Hundsemester med måleri

De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.

För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.

Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

Märta 8 veckor

Märta 8 veckor

Det har inte gått så bra att koncentrera sig på måleriet den senaste tiden. Hela familjen har väntat och längtat och igår var det äntligen dags att hämta hem lilla Märta. Hon är en åtta veckor gammal shetland sheepdog-tik. Obeskrivligt näpen och söt, ganska tuff, väldigt busig och riktigt duktig på att sova hela natten och göra sina behov utomhus. Det går nästan inte att beskriva hur förtjusta vi är i henne.

I morgon ska jag ha semester för att vara hemma med Märta. Jag tänkte att jag skulle kunna måla lite, men risken finns att jag ägnar all tid åt att busa och gosa eller titta på henne när hon sover. För hon sover ju en hel del... så jag borde hinna måla. Fast kanske inte första dagen. Hon är ju så söt!

Livet med hund 2

Måns nästan 8 månader

I en och en halv månad har han funnits hos oss och nu är han en del av familjen. Fortfarande finns det vissa tillfällen då det känns lite krångligt att ha hund, vi har inte riktigt vant oss eller honom vid alla situationer som kan uppkomma, men för det mesta är det bara roligt. Det finns alltid en silkeslen, kelsjuk nalle att gosa med och han är den perfekta ursäkten att ta sig ut på promenader varje dag. Även när det regnar. Vi får se om det känns likadant när det blir mörkt och kallt.

Fast det är ju inte bara enkelt att ha ny fyrbent familjemedlem. Han hittar på lite tokigheter ibland som vi får jobba lite med för att få ordning på, som till exempel när han får för sig att tokskälla för att få upp oss på morgnarna, eller när han lägger sig ner utanför huset och vägrar gå ett steg till (envisare hund får man leta efter!). Men med en hel del envishet, goda råd från min bästa vän internet och ordentligt med hundgodis så har det mesta löst sig ganska bra. Och bättre kommer det att bli.

Man borde kanske vila i skuggan

Det är varmt idag. Igen. Kanske borde man göra som Måns och vila lite i skuggan, men jag är inte så bra på det. Vi har tusen projekt påbörjade som jag vill avsluta och dessutom börjar jag bli lite rastlös av att bara vara hemma. Nu vill jag göra något annat.

Jag tror jag tar en joggingtur för att rensa hjärnan.

Att få saker gjorda

En av de bästa sakerna med att skaffa hund är att man får saker gjorda av bara farten. Vi har inte kunnat stänga varken skafferi eller städskåp ända sedan jag monterade bort de befintliga handtagen för tio år sedan när vi byggde om i köket. Av någon anledning tyckte jag inte att de passade in. Då. Nu tycker jag de är fantastiskt fina - och tänk vad skönt det är att kunna stänga dörren till skafferiet där hundmaten står.

Den som spar han har.

Livet med hund 1

Måns 6 månader

Nu har vår lilla golden retriever Måns bott hos oss i drygt två veckor, och jag måste erkänna att det har hänt att jag funderat över vad vi gett oss in på. Inte så att beslutet att skaffa en hund var överilat, det har vi tänkt på i många år, men ändå. Det är ju som att ha ett barn till i familjen. En kontaktsökande, småbufflig, frenetiskt tuggande och alldeles underbart gullig lillebror. Jag kommer på mig själv med att ha liknande känslor som när jag blev mamma för första gången. Jag vill titta på honom och gulla med honom hela tiden, samtidigt som jag känner mig osäker och har en naggande oro över att göra fel, att förstöra honom på något sätt. Tänk om han aldrig kommer att kunna vara ensam? Tänk om han kommer att bli oregerlig som vuxen? 

Nu är jag ju några år äldre och klokare än när jag fick min förstfödda dotter och hon har blivit en fantastisk person, så jag borde kunna slappna av lite. Och det gör jag - för det mesta. Precis som med allting annat gäller det bara att fokusera på det som går bra, att välja vem man lyssnar på (det finns många som har åsikter om allt!) och lita på sin magkänsla. Hittills har det gått alldeles utmärkt och det gör det nog i fortsättningen också. 

Måns älskar sina tuggben

Semester med ny bebis

Det kan verka ganska dött här inne, men i själva verket är det full rulle som vanligt. Fast det har inte särskilt mycket med måleri och konst att göra. Det är min första semestervecka, och den inledde vi med att i måndags åka ner till Kristianstad för att hämta en ny familjemedlem. En liten golden retriever-kille som heter Måns. Han är egentligen ingen bebis längre, för han är redan sex månader och börjar bli tonåring, men det känns nästan som när vi kom hem med Mira för fjorton år sedan. Vi försöker lära känna det nya lilla knytet, hitta nya rutiner, oroar oss för uppfostran och blir glada när kisseriet fungerar som det ska. Det känns som om vi har haft honom i evighet, men han har bara varit här i tre dagar.

Jag tror inte att jag kommer att bli en sådan där hundfanatiker som bara pratar och tänker hund hela tiden, i alla fall inte efter de här första veckorna, men en och annan bild kommer det nog att dyka upp här på bloggen. Han är ju så fantastiskt söt!