Bra och dåliga färger

Jag målar i huvudsak med två olika sorters akrylfärger: Liquitex Heavy body och Winsor&Newton Artists´ acrylic. Anledningen är att det är de konstnärsfärger som finns i den butik jag beställer ifrån. Ibland händer det att jag beställer färg i studiekvalitet men jag brukar ofta ångra mig. De har fel färgnyans, för lite pigment eller bara konstig konstistens. En gång försökte jag mig på att använda superbillig akrylfärg från Rusta i en undermålning, med resultatet att pigmenten vandrade genom de ovanpå liggande lagren färg och hela tavlan blev rosa. Det gör jag inte om.

När det gäller de två konstnärsfärgerna märker jag ingen större skillnad.  De har lite olika sortiment och jag beställer ungefär lika mycket från dem båda. En stor skillnad finns det dock mellan dem som jag faktiskt inte har tänkt på förrän den senaste veckan. Korkarna! Winsor&Newton har små små skruvkorkar i plast som är väldigt svåra att skruva på om (när) det har kommit lite färg emellan. Det hjälper inte att försöka pilla bort färgen heller utan man får skruva på den lite halvt och hoppas att det sitter. Liquitex däremot har större plastkorkar som inte alls lider av samma problem. 1-0 till Liquitex alltså - om man köper de mindre tuberna.

Båda färgerna har i sitt sortiment även större tuber, eller till och med burkar, och då är det inget problem med svårskruvade korkar längre. Problemet då är snarare att de kostar mer. De lönar sig bara att köpa om det är färger som används ofta. Jag börjar inse vilka färger som tar slut snabbt här hemma och har nyligen köpt in de två till höger: olive green och raw umber.