Att prioritera

Igår var det kurshelg på bildpedagogikkursen och jag skulle redovisa mina dokumentärfotografier. Det gick bra, och jag gick därifrån med lätta steg, medan de andra satt kvar och skulle fortsätta på nästa delkurs om vetenskapsteori. Jag valde att hoppa av kursen nu när jag fått mina 45 poäng som gör mig till behörig bildlärare upp till högstadiet (även om det inte spelar så stor roll nu när jag bytt arbete) och det känns faktiskt fantastiskt skönt. Jag grubblade in i det sista om jag ändå inte skulle försöka läsa under vårterminen också, men till slut tog jag mitt förnuft till fånga och slutade. Vill jag, så kan jag alltid plugga igen senare.

Med studierna borta ur bilden så ska jag återigen försöka hitta en balans mellan arbete och måleri. Det blir lite skev balans så klart, eftersom jag arbetar heltid på Litteraturhuset, men samtidigt känner jag mig inte lika utpumpad när jag kommer hem, och med ljusare kvällar kanske jag inte behöver spendera hela helgerna i målarrummet.

Ett klassiskt sätt att få lite ordning i tillvaron är att köpa sig en ny kalender. Jag var tvungen att byta ut min lärarkalender som slutar i juni till en årskalender, och min vana trogen kunde jag inte låta bli att piffa till den lite. Idag är en bra dag!

Men var tar tiden vägen?

Nyritad väggkalender

För mig räcker det inte att ha en kalender i bokform. Jag måste ha en hängande fullt synlig på väggen framför mig, så att jag får överblick över vad som ska hända framöver. Eftersom jag inte har tagit mig tid att köpa någon, så har jag ritat egna sidor och fyllt i viktiga händelser. Det blad som hänger på anslagstavlan nu är för mars/april så igår tyckte jag det var dags att göra en för maj/juni. 

På något konstigt sätt kände jag mig så lugn. Jag tyckte att jag hade all tid i världen, tills jag började fylla i kalendern och insåg att det inte är så många veckor kvar innan jag måste vara färdig med allt till utställningen i Tallbo. Och jag som inte ens har börjat. Eller förresten, jag har visst börjat - med tankearbetet. Jag vet vad jag vill göra, men jag har inte doppat penslarna i färgen än. Kanske dags att göra det? 

Fast egentligen: Varför stressa? Så här mycket tid som jag har nu har jag aldrig haft inför en utställning. Tidigare har jag fått ta helger och kvällar utöver mina enstaka torsdagar, och nu har jag hela veckorna till mitt förfogande. Om jag bara tar det lugnt så ska nog det här gå bra också!