Nytt målarrum - en dålig idé?

Det här är min absoluta favoritplats i vårt hus. Ett ganska orustat rum som ligger i fil med matrummet. Parkettgolvet från femtiotalet är slitet av livliga barn, övervattnade blommor och oförsiktiga ommöbleringar och väggarna är vitmålade för femton år sedan när vi inte stod ut med den gröna medaljongtapeten längre. Möblerna är gamla Ikea-varianter som har fått lite färg eller nya överdag. Men ändå. Här finns alla mina böcker, en skön sittplats, utgång till altanen och min fina målning som jag köpte från Helena Linder på årets Gästrik Konst.

Och ändå använder vi inte det här rummet särskilt mycket. Vi ser det varje dag, eftersom det är inte finns några dörrar från hall och matrum men vi sitter inte här annat än när vi har gäster och även då sitter vi oftast kvar runt matbordet. Vardagskvällar hamnar vi oftast i tv-rummets hörnsoffa där hela familjen får plats samtidigt.

Det kändes så onödigt att ha ett rum som inte används, samtidigt som vi egentligen skulle behöva ett till sällskapsrum på övervåningen där tjejerna kan spela tv-spel och hänga med kompisar. Efter mycket grubblande har jag nu bestämt något som jag kanske kommer att ångra. Jag har gett upp min ateljé på övervåningen och flyttat ner staffli och färger. Jag får ett kombinerat bibliotek/arbetsrum/målarrum i anslutning till matrummet och ett förråd för mer skrymmande målningar och material där uppe. Tjejerna får varsitt stort sovrum och ett gemensamt tv-rum på övervåningen. Det blir nog bra. Hoppas jag. Jag har inte hunnit känna efter än.

Fördelar med flytten:

• Jag har närmare till staffliet och kan måla på kvällarna utan att hela familjen tycker att jag är frånvarande. 
• Rummet är mysigare och jag kan sitta i soffan och fundera över om jag är färdig med en målning eller om det behövs något mer. 
• Jag har dator, skrivare och böcker i närheten och behöver inte springa upp och ned för trappan när jag ska kolla upp något. 
• Det är bara att kliva ut genom altandörren om jag vill sitta utomhus, eller om jag ska fotografera en tavla.
• Jag slipper kliva igenom minsta tjejens röriga rum för att komma till min ateljé!
• Om jag är ensam hemma med hunden är det så mycket lättare att hålla till på nedervåningen. Jag kan bara öppna altandörren om hon vill ut och kissa.

Det finns såklart en del nackdelar också. Som att jag inte kan stänga någon dörr om mig, att jag inte kan kladda lika mycket och att jag inte kan ha allt material framme, men jag tror faktist ändå att det kan bli bra. (Och om det inte blir det så kanske vi kan få till bygget av den där attefallsstugan på tomten som jag tjatat om ett tag.)