ligger smutsiga strumpor i soffan eller drivor av hundhår i hörnen och när skåp och lådor är någorlunda sorterade. Så är oftast inte fallet, eftersom vi är fem ganska röriga personer, en mycket hårig hund och tre katter som samsas om utrymmet, men för det mesta kan jag stå ut med det genom att titta åt ett annat håll.

Svårare har jag att leva i rum som inte "känns rätt". Där linjer och färger inte hänger ihop. Där det är något som skaver. Oftast vet jag inte riktigt vad som kommer att fungera förrän jag ser det, vilket betyder att jag inte riktigt gillar att köpa nytt. Det kan så lätt bli fel och då får jag dåligt samvete över att jag slösat bort pengar. Hellre målar jag om möbler, flyttar dekorationer och köper nya överdrag till kuddar och soffor.

Egentligen går det till på precis samma sätt som när jag målar mina tavlor. Jag prövar linjer och färger, flyttar motiv och målar om tills det känns rätt. Och vad som är rätt kan jag inte riktigt förklara. Det är bara en känsla av lugn. Jag kan bli lycklig av vackra linjer och perfekta färgkombinationer, både i måleriet och i hemmet.

I sommar har jag äntligen tagit tag i ett skavsår här hemma - vårt tv-rum. Det var inget direkt fel på rummet, men det blev heller aldrig riktigt rätt. Nu är väggarna ommålade och ett stort skåp utflyttat så att vi fick plats med en fåtölj (som faktiskt är nyköpt men som blev rätt på en gång). Några nya kuddar köpte jag också, och i hörnet fick ett gammalt barnbord fungera som avlastningsyta efter att ha målats med lite vit färg. Några gamla ljuslyktor och träfigurer fick komma fram ur gömmorna och helt plötsligt känns rummet helt perfekt. För mig. (Och resten av familjen har godkänt det också...)

Nymålat hus

Efter en ganska slitig (och svettig!) vecka är huset nu nästan färdigmålat i ljust faluröd. Vi fick hjälp med både måleri och matlagning så vi hann mer än jag trott på en vecka. Bara en del av väggen ovanför altanen är omålad eftersom skyliften inte riktigt räckte hela vägen. Vi får ta nya tag med det lite senare i sommar, samtidigt som vi målar räcken, trappa, fönster och husgrunden (om vi hinner). Just nu behöver vi en paus och tänka på något helt annat än penslar och färg. Det ska bli skönt.

Måleri utomhus

Det är dags att ta itu med något vi borde ha gjort för länge sedan. Måla huset. Senaste gången var för nitton år sedan då Peter stod på en ranglig skylift för att hjälpa min pappa. Det var innan vi köpt huset, min farmor och farfar bodde fortfarande kvar, och det var sommaren innan vi gifte oss. Peters slit med penseln fick sedan vara med i pappas bröllopstal då han skämtade om vilken duglig man jag fått tag på. Nu är det alltså dags igen och den här gången är det väl min tur att visa mig duglig. Fast jag tror jag håller mig till de nedre delarna, skyliften får Peter ta hand om.

Nationaldagsfirande på mitt sätt

Jag väljer bort regnigt nationaldagsfirande och flyttar ner symaskinen i köket i stället så jag slipper stänga in mig i ateljén för att sy färdigt Sonias lapptäcke. Det tycker jag är mycket roligare än att frysa i Stadsparken.

Vitt, vitt och vitt

När penseln åker fram i ett rum brukar det leda till att andra delar av huset åker med av bara farten. Det är så lätt att göra lite extra när allt ändå är framme och det redan är rörigt. I helgen skulle jag bara måla en dörrkarm som förblivit omålad sedan vi gjorde om Sonias rum, men det slutade med att Miras golv, delar av väggen och den fula gamla badrumsdörren (som egentligen skulle bytas ut) också fick lite vit färg. Golvet utanför badrummet får vänta, där står det ett tungt piano och en stor garderob som det blir lite för besvärligt att flytta. Det får bli en annan gång.

Att bara göra - köksrenovering

Det som hindrar mig (och troligtvis många andra) att få saker gjorda är allt grubblande innan arbetet sätts igång. Oftast är det tankearbetet som tar längst tid. Om man istället struntar i att tänka och bara gör, så hinner man mycket mer. Det är därför det går så fort och lätt att städa när gästerna kommer om en timme jämfört med när man har en hel dag på sig.

