Jag målar...

Jag målar...

I morse snurrade det i mitt huvud av alla måsten jag har i mitt liv just nu. Det är födelsedagar, resor, jobb, inköp och byggnationer som ska planeras just den här veckan. Visserligen är det roliga saker vi ska göra det är lite för mycket på samma gång.

Jag hade inte räknat med att få någon tid över till att måla i helgen, men lyckades ändå stjäla åt mig några minuter medan Peter tog med tjejerna ut. Jag visste precis vad jag ville göra men hade ändå svårt att komma i gång på grund av alla tankar som virvlade runt i hjärnan. Vis av erfarenheten började jag i stället att göra något praktiskt, som till exempel att förbereda dukar. Medan jag spände upp linneduk på två kilramar och grundade dem i en grön nyans, hade mitt snurriga huvud lugnat ner sig och det var bara att sätta igång. Tavlan blev inte färdig men jag har redan en hel serie planerad - åtminstone i dag. I morgon kan allt vara annorlunda. Det brukar ibland dyka upp nya saker som jag bara måste måla...

Mitt konstnärliga liv III: Utrymme

Jag har tur. Jag har möjlighet att ha ett eget rum till mina kreativa idéer. Från början knorrades det lite här hemma. Vi kunde ha rummet till något annat tyckte nog min man, men efter lite övertalning insåg han fördelen med att ha allt material på ett ställe. Nuförtiden händer det inte lika ofta att matbordet svämmar över av färger, pennor och papper. Eller förresten, det händer fortfarande, men det är inte mina färger utan barnens. De vill gärna sitta där vi är och inte på sina rum. Jag däremot älskar mitt eget rum. Där kan jag lämna halvfärdiga tavlor och kladdiga penslar framme utan att det stör någon. En stor fördel är också att det går mycket lättare att komma igång med måleriet när jag har lite tid över. Det blir inte så krångligt. Om man inte har ett helt rum över så finns det andra sätt att hitta ett eget utrymme. En av mina kreativa kompisar ställde ett vackert gammalt spegelskåp i vardagsrummet där hon förvarade sina pysselsaker. I varje hem borde det kunna finnas något litet hörn som kan rymma ett skåp eller ett skrivbord som är vikt för skapande aktivitet. Men även den mest trångbodde kan göra det lättare att snabbt komma igång med sin kreativitet. För en tid sedan läste jag ett tips på en blogg (kommer tyvärr inte ihåg vilken) om att göra i ordning en pyssellåda, som ska vara lätt att ta med sig överallt. I lådan, som kan vara en vacker plåtlåda eller en enkel skokartong, förvarar du allt du kan behöva för dina kreativa övningar. Pennor, penslar, några färgtuber, akvarellfärger, sax, lim, stämplar, tråd... vad som helst som du brukar använda. Det är sedan lätt att plocka med sig lådan till tv-soffan, matbordet eller varför inte ut på farstukvisten? Även om jag har ett helt målarrum så har jag anammat det här tipset. Jag har en liten plåtlåda med smått och gott som jag snabbt kan plocka med mig om jag vill sitta på någon annan plats. Så när jag tänker efter är det nog inte bara barnens målarsaker som ligger framme nurförtiden...

Mina små konstnärer Mira och Greta

Den här veckan har min målartid gått åt till andra aktiviteter. Sjuka barn och ett seminarium om individuella utvecklingsplaner låg högre upp på prioriteringslistan. Mina barn däremot har haft lite extra tid att måla eftersom de varit hemma från skola och dagis. Båda har fått måla med riktiga akvarellfärger i stället för den vanliga barnfärglådan. Det märks skillnad. Resultatet blir så mycket bättre med konstnärsmaterial. Tyvärr blir det ett dyrt nöje om de ska använda mina färger varje gång. De producerar i en något högre takt än jag och förbrukar både färg och papper i en rasande fart. Greta brukar hinna måla på papperets fram- och baksida, lite på bordet och gärna på sig själv innan jag ens har hunnit sätta mig ner. Resultatet av veckans övningar ser ni i alla fall här nedan. Jag är så stolt över mina små konstnärer.

