Vernissage!

Nervöst leende innan det började (kort lånat från Paletten)

Tavlor på rad (kort lånat från Paletten)

Pastelligt (kort lånat från Paletten)

Samma fast olika (kort lånat från Paletten)

Vernissagedagen kom och gick och jag lever fortfarande. Jag måste erkänna att jag var lite nervös innan jag åkte upp till Umeå på fredagen för att hänga tavlorna. Nervositeten gick över direkt när jag klev innanför dörrarna till galleriet. Marianne som äger galleriet är en ytterst trevlig och lättsam person som direkt fick mig att känna mig avslappnad. Hon bjöd på kaffe, hjälpte mig att hänga tavlorna och gav mig en del tips som jag ska tänka på till nästa gång jag har utställning, som t ex att trycka upp vykort och visitkort.

På lördagen var det en jämn ström av besökande på galleriet. Mycket vänner och släkt men också en del andra. Jag fick blommor och bubbel, vi drack rosé och åt fantastiskt goda små ostknappar som min svägerska Lotta hade gjort. Jag fick en del frågor om hur och vad jag målar och det kändes bara roligt. Om någon hade frågat mig för ett år sedan hade det varit mycket svårare att säga något överhuvudtaget. Ju mer jag skriver och pratar om det jag gör desto lättare går det. Och det här var bara första gången. Jag ser redan fram emot höstens utställning på Sandvikens bibliotek. Flera bilder ligger klara i huvudet och bara väntar på att få komma ut...

Välkommen på utställning!

Vernissagekort

På lördag är det dags. Min allra första, alldeles egna utställning. Det känns skrämmande och roligt på samma gång. Allt är färdigt och förberett. Tavlorna är målade, signerade och inramade. Lite oroar jag mig för att tavlorna är för få, samtidigt som jag inte vill att utställningen ska bli plottrig. Dessutom har jag flera som är ganska stora... Det blir nog bra. Och om det inte blir bra, så har jag förhoppningsvis lärt mig något till nästa gång. Den som vill se mina tavlor i verkligheten ska alltså bege sig till Galleri Paletten Konst&Ram i Umeå på lördag. Mellan klockan elva och två bjuder vi på vin, cider och tilltugg. Välkommen!

Återvinning

Prickig klänning med randig underkjol

Jag har köpt en jättefin prickig klänning som jag ska ha på skolavslutningen. Problemet är bara att den är lite för kort. Eftersom jag tycker om mönster kom jag på att jag kan ha en mönstrad underkjol som sticker fram lite, och därmed gör kjolen lite längre. Jag letade lite i mina gömmor men hittade inget tyg som skulle passa. Däremot hittade jag en av Peters gamla skjortor som han aldrig använder längre. Den passade perfekt till klänningen och mina röda skor. Med Peters godkännande klippte jag sönder skjortan, gjorde en volang och sydde på den på en gammal underkjol som jag inte heller använder. Helt plötsligt blev klänningen lite längre och jag behöver inte vara rädd för att visa trosorna. Jag älskar verkligen när gamla saker kan få nytt liv. Förresten så satt det några andra skjortor i Peters garderob som hade väldigt fina mönster...

Vill göra som mamma gör...

Greta framför datorn

Torsdagens målardag blev till vård av sjukt barn istället. Som vanligt höll jag på att säga. Greta är hemma från dagis med svinkoppor. Hon är pigg som en mört och vill inte alls vila. Hon vill göra allt som mamma gör. Jag försökte planera utställningen genom att flytta runt mina små minitavlor i mitt modellbygge. Greta tyckte förstås det såg väldigt spännande ut och senare förklarade hon att hon också ville plantera. Det tog ett tag innan jag förstod att det var planera hon ville göra. Det är lite svårt med orden när man är liten.

Jag fick i alla fall en del gjort under gårdagen. Jag skickade ut vernissagekort (lite sent - jag vet) till vänner och bekanta. Alla som äger en av mina tavlor får också ett kort. Det betyder inte att jag förväntar mig att alla ska slänga sig i bilen och köra till Umeå. Det hoppas jag verkligen inte att någon tror. Det handlar mer om lite information, att berätta vad som händer med måleriet. En påminnelse om att jag finns och att jag fortfarande målar. Det kommer ju en utställning på närmare håll i höst.