Jag har gått i flera veckor och tänkt att jag ska byta tyget i mina köksskåp, men inte kommit till skott. Det har känts besvärligt och jag har inte varit säker på vilket tyg jag skulle byta till. I helgen fick jag nog och började helt enkelt plocka bort det gamla utan att vara säker på vad jag skulle sätta upp istället. Sedan gick det fort. Jag provade med några olika stuvbitar jag hade hemma, och valet föll på ett cremefärgat bomullstyg med turkosgröna prickar. Tyget var lite för litet för att kunna sy ordentliga rynkade "gardiner" så jag sicksackade bara kanterna och häftade upp det med häftpistol. Det gick det med.

Nu blir jag så nöjd varje gång jag kommer in i köket och slipper påminnas om att jag borde byta ut tyget. Nu kan jag släppa det och gå vidare till nästa projekt. Utan att grubbla för mycket.

Bara ett golv till...

Vy från köket mot TV-rummet

Ibland händer det att jag bestämmer mig för en sak och sedan går raka spåret och gör något helt annat. Det hände i fredags. Jag skrev här på bloggen att jag skulle ta en paus i målandet här hemma för att fokusera mer på måleriet i ateljén. Sedan gick jag direkt ner och röjde ur TV-rummet för att kunna måla golvet där också. Det var lika bra att köra på när jag ändå hade allt framme. Men resten av måleriprojekten får vänta. Nu tar jag en paus från hemmafix. (Tror jag i alla fall...)

Jag målar och målar fast inte på duk

Jag är nog lite galen. De senaste två månaderna har jag målat:

Spiskåpan
Köksgolvet
Sovrumsgolvet
Flera hyllor i köket
Bänkskivor i köket
Bord i köket
Diverse lådor, skålar och knoppbrädor
Bord i ateljén
Anslagstavlor i ateljén
Tidningshylla i ateljén
Armeringsnät som vi ska ha i köket

Och så tycker jag att jag inte har tid att måla tavlor!

Egentligen beror min renoveringsiver på att mycket har varit eftersatt här hemma när både Peter och jag fokuserat på annat. Nu när jag väl tar tag i vissa delar så följer andra automatiskt med. Helt plötsligt ser jag allt annat som behöver göras också som skamfilade golv, omålade lister och halvfärdiga projekt...

Fast jag ska nog ta en paus från huset snart och fokusera på arbetet i min nya ateljé istället. Var sak har sin tid och mitt huvud är fullt av idéer som vill ut.

Bilder från ateljén

Jag stortrivs verkligen i min nya ateljé. Och ja, jag tänker kalla det för ateljé nu. Det rummet jag höll till i tidigare kallades bara målarrummet (bilder på det kan ni se här), men det här är större, ljusare och har mer ateljékänsla. Vad nu det är. Hursomhelst så blir det vad man döper det till, och nu bestämmer jag att det är en ateljé. Så det så.

Rummet ligger på övervåningen i vårt hus. Egentligen har vi planer på att bygga en ateljé i ett eget hus på gården men det projektet kommer antagligen att dra ut på tiden så jag boar in mig tills det blir klart. Fördelarna med det här rummet jämfört med det tidigare är många. Som jag redan skrivit är det större och ljusare eftersom det har två fönster. Det finns också mycket mer förvaring för allt mitt material och även en större väggfast garderob (finns inte med på bild) där jag kan ställa in tavlor och dukar som inte är färdiga och slipper stapla allt mot väggen.

Kökssoffan som jag nyligen flyttade in i det gamla målarrummet fick följa med upp också. Den är perfekt att ligga och filosofera på, och så finns det gott om förvaring under locket. Dessutom kan småtjejerna sitta där och pyssla om de vill vara med mig när jag målar.

Här inne kommer jag att tillbringa många timmar hoppas jag.

Återbruk av färg och möbler

Nu återstår bara lite målning innan ateljén är riktigt färdig. Och då menar jag inte målning av tavlor, utan målning av möbler. Som jag skrev tidigare har vi i den här omflyttningen av rum försökt att återanvända gammalt istället för att köpa nytt. Det gäller också färgen. Vi har så mycket färg som har blivit över från tidigare projekt och det känns skönt att de kommer till användning.