Miras akvarell "Vårtavla"

Gretas akvarell (utan titel än så länge)

Mitt konstnärliga liv II: Skriv

Att skriva ner sina tankar och drömmar är viktigt. I alla fall för mig. Jag behöver sortera i röran inne i mitt huvud ibland och det gör jag genom att skriva här på bloggen, eller i en av mina många dagböcker. Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas, men det senaste året har mitt skrivande ändrat inriktning. De privata problemen är färre och konst- och kreativitetsdiskussionerna är fler. Dagboksanteckningarna handlar i stort sett om samma saker som jag skriver om här på bloggen, fast formatet är lite rörigare.

Dagboksskrivandet och bloggandet har för mig delvis olika funktioner. Båda skrivsätten sorterar intryck och gör tanketrådarna klarare men på lite olika sätt. Dagbok skriver jag ofta när jag har kört fast, när jag inte vet hur jag ska gå vidare. Det handlar om ett skrivande utan så mycket tanke. Att bara ösa ur sig det som cirkulerar där uppe. Oftast fungerar det förvånansvärt bra. Många gånger har jag fått nya idéer efter några minuters skrivande och kan sätta igång med måleriet igen.

Ett tag försökte jag skriva tre sidor i dagboken varje morgon. Jag hade läst på flera konstbloggar (t ex här) om "morning pages" som var taget ur boken The Artist´s Way av Julia Cameron. Det var underbart att skriva så mycket varje dag men tyvärr också ganska tidskrävande. Morgnarna här hemma är dessutom kaosartade och lämpar sig inte för stilla eftertanke. Jag kan dock tänka mig att återuppta vanan i kortare perioder de dagar jag inte behöver stressa iväg till arbetet.

Bloggandet däremot handlar för mig inte lika mycket om att ösa ur sig. När jag skriver här behöver jag mer eftertanke. Jag väger orden och funderar över formuleringarna. Det är en helt annan sak att skriva om sin konst och sin kreativitet när andra kan läsa. Det är mycket svårare men väldigt nyttigt. Genom att tvinga mig själv att skriva om mina tavlor fokuserar jag mer på varför jag gör det jag gör. Skrivandet har också gjort det lättare för mig att prata om mina tavlor. Tankarna är redan tänkta och orden formulerade så det är inte så märkvärdigt att yttra dem.

En annan stor fördel med bloggandet är att det skapar motivation. Jag jobbar alltid bäst när jag är lite pressad och det är precis vad bloggen gör. Även om jag inte har någon stor läsekrets och det bara är jag som bestämmer, så vill jag uppdatera någorlunda regelbundet. Och då måste jag måla för att ha något att visa. Man kan tycka att den påhittade pressen inte borde behövas. Målandet är väl belöning i sig? Det stämmer inte alltid. Att måla en tavla är inte bara roligt, det kan vara frustrerande och jobbigt också innan processen är klar. Tillfredsställelsen när verket är färdigt, fotograferat och utlagt på bloggen gör dock att det är värt det. Det är en skön känsla att skapa något bestående, i både ord och bild.

Mitt konstnärliga liv I: Läs

Konstnärsböcker kan ge mycket inspiration

Jag är en läsande människa. När jag hittar ett nytt intresse så läser jag allt om det ämnet, och då menar jag verkligen allt. Finns det en text tillgänglig så läser jag den; böcker, veckotidningar, broschyrer, hemsidor och på senare tid också bloggar. Det finns bloggar om alla ämnen. För drygt ett år sedan hade jag precis upptäckt alla inspirerande inredningsbloggar som finns. Varje kväll när flickorna skulle sova satt jag vid datorn och drömde om att göra om här hemma medan jag tittade på bilder med vit lantlig inredning och "shabby chic".

