Färgglada målningar av små konstnärer

Två självporträtt blev det bland annat igår när vi hade målardag i ateljén. De är gjorda på små dukar (16x22 cm) som först målades med akrylfärg. Tjejerna valde sedan ut ett varsitt foto av dem själva, som vi skrev ut i svartvitt på vanligt skrivarpapper, och limmade på med målarmedium. Så långt gick allt väl, men sedan inträffade en smärre kris. Sonia kunde inte riktigt hålla sig ifrån att måla lite mer, vilket resulterade i att hennes händer på fotot blev övermålade och det kom blå färg på både huvud och skjorta. Efter lite trixande lyckades vi dock måla över färgen och göra nya händer. Tillsammans kom vi överens om att det skulle vara fint med några stjärnor, men då ville Sonia inte måla mer själv. Hon pekade var de skulle vara och valde färg och så målade jag. Greta däremot gjorde sina prickar, blomma och hus själv. Jag tycker de blev underbara.

Underbara blev också deras större målningar (40x40 cm). Den här ovanför i blå och gröna nyanser är Sonias, och den här under i varmare toner är Gretas. De har sin egen färgskala!

Höstlovslediga barn

Det är höstlov och idag är det min tur att vara ledig. I morgon tar pappan över. De två minsta och jag passar på att spendera dagen i ateljén och undviker regnrusket utomhus. Den stora är tonårstrött och tittar på film i sängen. Jag tycker om sådana här dagar, när man finns och bara gör det som känns roligt.

Jag älskar picmonkey!

Nä nu jävlar!

Det har gått en hel månad sedan sist och jag har knappt satt min fot i ateljén. Mina storslagna planer på att måla varje söndag har gått åt skogen. Det är så mycket annat som kommer emellan. Mestadels det dåliga samvetet över ett hus som slammar igen, tre barn som vill se sin mamma, en man som jag knappt hinner prata med och en hund som behöver aktiveras. Och så jobbet förstås. Sedan jag bytte jobb i januari har jag lagt ner mer timmar än jag borde på arbetet. Jag tänker hela tiden att det ska lätta, men det gör det aldrig. Men jag ska inte klaga - jag har ett toppenjobb. Kanske borde jag nöja mig med det? Man kan uppenbarligen inte ha allt. Eller?

Fast jag vägrar att acceptera det! Den senaste månaden utan måleriet har jag mått sämre än på länge. Trots ett kreativt jobb. Jag behöver måleriet. Jag behöver tid att tänka färdigt mina tankar, att uttrycka mig i bild och text. Och det ska jag göra. På något sätt.

Och jag börjar redan i kväll. Med alla lampor tända för att mota bort mörkret i ateljén, lekte jag med barnens kritor på små färgade papper. Det resulterade i sex nya ansikten till min samling av 365. Skit samma att de inte blev så vackra. Jag gjorde dem i alla fall - och det gör mig glad!