Den här bilden fanns i mitt huvud när jag skulle gå och lägga mig igår. Jag var lite rädd att den skulle försvinna under natten, men det gjorde den inte. Den handlar om något jag har funderat över på sistone: Hur svårt det kan vara ibland att verkligen höra vad andra människor säger. Att släppa sitt eget liv och försöka sätta sig in i någon annans verklighet. Damerna på bilden sjunger sin egen sång utan att ta någon hänsyn till varandra. Deras ögon är stängda, öronen blockerade och kropparna lindade, men deras munnar är öppna. Så kan jag känna mig ibland.Måtten på bilden är 27x35 cm och den är målad med akvarell, gouache och akvarellpennor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar