En egen stil?

Ibland känns det som om mina tavlor målar sig själva. Jag kan ha en tanke om hur jag vill göra, kanske använda lite andra färger än jag brukar, eller försöka måla lite friare, lite mindre föreställande. Men i slutändan blir det ändå som det brukar bli. Jag målar oftast människor, lite grovt avbildade men ändå hyfsat verklighetstrogna. Färger som jag alltid återkommer till är i första hand olika blågrå och ockrafärgade nyanser och i viss mån rött. Visst målar jag med klargrönt och knallgult också men då känner jag genast ett behov av att balansera bilden med lite grått eller ljusockra. Till utställningen i Umeå i juni hade jag fått för mig att jag skulle måla en bild helt i rött, rosa och orange nyanser. Jag hade en tydlig bild i huvudet hur det skulle se ut. Självklart målade jag också en sådan bild men den kändes aldrig riktigt rätt. Till slut målade jag över nästan allt det rödrosa med en ljust ljust grå färg och då blev den färdig. Tyvärr har jag ingen bild på den men den finns med bilderna från vernissagen här (till höger på den tredje bilden uppifrån) Det här skulle man kunna ta som ett tecken på att jag bara kan en enda sak, och att jag har för dålig fantasi för att utveckla mitt måleri, eller så kan man tänka positivt och se det som att jag har hittat min egen stil och håller mig till den. Jag vill se positivt på livet så jag väljer den senare förklaringen. Jag tycker om när jag ställer mina tavlor bredvid varandra och det syns att de är målade av samma person. Det känns bra. Ibland kan man ju också tycka att det skulle kännas lite bra att kunna måla helt annorlunda. Som till exempel den amerikanska konstnären Magaly Ohika som visar sina bilder på bloggen the Itsy Bitsy Spill. Jag blir så glad av hennes fantasifulla och färgglada bilder.