Två bra recensioner

Öppningshelgen av utställningen är över och jag känner mig nöjd men trött. Det har varit så mycket fokus på mig och mitt måleri under flera dagar att det nästan känns skönt att morgondagen bjuder på vardag igen. Fast de två fina recensionerna i de lokala morgontidningarna är jag fortfarande glad för.

Av någon anledning känns det ändå som om den här utställningen är någon slags milstolpe i min konstkarriär. Kanske för att jag har hållit på med måleriet på allvar i tio år och börjar känna mig lite tryggare i vad jag vill och vad jag kan. Eller så är det bara en känsla jag har idag när jag är lite hög på alla uppmärksamhet. Om några dagar kanske jag är nere på botten igen. Det återstår att se.

Märklig känsla

Jag på Galleri K innan vernissagen öppnade

Kvällen innan vernissagedagen var jag på galleriet för att lämna av några inramade konsttrycks om skulle komplettera den redan färdighängda utställningen. Dörren till galleriet stod öppen medan vi hängde tavlor och skrev om prislistan. In genom dörren kliver en äldre välklädd herre som undrade om vi hade öppet. Vi började prata och det visade sig att han visste vem jag var och att han följt min konstkarriär under en längre tid. Han hade sett mina målningar på Gästrik Konst under åren och tyckte att mitt måleri hade utvecklats och mognat. Vi hade ett kort men trevligt samtal och sedan var jag tvungen att rusa iväg för det kom en parkeringsvakt och jag hade felparkerat utanför galleriet för att lasta av.

I bilen hem tänkte jag på samtalet och hur märkligt det känns att det finns människor som är intresserade av mitt måleri och kan se hur det utvecklats över tid. Visst vet jag att det är fler som följer mig på sociala medier och att jag får positiva kommentarer om mitt måleri både där och på utställningar, men när jag verkligen tar mig tid att fundera över det så känns det ändå overkligt. För tio år sedan skulle jag inte ha vågat andas ordet konstnär i samband med mitt namn och nu står jag här och det finns människor som uppskattar det jag gör och väljer att gå och titta på mina utställningar. Och de gör det inte för att de känner mig utan för att de tycker om mina bilder. Det känns verkligen märkligt, men naturligtvis också roligt.

Idag ska jag vara på galleriet igen och tillåta mig själva att vara i min rosa konstbubbla. I morgon är det vardag igen och allt är som vanligt. Det kan vara ganska skönt det med.

Nytt konsttryck lagom till utställningen

Den tidigare målningen "Kontraster" har blivit konsttryck i fem signerade ex.

I helgen har vi haft släktkalas för våra yngsta tjejer som fyllde 11 och 13 år i måndags. Som tur är har jag en snäll familj så jag fick måla och göra färdigt inför utställningen medan maken lagade mat och tjejerna tog hand om hunden. Och jag har verkligen jobbat. Det har varit full rulle hela tiden trots att jag gjorde bort en hel del förra helgen. Men nu är allt klart och det känns fantastiskt skönt. Alla målningar är färdigfernissade och har ram, titel och upphängning. En prislista är iordningställd och jag har gjort ett nytt konsttryck av en tidigare målning. Men det bästa av allt är att jag äntligen känner mig ganska nöjd med helheten. Det blir nog bra ändå. Inte alls så spretigt som det kändes ett tag.

På onsdag är det dags för hängning och pressvisning och på lördag är det vernissage. Sedan kan jag ta det lite lugnare, åtminstone med måleriet. I stället längtar jag efter att vara utomhus, att springa och att hålla mig borta från allt vad skärmar heter. Jag ska också ta en liten paus från konsten, men inte alltför länge. Jag har redan idéer om nya målarprojekt, men det ska bli skönt att inte ha så bråttom. Även om jag vet att jag behöver deadlines för att få något gjort, så är det bra med lugna perioder däremellan. Och en lugn period är just vad jag planerar att ha framöver.

Planer för helgen

Jag sitter med en kopp kaffe och det är alldeles tyst i huset. Maken har tagit med sig de två livligaste familjemedlemmarna (yngsta dottern och hunden) till stugan över helgen och jag är ledig både torsdag och fredag. Det känns underbart.

Jag ska ägna hela helgen åt måleriet och se till att göra färdigt allt inför den kommande utställningen.

Måla lister
Obehandlade furulister ska målas med vanlig antikvit snickerifärg. Nu när jag flyttat ner mitt målarrum till biblioteket har jag lite dåligt med plats för sådant arbete, men eftersom resten av familjen inte är hemma kan jag hålla till på matrumsbordet idag. Jag målar ett lager först och väntar med lager två tills ramarna är färdigspikade. 

Köpa färdiga ramar
Jag har några målningar på papper som ska ramas in med glas och passepartout och sådana har jag inte hunnit köpa än så det måste jag göra idag. 

Spika ramar
När färgen på listerna har torkat är det dags att såga, spika, spackla och måla igen. Och fixa upphängningsanordning på baksidan. Bäst att kontrollera om jag har allt som behövs innan jag åker och handlar ramar. Det kommer att behövas ståltråd, häftklamrar, spackel, snickerifärg, sandpapper och små spikar. 

Sätta titlar och priser
Nästan alla färdiga målningar har en titel, men inte alla, så lite funderande har jag kvar. Priser är lättare att sätta för där har jag en färdig mall att räkna efter.

Fotografera alla målningar
Det här momentet är alltid svårt att hinna med. Det kräver också att vädret är okej eftersom jag tar alla bilder utomhus för att få tillräckligt med ljus, men någon gång under helgen borde det fungera.

Måla
Eftersom jag alltid är ute i sista sekunden så hoppas jag också att jag hinner måla lite mer. Det känns som om det saknas några målningar. 

Det kanske är bäst att sätta igång om jag ska hinna...