31 oktober 2008

Musik och bild

"På väg", 2008, akryl på duk, ca 100x100 cm
Jag satt i bilen på väg till jobbet häromdagen och lyssnade på en skiva av Marit Bergman. Den senaste tiden har jag blivit mer uppmärksam på ord; låttexter som jag tidigare har sjungit med i men inte riktigt lyssnat på får nu en helt annan betydelse. Kanske har orden påverkat mig på ett omedvetet sätt tidigare för i en av hennes låtar hittade jag precis det jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Att det är lätt att känna sig liten när man tänker på alla andra människor som lever sina liv med sina egna passioner och problem utan att känna till varandra:
"...the cars they drove along
one by one in endless lines
transporting papers, pills and children back and forth
from south to north
a caravan of separate lives
and then I felt how small we are..."
(Marit Bergman, Alone together)
"A caravan of separate lives" är ett passande samlingsnamn för det jag är intresserad av att måla just nu. Jag fortsätter att inspireras av morgontidningsbilderna. Alla dessa separata liv, som har hamnat i tidningen av olika anledningar, får nytt liv i min fantasi.
Dagens bild är en bibliotekarie med författardrömmar. Hon såg lite drömmande, men samtidigt nöjd ut. Jag tänker mig att hon är på väg någonstans, kanske på riktigt eller bara i drömmen. Från början fanns det en väska med på bilden men den tog jag bort och målade dit några folkloristiska blomrankor istället. Fråga mig inte varför - vissa saker bara händer!

4 oktober 2008

Att berätta historier

"Så liten", 2008, akryl på duk, 50x50 cm
Jag tycker om att hitta på historier. Ofta fantiserar jag om människor jag ser på bilder, tavlor eller i verkligheten. Jag undrar vilka de är och hur deras verklighet ser ut. Det fascinerar mig att liv pågår överallt, hela tiden. Varje människas värld är lika verklig som min, och jag är bara delaktig i ett fåtal av dem. Det får mig att känna mig liten, vilket inte behöver vara en negativ känsla. Det betyder att mina problem också blir mindre. Saker jag irriterar mig på är egentligen totalt oviktiga i det stora hela. Det är ganska skönt att tänka så, tycker jag.
Den här bilden är en historia. Jag har plockat pojken från morgontidningen och satt in honom i ett helt nytt sammanhang. Samtidigt som jag målade lyssnade jag på Hansson de Wolf United, en gammal skiva som mina föräldar spelade när jag var liten. Särskilt en textrad fastnade i mitt huvud: "Jag kände mig så liten, rädd och svag", och titeln på tavlan har jag tagit därifrån. Jag tycker dock inte att pojken ser så rädd och svag ut. Snarare ser han lite nöjd ut där han sitter på den alldeles för stora stolen.
SÅLD!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...