Men var tar tiden vägen?

Nyritad väggkalender

För mig räcker det inte att ha en kalender i bokform. Jag måste ha en hängande fullt synlig på väggen framför mig, så att jag får överblick över vad som ska hända framöver. Eftersom jag inte har tagit mig tid att köpa någon, så har jag ritat egna sidor och fyllt i viktiga händelser. Det blad som hänger på anslagstavlan nu är för mars/april så igår tyckte jag det var dags att göra en för maj/juni. 

På något konstigt sätt kände jag mig så lugn. Jag tyckte att jag hade all tid i världen, tills jag började fylla i kalendern och insåg att det inte är så många veckor kvar innan jag måste vara färdig med allt till utställningen i Tallbo. Och jag som inte ens har börjat. Eller förresten, jag har visst börjat - med tankearbetet. Jag vet vad jag vill göra, men jag har inte doppat penslarna i färgen än. Kanske dags att göra det? 

Fast egentligen: Varför stressa? Så här mycket tid som jag har nu har jag aldrig haft inför en utställning. Tidigare har jag fått ta helger och kvällar utöver mina enstaka torsdagar, och nu har jag hela veckorna till mitt förfogande. Om jag bara tar det lugnt så ska nog det här gå bra också!