Jag behövde till exempel ett nytt bord i ateljén. Det jag hade från början har vi flyttat in i köket, och köksbordet som jag fick sedan lade Greta beslag på i sitt nya rum. Som tur var hade vi ett gammalt mörkbrunt bord med utdragsskivor i källaren. Det har stått där och varit mitt dåliga samvete en längre tid. Jag var så ivrig att köpa det på Blocket men det passade aldrig in någonstans. Med några lager ljusbeige linoljefärg så kommer det att passa perfekt in i ateljén. Linoljefärgen är naturligtvis också en rest från svärmor, som målade ett skåp till matrummet åt oss för många år sedan.

Tidigare i veckan målade jag också några sparade anslagstavlor med överbliven väggfärg. De sitter nu på väggen i ateljén, redo att fyllas med inspiration och påminnelser.

Att återanvända och förändra saker man redan har är naturligtvis bra för både miljön och plånboken, men just nu är jag mest nöjd över den lättnad som kommer av att rensa i alla prylar man spar på sig. Och jag är inte ensam om den känslan. Av bara farten hängde resten av familjen med på idén så nu har vi både rensat i barnens rum och bland alla skor i källaren. Vi hade många skor!

Nu ska jag bara fortsätta rensa och låta bli att köpa nytt så kommer jag att må som en prinsessa.

Att få saker gjorda

En av de bästa sakerna med att skaffa hund är att man får saker gjorda av bara farten. Vi har inte kunnat stänga varken skafferi eller städskåp ända sedan jag monterade bort de befintliga handtagen för tio år sedan när vi byggde om i köket. Av någon anledning tyckte jag inte att de passade in. Då. Nu tycker jag de är fantastiskt fina - och tänk vad skönt det är att kunna stänga dörren till skafferiet där hundmaten står.

Den som spar han har.

När jag är färdig ska jag måla

Flyttkaoset här hemma börjar lägga sig så smått. Allt bärande upp och ner för trappan har tagit lite tid, men nu är det bara småsaker kvar att göra i två av rummen. Vi har medvetet valt att inte köpa nytt utan återanvända det vi har och det känns väldigt bra. Det enda vi har köpt är en byrå till vårt sovrum eftersom den gamla garderoberna är alldeles för små för att rymma alla kläder.

Vårt nya sovrum i mitt gamla målarrum är så gott som färdigt. Det fattas lite förvaring och pynt men vi sover där och de flesta kläderna är nerplockade.  Lill-Måns sover på golvet i hallen utanför så vi hör direkt när han behöver gå ut på morgonen. Perfekt.

Gretas nya rum i vårt gamla sovrum är också beboeligt, men hon har inte alla sina saker på plats ännu. Det saknas en hylla och lite förvaring (och SORTERING!) innan det är helt i ordning.

Mitt nya målarrum i Gretas gamla sovrum är fortfarande ett totalt kaos. Här blandas mina målarsaker med Gretas prylar och allt ligger huller om buller. Jag vet knappt var jag ska börja - men klart ska det bli. Nu längtar jag efter att måla!

En sak i taget

Färgfläckarna på golvet i det tidigare målarrummet är ett minne blott. Två varv vit färg trollade bort dem (och jag orkade inte använda linoljefärg utan körde på den vanliga vattenlösliga varianten) men listerna behöver få sig en omgång till. Och garderoberna. Och elementet... Men först måste vi flytta ner några möbler, så att vi kan flytta upp innehållet i garderoberna. Många turer upp och ner för trappan kommer det att behövas innan allt är färdigt, men det får ta den tid det tar. En sak i taget.

Man har väl rätt att ångra sig?

Material från målarrummet staplade i den övre hallen

Jag vet att jag är lite galen. Vi har semester och solen skiner. Vi borde ta det lugnt. Vi har just skaffat en liten hundvalp. (Vi har inte rustat färdigt i köket!) Men det är så tråkigt att ta det lugnt!

