Igår blev jag påmind om hur många minnen som sitter kvar i dofter. Eftersom det var en fantastisk solig dag, hade jag tagit ut mina vykort, en sax och en påse blandade broderigarn ut på altanen för att sitta där och pyssla. När jag öppnade påsen med garn slog en doft emot mig. Det luktade gott, en lite pudrig tvåldoft som jag så väl kände igen från min farmor Hulda. Hon hade alltid små tvålar och parfymflaskor i lådorna där hon förvarade sina gamla spetsar och andra lockande saker, och där gick jag ofta och plockade när jag var liten. Trots att det har gått nästan trettio år, så kunde jag igår precis känna hur spännande det var att titta i farmors bruna byrå. Spännande och nästan lite högtidligt för jag fick inte rota där hur som helst.
Tänk om jag då hade vetat att jag trettio år senare skulle sitta i hennes hus, som nu är mitt, och använda innehållet i de där lådorna för att göra vykort som ska flyga ut i världen. Farmor Huldas garn kommer att åka längre än hon någonsin gjorde. Vilken konstig tanke.
2 kommentarer:
Dofter och musik kan verkligen få en att bli nostalgisk.
Så det är därifrån bloggnamnet kommer ifrån, din farmor Hulda. Vad fint.
Ha en fin dag, solen skiner på oss idag!
Detsamma Victoria! Det verkar bli en till dag när det inte går att sitta inomhus!
Min farmor bidrog verkligen till mitt intresse för att skapa saker. Hon var också (som många andra kvinnor i hennes generation) fenomenal på att återvinna.
(Jag läste om din farmor på din blogg. Det var fint skrivet, lite sorgligt, men klokt)
Skicka en kommentar