Jag kommer inte undan damerna

Solen skiner in på en av damerna

Jag har svårt för att måla en tavla som inte föreställer människor. Ibland kan jag sträcka mig till att måla djur, men sällan något annat. Det känns på något konstigt sätt som om jag fuskar om jag inte har en människa med. Som om det blir för enkelt. Det är ju besvärligt att måla människor. Jag petar och pillar för att få ansiktsuttrycket alldeles rätt. Ibland kan alla proportioner och former stämma men jag gillar inte utseendet så då målar jag om igen. Ofta blir jag lite blind för hur de egentligen ser ut efter ett tag, och måste titta på dem i en spegel för att se om något inte stämmer. Sedan när jag väl är nöjd, så tycker jag nästan att de är som gamla bekanta för att jag har tittat på dem så mycket. Som om de finns på riktigt och inte bara på duken. Det känns som om det skulle vara lite enklare att välja andra motiv, men än så länge verkar de som om jag inte kommer undan damerna, och det är väl bara att acceptera. Tids nog dyker det nog upp något annat.