I stället har vi påbörjat en flytt av prylar här hemma. Mitt målarrum på nedervåningen ska äntligen bli sovrum åt oss. De planerna har funnits länge, men vi har inte riktigt orkat ta tag i det för det krävs en hel del jobb för att rusta rummet ordentligt. Vi var på väg för ett litet tag sedan, men ångrade oss och började med köket i stället. Nu har vi en liten valp som behöver gå ut och kissa tidigt på morgonen så då får vi sätta fart. Vi snabbrustar genom att måla över det färgfläckade golvet och fixa till de slitna garderoberna. Det som tar mest tid är att bära upp alla saker. Hjälp, vad jag har samlat på mig material! Vi får stapla saker lite här och var innan vi kan ställa allt på sin rätta plats.

Mitt målarrum kommer i fortsättningen att vara på övervåningen i Gretas nuvarande rum, som är det största men också det mest orustade rummet i huset. Det har mer plats för förvaring, två fönster och vita golv och väggar. Perfekt. (Greta får i stället ta vårt nuvarande sovrum som är finare så hon är väldigt nöjd.)

Mål för dagen: Plocka ut resterande möbler ur målarrummet och måla golvet två varv.

Det gick inte så snabbt och lätt som jag trodde

Den snabba rusten av vårt kök går sådär. Inte alls lika snabbt och lätt som jag hade sett framför mig. I helgen har jag tvättat och slipat bänkskivor, målat ett supertunt lager av linoljefärg och ändå verkar det vara problem med att få den att torka. Efter två dygn sotar den av sig och går att torka bort med en trasa på vissa fläckar. Jag har målat med linoljefärg massor av gånger tidigare, men aldrig varit med om det här. Att byta ut bänkskivorn är en både kostsam och krånglig historia, eftersom vi har byggt ett skåp ovanpå en av dem. Just nu avvaktar jag till nästa helg få se vad som händer.

Vi har flyttat in min gamla arbetsbänk från målarrummet och monterat hjul på den för att få upp den i köksbänkhöjd. De första hjulen var från Ikea och de gick inte att låsa (trots att det var låsbara hjul). Jag grubblade över olika lösningar på det som bland annat innehöll ståltråd och superlim, men som tur var ramlade jag över lika stora hjul med bättre låsfunktion på Coop. Problemet löst. Slipa bordsskivan hann jag också med, nu ska den bara målas.

Stolar till bordet var inte det lättaste att hitta. Vissa är snygga men osköna och andra är snygga men hutlöst dyra. Många är fula. Till slut bestämde vi oss för en stoppad variant från Mio, som inte känns helt rätt i utseende, men är okej i pris och komfort. När vi kom hem visade det sig att vi fått fel höjd. Suck. Efter ännu ett besök till Valbo har vi nu rätt höjd, men vi får bara plats med fyra stolar runt bordet och vi är fem i familjen. Dessutom klagar dottern på att man inte får plats med benen under bordet för att stolarna är för höga. Dubbelsuck.

Vi har bestämt oss för att måla golvet. Vi har till och med bestämt vilken färg, men missödet med bänkskivorna gör att jag drar mig för att börja, eftersom vi även där hade tänkt använda linoljefärg. Det fungerar liksom inte att golvet är kladdigt i flera veckor.

Jag börjar förstå varför jag har skjutit på den här rusten så länge... Redan för två år sedan hade jag klart för mig vad som behövde göras, men insåg att tiden inte riktigt fanns. Det finns den inte nu heller, men har man börjat så måste man ju avsluta. Någon gång.

Nationaldagsfirande med slipmaskin

Det går sådär med min köksrenovering som jag drog igång förra helgen. Spiskåpan och vedspisen blev riktigt bra. Vita och fina med avtorkningsbar yta. Bänkskivorna däremot hade jag lite för bråttom med. Jag målade ett varv med svart linojefärg, men slarvade med underarbetet och färgen fastnade inte riktigt, så idag ska jag göra om proceduren men mer ordentligt den här gången. Jag hann i alla fall se att svart kändes helt rätt så något kulörbyte blir det inte. Tyget i dörrarna ska jag dock byta kulör på. Julrött känns lite fel i juni, men jag har vet inte riktigt vad jag ska ta i stället. Jag har säkert någon trevlig stuvbit som ligger och skräpar någonstans.