 |
| Collage av gamla dagboksanteckningar |
Så länge jag kan minnas har jag skrivit dagbok. Inte varje dag och ibland inte ens varje månad, men med viss regelbundenhet de senaste trettiotvå åren (!). Det blir ganska många sidor av minnen. Till dagens collage kom jag på att jag skulle kunna kopiera några sidor ur en dagbok och använda som bakgrund. Eftersom vår gamla skrivare och kopiator har slut på svart färg letade jag efter en text skriven med färgad penna. I den första boken jag fick tag på (från 2005) hittade jag några sidor med blå text och kopierade dem. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ögna igenom vad jag hade skrivit. Det handlade om jobbet. Jag hade arbetat som lärare i ett och ett halvt år och tyckte att det var riktigt jobbigt. Jag var stressad och kände mig värdelös, och hade precis insett att jag måste börja tänka positivt, att det inte nödvändigtvis var jobbet det var fel på, men jag drömde också om att göra något annat. Så här skrev jag:
"Jag vill gärna ha ett eget företag någon gång (snart?) men jag tror att jag måste förändras först. Trots dessa tankar har jag redan börjat fundera på namn på mitt företag. Eftersom jag tycker om att ta tillvara gamla saker och hitta nytt liv åt dem, så tycker jag att namnet Hulda borde vara med. (Dessutom bor vi i hennes hus!). Farmor kunde aldrig slänga någonting och vi är lite lika på det sättet, ingen slit-och-släng-mentaltitet. Skulle jag ha startat en restaurang skulle den ha kunnat heta Huldas skafferi eller Huldas kök men nu handlar det ju (antagligen) om möbler, inredning, kläder, keramik, textil och konst. Vad sägs om Hulda & Jag? eller Huldas kammare? Huldas hus? Huldas gård? Jag gillar nog Hulda & Jag bäst, eller ska det kanske stavas hulda & jag?"
(4 februari 2005)
Jag har inget som helst minne av att jag funderade på namnet Hulda redan då, eller ens på ett företag. Den här bloggen startade jag inte förrän i mars 2008 och jag trodde att det var då namnet föddes och eget företag blev det ju inte förrän i år. Lustigt.
Hursomhelst är det roligt att gå tillbaka och minnas - och därmed också inse hur mycket jag har glömt. Jag älskar mina dagböcker.
10 kommentarer:
Dagböcker är verkligen en skatt. Vad roligt för dig att hitta dom anteckningarna och se att du är där nu, med företag och allt. Det är nog bra att skriva ner sina drömmar, en dag kan dom bli verklighet.
Ja, jag har en hel del fler drömmar i de där böckerna... undrar om de också kommer att bli verklighet?
Jag tror på att genom att uttala önskningar och tankar (antingen högt i samtal eller i dagboksform)så ger jag mig själv chansen att se önskningarna gå i uppfyllelse. Genom att uttala dem så blir jag medveten om dem och strävar ditåt, inte alltid så rakt och tydligt, inte alltid en helt medveten strävan. Jag skriver önskelistor i min dagbok - stora och små önskningar & genom att ibland titta tillbaka ser jag att de faktiskt har slagit in. Precis som för dig. På köksväggen här hemma hänger ett citat "What you want is what you get" :)
Jag tror på att genom att uttala önskningar och tankar (antingen högt i samtal eller i dagboksform)så ger jag mig själv chansen att se önskningarna gå i uppfyllelse. Genom att uttala dem så blir jag medveten om dem och strävar ditåt, inte alltid så rakt och tydligt, inte alltid en helt medveten strävan. Jag skriver önskelistor i min dagbok - stora och små önskningar & genom att ibland titta tillbaka ser jag att de faktiskt har slagit in. Precis som för dig. På köksväggen här hemma hänger ett citat "What you want is what you get" :)
Jag håller med dig Madde. Jag har uppnått flera mål som jag aldrig trodde jag skulle klara. Nu ska jag bara lära mig prata italienska flytande, springa marathon och skriva minst en bok... bland annat ;)
vad roligt att du sparat och vilka tankar, de visade sig ju stämma---på ett eller annat sätt:)
Helena: Ja, det är kul att ha kvar sina tankar... Jag kunde inte sluta läsa igår.
Men vad härligt att sitta och läsa sina egna tankar. Att minnas tillbaka till en tid som kanske var tuff eller fantastisk...
Önskar att jag själv hade skrivit under små barns tiden. När barnen frågar om nåt så minns jag inte riktigt. Det var så intensivt.
Vilket häftigt fynd! Och det visar ju bara att det undermedvetna fortsätter att arbeta m,ot ens mål när man väl klargjort dem.
Och du, vad duktig du är som sparat alla dina dagböcker. Jag fick fnatt häromåret och gjorde mig av med allihop!
Petra: Ja, jag hade glömt bort hur mycket jag skrev när barnen var små. Igår kom jag på att jag skulle kunna göra små böcker om alla barnen med små citat ur mina dagböcker... Det skulle de älska.
Carin: Jag har varit på väg att slänga dem, men jag är glad att jag inte gjorde det.
Skicka en kommentar