När jag till slut tröttnade och insåg att jag egentligen borde lägga min energi och kreativitet på något annat, började jag leta efter bloggar med konstnärlig inriktning iställlet. Och jag hittade många. Det finns ett oändligt hav av kreativa människor som skriver om sitt skapande, om vad som inspirerar dem och som ger tips på hur andra kan komma igång med sin kreativitet. Många brottas också med samma tvivel på sig själva och samma ursäkter för att inte sätta igång som jag har gjort och fortfarande gör ibland. Att se sina egna problem formulerade av någon annan har dock hjälpt mig att komma över flera av dem. Det är lättare att lösa andras problem än sina egna.

En av de bloggar som påverkade mig mest när jag först började läsa var [i]lovelife, skriven av Kal Barteski, en kanadensisk grafisk formgivare och konstnär. Hon förmedlar en känsla av att allt är möjligt. Det finns inga begränsningar annat än i din egen hjärna. Har du inte riktiga konstnärsfärger och dyra penslar så går det lika bra att skapa med barnens vattenfärger, ikeapennor och ett billigt kollegieblock. Att inte ha rätt material hemma har varit en av mina ursäkter för att inte ta itu med mina drömmar, men inte nu längre. Citatet här nedanför skrev jag faktiskt ner i mitt ritblock som en daglig påminnelse.

USE ANYTHING. USE EVERYTHING. JUST. MAKE. SOMETHING. Go on. Go ahead.

Det är inga märkvärdiga ord men det är just det som är grejen. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt. Har du en längtan efter att göra något kreativt så gör det. Det finns inga ursäkter.

Mitt konstnärliga liv

För ett år sedan vågade jag inte ens andas ordet konstnär i samband med mitt eget namn. När jag började måla var det bara för mig själv, för att det var roligt. Innerst inne hade jag en dröm om att göra något mer av mitt måleri, men det kändes helt omöjligt att släppa fram de tankarna. Idag känns det inte alls lika omöjligt. Fortfarande presenterar jag mig inte som konstnär men det känns inte otänkbart att jag kommer att göra det någon gång i framtiden.

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ville försöka sammanfatta vad jag lärt mig under året som gått. Det har jag tänkt göra i en serie inlägg med olika teman, där varje tema är ett exempel på något som jag gjort under året för att stimulera min kreativitet, bli inspirerad och motiverad. Tanken är att det ska bli som en liten handbok i hur man kan komma igång med ett kreativt arbete. Exemplen är hämtade från mig och mitt måleri men jag kan tänka mig att de går att anpassa även till andra former av kreativitet. Jag har valt att kalla inläggen Mitt konstnärliga liv. Bara det är ett framsteg...

Om kreativitet

Solen lyser in genom målarrummets fönster

Jag hade ett samtal om inspiration häromdagen med en av mina lärarkollegor. Hon tycker om att måla, men känner att tiden och orken inte räcker till efter en hel dag på jobbet. Hon måste måla när hon känner sig inspirerad, och det är inte lätt att pressa in det i ett stressat jobb- och hemschema. Precis så tänkte jag förut. I tolv år väntade jag på att inspirationen skulle komma, men det hände aldrig. Visst plockade jag fram penslar och färger någon enstaka gång, men det kändes aldrig riktigt roligt. Det var svårt och resultatet blev inte som jag ville så jag gav upp. Tills för ett år sedan. Då bestämde jag mig för att inte vänta längre. Det var dags att ta tag i mina drömmar innan det var försent. Så jag började måla och startade den här bloggen för att dokumentera processen. Och det fungerade! Måleriet är inte en dröm längre utan verklighet. Under året som gått har jag inte alltid varit inspirerad eller ens motiverad, men jag har lärt mig en hel del om hur man kan få inspirationen och motivationen tillbaka. De lärdomarna ska jag nu försöka sammanfatta i några inlägg framöver. Kanske kan det hjälpa någon annan att få igång sin kreativitet? Jag hoppas det.